Varför finns det så mycket fint?

Ska jag börja på något nytt, något som jag har suktat efter sedan jag såg mönstret och både garn och mönster kom idag? Ska jag börja på något nytt trots att jag redan stickar en tröja som ska bli en julklapp, där jag eg inte har mycket kvar. Ska jag börja på något nytt när jag samtidigt som julklappströjan också virkar en dinosaur från Heidi Bear till sonen... också tänkt att vara en julklapp. Ska jag börja på något nytt trots att dotterns Heidi Bear häst inte är riktigt klar.... ska bara köpa mer stoppning, fixa svans och man och sy fast mulen. Ska jag börja på något nytt trots att jag eg inte har tid att sticka/virka pga studierna och med en examen som närmar sig med stormsteg.

Ja vad tycker ni, ska jag börja på min efterlängtade Sirikofta? Jag stickar/virka ju aldrig till mig själv... ska jag börja på koftan som kan vara en julklapp till mig själv?

Tror ni sedan jag kommer att kunna hålla mig ifrån att starta väskan och mössan med häng från Bautawich?

F*n varför finns det så mycket fint där ute och varför har jag så lite tid? Varför har inte dygnet fler timmar?

Spinnarens och vävarens Världsmästare är död....

Ni kan storleken på spindeln, det är en glasspinne som jag håller upp vid sidan av den....

Igår kväll var jag ensam hemma och när jag satt som bäst och virkade hördes det precis som en stor tung man med tunga steg gick på altanen nedanför, precis utanför barnens rum. Jag satte tv:n på mute... jo visst var det någon som gick. Jag gick fram till köksfönstret, ingen där, jag ställde mig vid balkongdörren som stod på glänt...nej inget där heller. Sätter mig i soffan och så är ljudet där igen....Efter många långa minuter med hjärtat i halsgropen och med flykten i kroppen kom jag på att det var DVDn som var igång och stod och hackade. Stängde av den och lugnet spred sig i min kropp och jag kunde äntligen virka klart de sista delarna till african flower ponyn.

Vid 23.30 gick jag ner och la mig och hade precis somnat när Lillan väckte mig, hon skulle ha vatten. Hon fick vatten och jag behövde gå på toa. Gick upp med henne i famnen... hon ville såklart följa med. Efter besöket på toa gick vi tillbaka och la oss, utan att ha sett något konstigt. Efter kanske 20 min väcker Lillan mig igen... hon ville ha ny blöja och det luktade lite illa så ok. Jag tog Lillan med mig upp, bytte på henne och gick ner. Halvvägs nere i trappan ser jag världens största (nåja Norges största) spindel på golvet precis nedanför trappan. Jag sätter Lillan i trappan, klättrar över grinden och tänder lampan på hennes rum. Jag tar den största boken jag kan hitta på hennes rum, smyger mig försiktigt fram bak spindeln och slänger boken på den.... är den död? Vågar inte lyfta på boken, det var en stor bok men ganska mjuk... ställer mig för säkerhets skull på boken och står där ett tag. Vågar fortfarande inte lyfta boken... utan gnider boken mot golvet och får då se en stor blöt fläck  och tänker att nu vågar jag lyfta boken. Och mycket riktigt, spindeln var död, det fanns bara en blöt fläck på golvet och en massa ben utsmetade på boken. Fram med papper och torka golv och bok och går och lägger mig med Lillan igen.... Men inte kunde jag sova inte... jag bara tänkte på om det fanns fler spindlar där inne? Och tänk om inte Lillan hade velat ha ny blöja precis då... tänk om den hade klättrat upp i sängen? Hemska tankar far genom mitt huvud. Till saken hör att bara några dagar före hade storebror väckt mig på natten och bara grät. Han sa att en edderkopp hade krupit över näsan på honom. Just då, vid det tillfället, tänkte jag inte så mycket på det men nu i efterhand så kan det faktiskt ha varit så. Vi hittade nämligen 4 stora (precis lika dana spindlar) utanför Lillans och Storebrors rum för två veckor sedan. Fast det var ute på fasaden.

Ni undrar kanske varför jag drar upp det här i bloggen... kunde inte låta bli då jag känner mig lika stolt över att inte ha fått panik över den gigantiska spindeln som jag gör över att jag faktiskt snart är klar med African Flower ponyn till Lillan. Jag har en enorm spindelfobi och har sedan barnen föddes jobbat med den. Jag vill nämligen inte föra över min rädsla på dem, spindlar är eg inte farliga, bara fruktansvärt läskiga.  Att jag inte ställde mig och bara skrek när jag såg spindeln är jag grymt stolt över. För fobin jag har är inte liten. Jag har t o m ringt hem sambon från en föreläsning när vi gick på högskolan då jag hittade en ungefär lika stor spindel i vårt sovrum. Han fick komma hem, genast bums för hade jag blivit av med spindeln hade jag aldrig kunnat lägga mig och sova där inne. Jag byggde ett helt Eiffeltorn med glas, platslådor och böcker över spindeln för att vara säker på att den inte rymde innan sambon kom hem.  Så illa är min fobi egentligen.....Ytterligare ett argument varför jag pratar spindlar här i en handarbetsblogg är ju att spindlar både spinner tråd och handarbetar ;-) De väver ju nät!

Jag är inte riktigt klar med spindlarna....

 Jag fick för en tid sedan höra av två kollegor på jobbet, att vi äter ca 4 spindlar om året i sömnen. Var de har fått uppgifterna ifrån vet jag inte men äckligt är det.  Dock hävdar den andra kollegan att det är 4 spindlar i månaden som vi sväljer i sömnen.... vilket som är rätt och om något överhuvudtaget är rätt vet jag faktiskt inte.  Jag kan inte säga att jag har letat upp någon källa till det precis. Vill nog eg. inte veta att det faktiskt är så... får jag det svart på vitt, vågar jag verkligen sova då?

Det var förresten nog inte DVDn som hackade och lät som tunga steg på altanen... det var spindeln jag mördade i natt....

Rosa bandet - Virka Rosa med We

Mitt bidrag till Rosa bandet-kampanjen. Det är Virka Rosa med We på Fb som har startat insamlingen. 

Mönstret är från Hjärtegarn och heter Sunny Spread och är eg en ruta till en filt. Jag fick göra några extravarv med fm för att få den 15x15 cm stor. 

Virkad mössa med häng

Storebror fick ju en mössa med häng för ett tag sedan. Lillans har eg. varit klar ganska länge men jag har inte fått för mig att sätta mig med symaskinen och sy fast den lilla blomman jag ville ha på mössan förrän idag. När barnen är som mest spralliga och jag är ensam med dem och har så varit sedan i torsdags och ska så vara till och med tisdag. Men jag tyckte det var dags att få den färdig! Storebrors mössa kan ni se längst ner i det här inlägget.

Lillan agerar modell för sin egen mössa, hon vet precis hur man poserar ;-) Vet dock inte var hon har fått underbettet ifrån....

Finn ett fel....

Jag stickar vantar och inte vilka vantar som helst utan norska selbu-votter. Selbuvottens historia kan du läsa om här. Selbuvotten är en norsk vante stickad i två färger, ofta med t ex åttebladsrosen. Den jag har stickat är en av de traditionellla selbuvotterna och de är såååå fina. De ser riktigt avancerade ut men är faktiskt förvånansvärt enkla. Det enda problemet jag hade var att spegelvända mönstret..... suck.

Kan ni se mitt fel? 

Jag stickar vantarna med stickor 3 och 3,5 i Østlandsgarn ( 100% ull). 

Jag som trodde att nu äntligen var jag klar... får sticka två vantar till..... alltså två vänstervantar. Jag som hade tänkt sticka "dalehest"votter från Wenches hobbyblogg. 

Virkade vantar

Idag är jag hemma med en sjuk son... som just nu inte verkar vara så sjuk. Men han hade hög feber både igår kväll och i natt och nu leker han men inte vilt utan lugnt. Men han hade inte orkat med en dag på bhg. Jag passar i allafall på att blogga lite, hade eg. tänkt virka och läsa lite men dagarna bara springer iväg och om bara några timmar ska jag hämta lillan på bhg.

Jag tänkte dock passa på att visa mitt senaste inköp och det jag har på virknålen just nu :-)

Jag virkar just nu ett par vantar, mönstret hittade jag i Kreativ stickning och de är riktigt läckra. Jag hittar dock inte någonstans i mönstret hur jag gör tummen så den har jag improviserat lite med.

Mössan jag håller på med till Lillan. Jag ska bara fästa trådarna och sy fast en blomma eller något sedan är den klar :-)

Mitt senaste inköp är från Narvesen (typ Pressbyrån fast i Norge) är den här boken. "Hekling og Hakking til kjøkkenet" av Tove Fevang. Det finns massor av spännande mönster här i. Får se vad som bli mitt nästa projekt.

Julklappar

Oj oj vad bloggen blir lidande när man jobbar 100%, har två små barn och precis innan jul med allt som det innebär.

Julklapparna är dock inköpta, allihop i söndags. Hade en lång lista med mig och visste precis vad jag skulle ha och i vilken affär, hade t o m kollat lagerstatusen i affären för att se så det jag ville ha fanns inne. Jag stickar just nu på den sista hemmagjorda julklappen och det är ett par raggsockar till barnens farmor.
Nedan finner ni det jag är färdig med som ska packas in ikväll...

Bild på sockarna får ni se en annan dag, hoppas jag.... är rädd för att jag kommer att glömma ta kort på dem. Men sockar som sockar liksom... inte mycket att se eg. De är gråmelerade...

Farfars mössa med reflexgarn, ser lite konstig ut på bilden men på huvudet är den fin.

Mormors pulsvärmare

Mormors virkade mössa. Vet inte om jag ska ha en tofs eller ej upp på. 

Närbild av det virkade flätmönstret.

Virkade mössor till söta flickor

Sonen med mössan jag har virkat till honom. För att han ska använda den har jag sytt fast McQueen på den. 

Mycket på gång

Har precis upptäckt att jag inte har uppdaterat bloggen med mina senaste alster.... fy fy Humlan Hulda. Jag har stickat vantar till Storebror, fuskpolo till lillasyster, virkat en mössa till mamma/mormor, stickat raggsockar till sambons mormor och nu är jag inne på en mössa till svärfar och julgranskulor till bhg-personalen.

Många ser lång pendlingstid med tåg som en nackdel, jag ser det som en fördel jag. Då får jag äntligen en stund för mig själv och mitt sticke. Ibland så sitter vi faktiskt flera stycken som stickar på tåget. Senast imorse satte jag mig bredvid en kvinna som stickade de ljuvligaste vit och blå vantarna jag har sett. Såklart pratade jag lite med henne när vi satt där på samma rad med vars ett sticke mellan oss. Hon hade 50 min resväg till jobbet och gör precis som jag, stickar under den tiden. Jag själv har en halvtimmes resa och resan går otroligt fort när jag får sticka. Ibland är jag så inne i stickandet/virkandet att jag nästan håller på att missa hoppa av på min station.

För någon vecka sedan satte jag mig på tåget på ett  av ett trippelsäte på tåget. Några stationer efter min station hoppade en kvinna på. Hon satte sig mitt emot och tog upp sitt sticke. En station efter det kom fyra män in och satte sig bredvid oss och sedan var snacket igång. Vi välkomnade dem till vår stickekrok och frågade vad de stickade på... det hela slutade väldigt trevligt samtal om sticke hela vägen till jobbet.

Förra veckan överraskade min chef mig med två stora kassar med ullgarn. Hon har stickat förr i tiden men hinner inte längre så hon hade städat lite och funnit garnet och stickorna som hon frågade om jag ville ha.... tackar man nej till gratis garn?! NÄ skulle inte tro det!!!!

Det var Humlans uppdatering, bilder på mina senaste alster kommer snart i bloggen.

Stickad mössa med häng

En stickad mössa till mig själv har jag minsann också hunnit med. Totalt tre dagar tog den och jag har mest stickat på tåget till och från jobbet. Det är där jag får min egentid och har möjlighet att sticka. Lillasyster är nämligen inne i en fruktansvärd period där hon gnäller från morgon till kväll, vägrar somna i sin egen säng och om hon gör det så vaknar hon efter bara någon timme och tvingar mig i säng. Just nu ligger hon och illvrålar i sängen... att hon orkar!?

Nåja nog om Lillan och tillbaka till min mössa. Mössan är stickad i resterna från pannbandet. Totalt har det gått ca 70 gr Alpakka. Mönstret kommer från boken "Skönt stickat" av Paula Hammerskog och Eva Wincent. Det är en av mina absoluta favorit-mönsterböcker. Enkla men fina mönster på mössor, halsdukar, strumpor och pulsvärmare. Längst bak i boken några sidor med "Så här stickar du" och det är från den här boken jag har lärt mig både att sticka strumpor och vantar pga. de extremt utförliga instruktionerna.

och som vanligt blir bilderna jättedåliga... inte lätt att fotografera sig själv alltså. 

Stickat pannband

Jag har stickat mig ett pannband. :-) Hösten kom fort till Heggedal, ena dagen sol och värme nästa dag skrapa rutorna och bitande kyla på morgonen. Blev ett raskt inhandlande av nödvändiga höst- och vinterkläder/skor till barnen. Men såklart glömmer man ju bort sig själv... nåja en ny jacka och vantar har jag köpt men huvudet då? Öronen frös och av en slump gick jag inom stastionen i Heggedal för någon vecka sedan. Där på en hylla (de säljer fantastiskt fina saker där inne) hittade jag ursnygga pannband, mössor, fuskpolos och sjalar. Alla i 100% alpakka och i ljuvliga färger med små blommor som dekoration. Men snål/stickgalen som man är så istället för att betala 300Kr för ett pannband synade jag det in i minsta maska och gick raskt över till rätt spår för att vänta på tåget. Där flög pennan och kalendern upp och jag började skissa på först pannbandet sedan fuskpolon. Jag hann precis bli klar med skissandet på mönstret när tåget kom, sugen som bara den på att sticka fick jag ändå jobba hela dagen. Garn hade jag ju såklart inte hemma, i allafall inte så fint skönt alpakka som jag ville ha så jag lät min iver ligga på is. Så i fredags när farmor och farfar var på besök åkte jag, farmor, storebror och lillasyster till Liertoppen för att inhandla det sista i skoväg till barnen. En tur in på Nille hann jag med och där visste jag fanns ett helt underbart Alpakkagarn. Fyra nystan åkte ner i korgen :-) Men inte fanns det tid att sticka inte, barnen och besöket av farmor och farfar tog all tid. Men så i fredags så blev lillasyster hastigt sjuk och fick 39,9 graders feber som inte ville gå ner med tabletter. Hon vägrade sova själv så det var ju bara för mig att lägga mig i sängen med henne. Hon somnade med huvudet på mitt bröst och jag fick ÄNTLIGEN börja sticka på pannbandet. Jag stickade några cm på kvällen och fortsatte sedan på tåget till jobbet dagen efter och på två dagar var den då äntligen klar mitt pannband som skulle få värma mina frusna öron. I går var första gången jag fick bära mitt nya pannband och jag är supernöjd.

Mönstret är mitt eget efter att ha synat ett in i minsta detalj på stationen :-)
Garn: 100% mjukt härligt alpakka.
Kostnad: 26,90 (för 1 nystan med 50 gr och ca 30 gra gick åt till pannbandet).

Ja och så tittar vi inte på hur jag ser ut... jag är ju trots allt hemma med en sjuk son idag...

Idag ska jag fortsätta sticka på min mössa, för jag är hemma med en sjuk storebror. Bhg ringde igår och berättade att storebror hade feber. Jag hämtade honom några timmar senare och han var helt slut och så varm. På kvällen innan han skulle lägga sig tog jag tempen och den var på 40,0. Bara att ge paracet och lägga storebror för att sova. SÅ idag spenderas dagen med film, te, saft och kakor i soffan. Storebror är en lätt pojke att ha hemma när han är sjuk. Han ligger och myser och sköter sig själv. Med lillasyster är det värre så hon fick minsann åka till bhg idag. Det är höstferie här i Norge så de är bara 5 barn på avdl. Hon får m a o busa och leka massor och får massor av uppmärksamhet. Det hade hon inte fått hemma då hon hela tiden skulle ha varit på storebror som faktiskt behöver vila och få ha mamma för sig själv ibland.

. Hur är det eg. i Sverige när båda barnen går på bhg/förskola och ett blir sjukt, måste båda stanna hemma? Så är det inte här vilket är fantastiskt.

Pseudotvillingar

Mina barn är vad man kallar för Pseudotvillingar. Det innebär att de är födda med 18 mån mellanrum eller mindre. Mina barn kom med 17 månaders mellanrum och jag fick nog den värsta tänkbara kombinationen. Först en pojke sedan en flicka. Det kan bli tufft för storebror M att ha en syster som är yngre och inte så mycket yngre. Flickor är ju ofta tidiga i utvecklingen och risken är stor att lillasyster går om storebror och storebrors självförtroende får sig en törn. MEN det ska inte få ske här hos oss. Vi ska uppmuntra storebror i allt han gör och bygga upp hans självförtroende så mycket vi bara kan och ge ros åt allt bra han gör. MEN vi ska inte heller glömma lillasyster som också måste få den uppmuntran storebror fick i samma ålder. Det är verkligen en balansgång det här....

Vill ni läsa mer om pseudotvillingar så kan läsa om det här.

Detta var ju eg inget om sticke eller virke men ett sant handarbete vill jag lova. Det är inte lätt att vara förälder och det är absolut inte lätt att vara förälder till pseudotvillingar. När den ena lämnar trotsåldern går nästa in i den... här hemma är det alltid liv och rörelse och då har vi ändå bara två barn. Storebror var innan sommaren trotsig och skrek och härjade när han inte fick som han ville. Nu efter sommaren är han mild och go och glad men då kommer syster yster in i samma vilda, bestämda fas där allt är NEJ både från vår och hennes sida. Maten flyger och hon skriker sig röd om hon inte får som hon vill, hon biter och slår storebror om han kommer i vägen. Men i nästa stund kan hon vara gosig och vill kela eller så letar hon upp nappen och snuttefilten till storebror när han är ledsen.

Nej nu ska jag återgå till stickeriet, vantar till storebror är på G.

När tiden inte räcker till....

Att Jobba och handarbeta samt ha två små barn går inte riktigt ihop. I alla fall inte för mig... jag har virkat och stickat lite sedan jag började jobba men det är naturligtvis inte på samma sätt som tidigare. Barnen, vårt nya hus och jobbet tar mycket av min tid. Visst jag är ledig varje fredag men då städar och veckohandlar jag eftersom barnen ändå är på barnehagen (dock inte så lång dag).

Dessutom älskar jag vårt nya kök med den stora platsen så nu helt plötsligt har jag fått en enorm lust att baka. Jag bakar kanelbullar, vaniljbullar, havrekakor och chokladbröd avigt och rätt.

I trädgården har jag klippt gräset (dock bara en gång helt själv) och jag försöker rensa ogräs så gott det går men med en trädgård som sluttar brant ner och en dotter som precis har lärt sig gå själv så blir det inte mycket tid till att rensa heller. Och enligt grannen så har vi huggorm vid stenpartiet i trädgården, just där det växer mest ogräs.... det betyder att jag inte vågar mig på den avdelningen av tomten....

MEN trots detta har jag ändå hunnit med lite. Garnet till filten är slut så den får ligga och vänta lite (vågar inte köpa nytt garn innan jag har fått min första lön - vilket kan dröja då jag först i fredags fick mitt norska personnummer - MEN inte mitt skattekort, och utan skattekort ingen lön och utan personnummer, inget skattekort och inget bankkonto). Jag har rotat rundor bland mina garnet och hittade lite Eskimo så jag har virkat ett sittunderlag till "Lill-Ann" att ha på bhg. Jag har även stickat en och en halv pulsvärmare till min lilla mamma. Tror tyvärr att garnet inte räcker... suck! Som tur är så är det stickcafé på onsdag och det ska jag såklart gå på. Jag ska köpa garn till både pulsvärmare och till filten då. Men innan dess om jag får stickar lite och garnet tar slut får jag nog ge mig på det flerfärgade finska garnet som ligger där nere och bara väntar. Blir nog ett par vantar till "Lill-Ann" och ett par till "Meme".

Jag kommer så fort jag får möjlighet till det, att blogga om både pulsvärmare, filt och sittunderlag.

Bzz bzz
Humlan