Visa källa för Genetik

{{Genetik}}[[Fil:Autosomal dominant - en.svg|miniatyr|Illustration av hur ett dominant anlag ärvs.]]
[[Fil:DNA Overview2.png|miniatyr|höger|upright|[[DNA]]]] 
'''Genetik''', ''ärftlighetslära'', är en [[vetenskap]] inom [[biologi]]n som studerar hur egenskaper nedärvs, hur [[genom]]et (arvsmassan) är uppbyggt och fungerar, hur förändringar av [[gen]]erna (arvsanlagen) uppstår, samt den biologiska variationen. 
Alltsedan [[förhistorisk tid]] har människorna förbättrat husdjur och odlade växter genom att använda indirekt kunskap om hur egenskaper ärvs från föräldrar till avkomman för att genomföra mer eller mindre systematisk [[avel]]. Men det vetenskapliga studiet av de genetiska mekanismerna tog sin början först med [[Gregor Mendel]] vid mitten av 1800-talet. Mendel kände inte heller till de grundläggande molekylära genetiska mekanismerna. Men genom systematiska kontrollerade experiment och noggrann statistik kunde han klarlägga generella principer för hur nedärvningen går till, till exempel att det som ärvs är ett antal enskilda särdrag, arvsanlag, som ärvs oberoende av varandra, det som senare kom att kallas gener. 

Genetiken tillhandahåller viktiga verktyg som används i den moderna forskningen för att undersöka funktionen hos specifika gener, till exempel genom kartläggning av genetisk interaktion. I organismerna är den genetiska informationen vanligtvis lagrad i den kemiska strukturen hos specifika DNA-molekyler, som i sin tur finns i [[kromosom]]er. [[Arvsanlag]]en finns i oerhört långa molekyler, [[DNA]], som vardera består av en kedja av [[nukleotid]]er. Dessa kedjor sitter ihop parvis och bildar något som ser ut som en spiralskruvad stege. Nukleotiderna sticker ut åt sidan från vardera kedjan. I DNA används fyra olika nukleotider. De är olika långa, men matchar varandra kort mot lång, så att varje steg i stegen blir ungefär lika långt. Den ordningsföljd som nukleotiderna har i kedjan utgör den genetiska informationen. Det här är lite likt hur ordningsföljden mellan bokstäverna på en boksida gör att vi kan utläsa ett meddelande. 

Generna motsvarar delsträckor längs kedjan. Sekvensen av nukleotider i genen översätts i två steg till en sekvens av [[aminosyra|aminosyror]] som bildar ett [[protein]]. En grupp om tre nukleotider motsvarar en aminosyra. Denna motsvarighet kallas den [[genetiska koden]]. Aminosyrasekvensen avgör vilken form proteinet får och därmed vilken funktion det kan fylla. I stort sett alla uppgifter som behöver utföras i den levande [[cell]]en sköts av proteiner. 
 
Genetiken har stor betydelse för vilken yttre form och vilket beteende en organism ska få. Men den är inte allenarådande. Miljön som organismen lever i påverkar också hur den blir. Slutresultatet formas av ett samspel mellan arv och miljö. Som exempel bestäms den längd ett människobarn uppnår i vuxen ålder både av de gener det får av sina föräldrar och av hur mycket näring det får, vilken näring det får, vilka sjukdomar det råkar ut för och hur mycket det motionerar.

== Molekyler och grundläggande kemiska processer ==
=== DNA och kromosomer ===
[[Image:DNA chemical structure.svg|thumb|left|DNA-molekylens struktur. Baser paras ihop genom ett arrangemang av [[vätebindning]]ar mellan de två delkedjorna.]]
Den genetiska informationen och [[gen]]erna finns i oerhört långa molekyler som kallas [[DNA]], deoxyribonukleinsyra. DNA är kedjor av [[nukleotid]]er. En nukleotid består av en fosfat, en socker och en kvävebas. Det finns fyra olika kvävebaser: [[adenin]] (A), [[cytosin]] (C), [[guanin]] (G) och [[tymin]] (T). Den genetiska informationen utgörs av den ordning (sekvens) i vilken nukleotiderna placerats längs kedjan. Varje gen är en liten delsträcka i en stor DNA-molekyl.<ref name=Pearson_2006>{{Tidningsref |pmid = 16724031|doi = 10.1038/441398a|datum = 2006|författare = Pearson|förnamn = H|titel = Genetics: what is a gene?|volym = 441|nummer = 7092|sidor = 398–401|tidning = Nature |issn = 0028-0836 }}</ref> (Vissa [[virus]] utgör ett undantag från denna princip — i dessa virus lagras den genetiska informationen i [[RNA]], en molekyl som är mycket lik DNA.<ref>{{Bokref |titel = Microbiology |efternamn = Prescott |förnamn = L |år = 1993 |utgivare = Wm. C. Brown Publishers |isbn = 0697013723 }}</ref>

DNA förekommer normalt i par om två kedjor som löper parallellt och tillsammans följer en korkskruvsform, en dubbel [[helix]]. När DNA-kedjorna bildar par kommer varje nukleotid mitt för en nukleotid i den andra kedjan. Nukleotiderna passar då olika bra ihop, så att bindningen blir starkast om A paras ihop med T och C paras ihop med G. I naturligt DNA har sammanlänkningen nästan alltid gjorts på detta optimala sätt. Genom detta förhållande finns hela sekvens-informationen i båda delkedjorna. Om man vet vilken sekvens som finns i den ena kedjan, kan man från denna räkna ut exakt vilken sekvens den andra kedjan har. Detta förhållande utgör den kemiska grunden för nedärvning: vid [[DNA-replikering]] kopieras den genetiska informationen genom att dubbelkedjan delas upp och genom att varje delkedja används som mall vid skapandet av en ny par-kedja.<ref name=griffiths2000sect1523>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.1523 |kapitel = Mechanism of DNA Replication |redaktör-förnamn = William M. }}</ref>

Den långa dubbla DNA-kedjan kallas också [[kromosom]]. En kromosom innehåller normalt ett stort antal gener. Generna ligger då i en viss ordning längs kedjan, med större eller mindre mellanliggande nukleotidsekvenser som inte ingår i gener. En [[bakterie]] innehåller normalt en enda kromosom som är formad som en ring, kedjan har inga ändpunkter. [[Eukaryot]]a celler har nästan alltid flera kromosomer. Dessa har ändpunkter. Människocellens längsta kromosom är 247 miljoner baspar lång.<ref>{{Tidningsref |doi = 10.1038/nature04727|pmid = 16710414|datum = 2006|författare = Gregory|förnamn = SG|författare2 = Barlow|författare3 = Mclay|författare4 = Kaul|författare5 = Swarbreck|författare6 = Dunham|författare7 = Scott|författare8 = Howe|författare9 = Woodfine|titel = The DNA sequence and biological annotation of human chromosome 1.|volym = 441|nummer = 7091|sidor = 315–21|tidning = Nature|förnamn2 = KF|förnamn3 = KE|förnamn4 = R|förnamn5 = D|förnamn6 = A|förnamn7 = CE|förnamn8 = KL|förnamn9 = K}}</ref> Det finns ett stort antal proteiner som binder sig till DNA-kedjan och bidrar till att hålla ordning på den långa kedjan, ge den en hanterbar fysisk form och kontrollera vilka andra molekyler som kan bearbeta den. DNA-kedjan och proteinerna bildar tillsammans materialet [[kromatin]].<ref>Alberts et al. (2002), [http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=mboc4.section.608 II.4. DNA and chromosomes: Chromosomal DNA and Its Packaging in the Chromatin Fiber]</ref> Den fullständiga uppsättningen genetiskt material i en organism (vanligtvis den sammanlagda sekvensen av alla dess kromosomer) kallas organismens [[genom]]. 

I många organismer förekommer kromosomerna i analoga par, det vill säga att för nästan varje dubbelkedja finns en annan dubbelkedja med nästan samma innehåll. Sådana organismer sägs vara [[diploid]]a.<ref name=griffiths2000sect484>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.484 |kapitel = Mendelian genetics in eukaryotic life cycles |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> Organismer som inte har sådana kromosompar sägs vara [[haploid]]a. De två [[allel]]erna för en gen är lokaliserade på analoga positioner på var sin analog kromosom. Den ena allelen har ärvts från den ena föräldern och den andra allelen från den andra föräldern. 

[[Image:Zellsubstanz-Kern-Kerntheilung.jpg|thumb|right|[[Walther Flemming]]s diagram från 1882 för [[celldelning]] hos eukaryoter. Kromosomerna kopieras, packas ihop och ordnas upp. Sedan, när cell delas upp, separeras kromosom-kopiorna så att vardera av de två dotter-cellerna får var sin kopia.]]
[[Könskromosom]]erna utgör ett undantag genom att dessa könsbestämmande kromosomer ofta är mycket olika. Men de förekommer ändå oftast i par.<ref name=griffiths2000sect222>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.222 |kapitel = Sex chromosomes and sex-linked inheritance |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> Hos människan och många andra djur finns en så kallad [[Y-kromosom]] som är mycket liten och innehåller mycket få gener. Denna kromosom innehåller den gen som sätter igång de processer som utvecklar de specifikt manliga egenskaperna. Y-kromosomen paras ihop med en så kallad [[X-kromosom]]. Eftersom Y-kromosomen gör att individen blir en man förekommer den endast i män. Män har alltså en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosomen är hos människan en av de största kromosomerna.

=== Reproduktion ===
När celler [[celldelning|delar sig]] kopieras hela genomet och vanligtvis erhåller varje [[dottercell]] en kopia. Celldelning förekommer i två huvudvarianter. [[Mitos]]en är den enklaste och vanligaste formen av reproduktion. Den utgör grunden för [[asexuell reproduktion]]. Asexuell reproduktion förekommer också hos flercelliga organismer. Avkomman får då hela sitt genom från en enda förälder. Avkomma som är genetiskt identisk med sin förälder kallas [[klon]]. 

För eukaryota organismer är [[sexuell reproduktion]] vanligast. Avkomman får då en kombination av genetiskt material från två föräldrar. Vid sexuell reproduktion alternerar cellerna mellan en form som innehåller en enkel kromosomuppsättning ([[haploid]]) och en form med dubbel kromosomuppsättning ([[diploid]]).<ref name=griffiths2000sect484/> Haploida celler kan smälta samman och kombinera sina genetiska material så att det bildas en diploid cell. Haploida celler uppstår genom att diploida celler delar sig utan att DNA kopieras. Dottercellerna erhåller då en slumpvis vald kromosom från varje kromosompar. De flesta djurarterna och många växter är diploida under större delen av livscykeln och den haploida fasen är för dessa begränsad till en enda cell, [[gamet]], till exempel en [[spermie]] eller en [[äggcell]].  

Bakterier har inte sexuell reproduktion med övergångar mellan haploida och diploida faser. Men de har andra sätt att skapa nya kombinationer av genetiskt material. Genom [[konjugation (bakteriell)|konjugation]] kan de till exempel överföra små ringformade DNA-kedjor mellan sig.<ref name=griffiths2000sect1304>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.1304 |kapitel = Bacterial conjugation |redaktör-förnamn = William M. }}</ref>

=== Rekombination och genetisk koppling ===
[[Image:Morgan crossover 2 cropped.png|thumb|left|[[Thomas Hunt Morgan]]'s 1916 illustration av en dubbel överkorsning mellan kromosomer]]
Vid sexuell reproduktion kan gener som befinner sig på olika kromosomer i ett kromosompar fördela sig oberoende av varandra i avkomman. På detta sätt kan nya genkombinationer uppstå. Gener på samma kromosom kan i princip inte omkombineras. Men genom [[överkorsning]] kan gener flyttas mellan kromosomer. Vid överkorsning utbyts en delsträcka av DNA-kedjan mellan två kromosomer, så att två analoga avsnitt byter plats.<ref name=griffiths2000sect929>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.929 |kapitel = Nature of crossing-over |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> Denna process förekommer framför allt under reduktionsdelningen eller [[meios]], den specialiserade typ av celldelning som skapar haploida celler (gameter). 

Sannolikheten för att överkorsning ska inträffa mellan ett visst par av positioner på kromosomen beror på avståndet mellan punkterna. För gener på långt avstånd från varandra är sannolikheten för överkorsning så stor att generna blir lika lite kopplade till varandra som två gener på olika kromosomer. Men för gener som befinner sig närmare varandra finns en betydande sannolikhet att de ska följa varandra, att de ska vara genetiskt kopplade till varandra och ärvas tillsammans. Genom att studera dessa sannolikheter för att gener ska följas åt kan man göra en karta som visar ungefär var längs kromosomen respektive gen befinner sig.<ref name=griffiths2000sect899>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.899 |kapitel = Linkage maps |redaktör-förnamn = William M. }}</ref>

== Arvsmassan verkar genom att styra hur proteinerna blir ==
=== Introduktion ===
Generna spelar sin huvudsakliga roll när cellen tillverkar [[protein]]er. Genen innehåller den information som avgör hur proteinerna ska bli. Cellerna är de allra minsta självständiga delarna i organismer.  

Den principiella arbetsuppdelningen i celler är enkel - generna innehåller instruktionerna för arbetet och proteinerna utför arbetet. Uppgifterna kan till exempel bestå i att bygga en ytterligare kopia av cellen eller att reparera skador i den. Varje proteintyp är en utpräglad specialist och utför endast ett visst speciellt jobb. Generna för alla proteinerna finns alltid tillgängliga. 

Protein består av långa kedjor av [[aminosyra|aminosyror]]. En aminosyra i taget läggs till i ena änden. Varje gång en aminosyra ska läggas till finns 20 olika att välja mellan. Det är genen som avgör vilken aminosyra som läggs till. Ordningsföljden mellan nukleotiderna i DNA bestämmer ordningsföljden mellan aminosyrorna i proteinet. Den [[proteinveckning|tredimensionella form]] som proteinet då får bestäms av den ordningsföljd som aminosyrorna sitter i längs kedjan och det är denna form som i sin tur bestämmer vad proteinet kan göra, vad det har för funktion. 

[[Fil:DNA_replication_split.svg|miniatyr|höger|Kopiering av DNA till DNA, en kedja blir två.]]
Om sekvensen av nukleotider förändras så förändras också genen. Detta kan få till följd att den motsvarande sekvensen av aminosyror i proteinet blir annorlunda. Om en del av genen tas bort blir proteinet kortare och kanske inte fungerar. Detta är förklaringen till att organismer med olika alleler kan ha olika egenskaper, motsvarande proteiner fungerar olika. Som exempel beror hårfärgen på hur mycket [[melanin]] (mörkt pigment) som byggs in i håret när det växer fram. En person med normal uppsättning gener för tillverkning av melanin får mörkt hår. Men om en av allelerna har en sekvens som är så annorlunda att motsvarande protein inte fungerar, då produceras mycket mindre melanin, och personen blir ljushårig. 

=== Den genetiska koden ===
{{Fördjupning|Genetiska koden}} 
[[Image:Genetic code.svg|thumb|left|Sekvenser DNA översätts till sekvenser av aminosyror i proteiner genom en kod som tolkar en grupp av tre nukletider som en aminosyra.]]

Genernas funktion är vanligtvis att de bestämmer utseendet för ett [[protein]] som produceras. Proteiner är kedjor av [[aminosyra|aminosyror]] och sekvensen av nukleotider i genens DNA används för att bestämma sekvensen av aminosyror i proteinet. Vägen från DNA börjar med att cellen tillverkar en [[RNA]]-molekyl som motsvarar genens DNA-sekvens. Denna process kallas [[Transkription (genetik)|transkription]]. RNA som har denna roll kallas [[budbärar-RNA]]. 

RNA-molekylen används sedan som mall vid tillverkning av en kedja av aminosyror. Denna process kallas [[translation (genetik)|translation]], det engelska ordet för översättning. Vid translationen används en [[genetisk kod]] som pekar ut en aminosyra för en grupp om tre [[nukleotid]]er. En sådan triplett kallas [[kodon]].<ref>{{Bokref |titel = Biochemistry |författare = Berg JM, Tymoczko JL, Stryer L, Clarke ND |upplaga = 5th |år = 2002 |utgivare = W. H. Freeman and Company |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=stryer.section.685 |kapitel = I. 5. DNA, RNA, and the Flow of Genetic Information: Amino Acids Are Encoded by Groups of Three Bases Starting from a Fixed Point }}</ref> Flödet av information går åt ett håll, från nukleotid-sekvens i DNA till aminosyra-sekvens i protein. [[Francis Crick]] kallade detta för molekylärbiologins centrala dogm.<ref name="crick1970">{{Tidningsref |pmid = 4913914|url = http://www.nature.com/nature/focus/crick/pdf/crick227.pdf|datum = 1970|författare = Crick|förnamn = F|titel = Central dogma of molecular biology.|volym = 227|nummer = 5258|sidor = 561–3|tidning = Nature|doi = 10.1038/227561a0}}</ref>

Aminosyrornas ordningsföljd avgör vilken tredimensionell form proteinet får när kedjan [[proteinveckning|vecklar ihop sig]]. Denna form är i sin tur avgörande för den funktion proteinet kan ha i cellens processer.<ref>Alberts et al. (2002), [http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=mboc4.section.388 I.3. Proteins: The Shape and Structure of Proteins]</ref><ref>Alberts et al. (2002), [http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=mboc4.section.452 I.3. Proteins: Protein Function]</ref> En del, så kallade strukturella proteiner, bildar stommen i cellen. Det kan vara fibrer som [[kollagen]]. Andra proteiner kan binda till enkla molekyler och andra proteiner, ofta som [[enzym]]er som underlättar [[kemisk reaktion|kemiska reaktioner]] mellan de molekyler som proteinet bundit till (utan att proteinet självt förändras). Proteinets struktur är dynamisk; proteinet [[hemoglobin]] böjs till något olika former vilket underlättar infångandet, transporten och frigörandet av syre-molekyler i däggdjurs-blod.


Utbyte av en enda nukleotid i DNA kan medföra att en aminosyra i motsvarande protein byts ut. Eftersom proteinets struktur är avhängig av aminosyrasekvensen kan ett sådant utbyte få dramatiska följder för proteinets egenskaper genom att strukturen blir instabil eller genom att ytan förändras så att proteinets interaktion med andra proteiner eller molekyler förändras. Ett exempel är [[sickelcellsanemi]] som är en [[genetisk sjukdom]] som uppkommer på grund av att en enda nukleotid bytts ut i sekvensen som kodar för β-globin i hemoglobin. Detta gör att en aminosyra blir utbytt och hemoglobinet får andra fysiska egenskaper.<ref>{{Webbref |titel = How Does Sickle Cell Cause Disease?|url = http://sickle.bwh.harvard.edu/scd_background.html|datum = 11 April 2002|hämtdatum = 23 juli 2007|utgivare = Brigham and Women's Hospital: Information Center for Sickle Cell and Thalassemic Disorders}}</ref> Sickle-cell-versioner av hemoglobin fastnar i varandra så att de staplas på varandra och bildar långa fibrer som förstör de [[röd blodkropp|röda blodkropparnas]] form. Dessa celler som får formen av en skära (engelska sickle) har därför mycket svårare att ta sig fram genom de minsta [[blodkärl]]en, utan tenderar att klumpa ihop sig och förstöras, och därmed orsaka de kända symptomen för denna sjukdom.

Vissa gener kopieras till RNA utan att detta RNA i sin tur blir använt som mall för proteinsyntes. Sådana RNA-molekyler kallas icke-kodande RNA. En del av dessa RNC vecklas ihop till former som bidrar till viktiga processer is cellen. De ingår till exempel [[ribosom]]er och fungerar som [[transport-rna|transfer-RNA]]. RNA kan också ha reglerande funktioner genom interaktion med andra RNA-molekyler genom hybridisering.

=== Genreglering ===
En organisms genom innehåller tusentals gener. Men alla generna behöver inte vara aktiva samtidigt, så cellen producerar vid varje tillfälle endast mRNA och proteiner bara från ett urval av sina gener. I cellen finns många processer som reglerar vilka gener som är aktiva och hur mycket protein som tillverkas från dem. [[Transkriptionsfaktor]]er är reglerande proteiner som binder till tidiga delar av den DNA-del-sekvens som utgör genen.<ref>{{Tidningsref |pmid = 11823631|doi = 10.1126/science.1066355|datum = 2002|författare = Brivanlou|förnamn = AH|författare2 = Darnell Je|titel = Signal transduction and the control of gene expression.|volym = 295|nummer = 5556|sidor = 813–8|tidning = Science|förnamn2 = JE}}</ref> Transkriptionsfaktorn möjliggör eller stimulerar transkription av cellen. 

I genomet för bakterien ''[[Escherichia coli]]'' finns till exempel en serie gener som är nödvändiga för produktion av aminosyran [[tryptofan]]. Men om cellen har tillräcklig mängd tryptofan så behövs inte dessa geners proteiner. Närvaron av troptofan påverkar därför dessa geners aktivitet genom att tryptofan-molekyler binds till ett protein som kallas tryptofan-repressor (en transkriptions-faktor). Detta ändrar tryptofan-repressorns form så att den binder till genen. Tryptofan-repressorn blockerar då transkription av generna och därmed produktionen av motsvarande proteiner.<ref>Alberts et al. (2002), [http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=mboc4.section.1269#1270 II.3. Control of Gene Expression – The Tryptophan Repressor Is a Simple Switch That Turns Genes On and Off in Bacteria]</ref> Detta är ett exempel på [[negativ återkoppling]]. 

[[Image:Zinc finger DNA complex.png|thumb|upright|right|Transkriptionsfaktorer binder till DNA och påverkar därigenom intensiteten i transkriptionen av den gen som finns där.]]
Skillnader i genuttryck är särskilt tydliga i flercelliga organismer, där alla celler innehåller samma genom men ändå har mycket olika struktur och beteende, beroende på att de uttrycker olika delmängder av generna. Alla cellerna i en flercellig organism härstammar från en enda cell. De förändras till olika gentyper som ett svar på olika inverkan från omvärlden och olika signaler från andra celler och gradvis etablerar de olika genuttrycksmönster. Det finns inte en ensam gen som är orsak till utvecklingen av olika strukturer i den flercelliga organismen. Dessa mönster uppkommer genom komplex interaktion mellan många celler.

I eukaryota celler finns [[kromatin]]-strukturer som påverkar transkriptionen av gener. Dessa består ofta av modifieringar av DNA och kromatin som kan ärvas till dotterceller på ett stabilt sätt.<ref>{{Tidningsref |doi = 10.1038/ng1089|pmid = 12610534|datum = 2003|författare = Jaenisch|förnamn = R|författare2 = Bird|titel = Epigenetic regulation of gene expression: how the genome integrates intrinsic and environmental signals.|volym = 33 Suppl|sidor = 245–54|tidning = Nature genetics|förnamn2 = A}}</ref> Dessa strukturer sägs vara ''[[epigenetisk]]a'', eftersom de tillkommer utöver och genom modifiering av den information som finns i DNA-sekvensen och eftersom de överför information från en cell till nästa generation. Epigenetiska strukturer kan göra att olika celltyper som [[cellodling|odlas]] i samma medium kan ha mycket olika egenskaper. Trots att epigenetiska strukturer i allmänhet är dynamiska under utvecklingen kan en del, till exempel genom [[paramutation]], ärvas över flera generationer och utgöra mycket ovanliga undantag till principen att arvet förmedlas genom överföring av DNA.<ref>{{Tidningsref |doi = 10.1016/j.cell.2007.02.007|pmid = 17320501|datum = 2007|författare = Chandler|förnamn = VL|titel = Paramutation: from maize to mice.|volym = 128|nummer = 4|sidor = 641–5|tidning = Cell}}</ref>

=== Arvets och miljöns relativa inflytande ===
[[File:Niobe050905-Siamese Cat.jpeg|thumb|upright|right|Siamesiska katter har en temperaturberoende mutation i pigmenttillverkningen.]]
Trots att generna innehåller all den information en organism använder för att fungera spelar också miljön en viktig roll för hur [[fenotyp]]en blir. Organismens fenotyp beror på ett samspel mellan genetiken och miljön. Ett exempel på detta är temperatur-känsliga mutationer. Ofta kan utbytet av en enda aminosyra göra att ett protein blir mindre stabil till sin form, utan att dess beteende eller interaktion med andra molekyler förändras. Vid hög temperatur, när molekylerna rör sig snabbare och kolliderar hårdare, kan ett sådant protein förändras till sin form i så hög grad att det förlorar sin funktion. Samma protein kan alltså fungera normalt vid lägre temperaturer. En sådan mutation gör att [[siames]]iska katter har pigment på kroppsdelar som sticker ut och kyls mer, men inte på bålen, där den är varmare.<ref>{{Tidningsref |doi = 10.1111/j.1365-2052.2005.01409.x|pmid = 16573534|datum = 2006|författare = Imes|förnamn = DL|författare2 = Geary|författare3 = Grahn|författare4 = Lyons|titel = Albinism in the domestic cat (Felis catus) is associated with a tyrosinase (TYR) mutation.|volym = 37|nummer = 2|sidor = 175–8|tidning = Animal genetics|förnamn2 = LA|förnamn3 = RA|förnamn4 = LA|pmc = 1464423}}</ref> 

Miljön har också en avgörande betydelse för den genetiska sjukdomen [[fenylketonuri]].<ref>{{Webbref |url = http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/phenylketonuria.html|titel = MedlinePlus: Phenylketonuria|hämtdatum = 15 mars 2008|utgivare = NIH: National Library of Medicine}}</ref> Den mutation som orsakar fenylketonuri förstör kroppens förmåga att bryta ner aminosyran [[fenylalanin]]. Detta gör att giftiga halter byggs upp av en molekyl som utgör ett mellansteg i den normala nedbrytningen. Denna molekyl orsakar kramper och allvarliga försämringar av de mentala funktionerna. Men om en person som har mutationen för fenylketonuri följer en strikt diet som inte alls innehåller fenylalanin så fungerar denne normalt och är frisk. 

En populär metod att avgöra arvets respektive miljöns relativa inflytande är att studera hur [[enäggstvilling]]ar skiljer sig åt i egenskaper och jämföra det med vilka skillnader som finns i andra tvillingpar. Vetenskapsmännen jämför då hur ofta enäggstvillingar har samma brist med hur ofta andra tvillingpar har samma brist.

== Nedärvning ==
Autosomal nedärvning sker oberoende av [[kön]]. Förändringen sitter inte i [[könskromosom]]en.

[[Intermediär nedärvning]] är när ingen av [[gen]]erna i ett genpar dominerar över den andra utan båda bidrar till organismens [[fenotyp]].

[[Polygen nedärvning]] innebär att många gener tillsammans ger en egenskap, i lägre eller högre grad. Varje gen var för sig, ger en ganska liten eller ingen effekt alls, men som tillsammans ger stor effekt.

=== Nedärvning och Mendels lagar ===
[[Image:Punnett square mendel flowers.svg|right|thumb|Punnett-diagram som visar en korsning mellan två ärtplantor som är heterozygota för lila (B) och vita (b) blommor]]
På den mest grundläggande nivån sker nedärvning i organismer i diskreta särdrag, så kallade [[gen]]er.<ref name=griffiths2000sect199>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.199 |kapitel = Patterns of Inheritance: Introduction |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> Denna egenskap hos nedärvning observerades först av [[Gregor Mendel]], som studerade uppdelning av ärftliga egenskaper hos [[ärta|ärtplantor]].<ref name="mendel">{{Webbref |titel = Mendel's Paper in English|url = http://www.mendelweb.org/Mendel.html|förnamn = Roger B.|efternamn = Blumberg}}</ref><ref name=griffiths2000sect200>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.200 |kapitel = Mendel's experiments |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> I de experiment där han studerade egenskapen blomfärg, observerade Mendel att blommorna på en viss planta var antingen lila eller vit, men aldrig hade någon mellanliggande färg. Dessa olika och klart åtskilda versioner av samma gen kallas [[allel]]er. 

För ärtan, som är [[diploid]], har varje plant-individ två alleler av varje gen, en från varje förälder.<ref name=griffiths2000sect484/> Många arter, däribland människan, har detta nedärvningsmönster. Diploida organismer med två kopior av samma allel för en viss gen sägs vara [[homozygot]]a för denna gen, vid detta [[locus (biologi)|locus]], det vill säga på denna lilla [[delsekvens]] av [[DNA]]-kedjan. Individer som har två olika alleler av en viss gen sägs vara [[heterozygot]]a för denna gen.

Hela uppsättningen alleler hos en individ kallas dess [[genotyp]], medan alla dess observerbara egenskaper (särdrag) kallas dess [[fenotyp]]. När en individ är heterozygot för en gen är det ofta så att den ena allelens egenskaper är helt bestämmande för fenotypen. Denna allel sägs vara [[dominant anlag|dominant]]. Den andra allelen, som inte ger någon observerbar egenskap, sägs vara [[recessivt anlag|recessiv]]. En del alleler har mellanliggande effekter.<ref name=griffiths2000sect630>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.630 |kapitel = Interactions between the alleles of one gene |redaktör-förnamn = William M. }}</ref>

När två individer [[sexuell reproduktion|reproducerar sig sexuellt]], ärver avkomman slumpvis en av de två allelerna från respektive förälder. Dessa observationer av diskret nedärvning och uppdelning (segregation) av alleler är tillsammans kända som Mendels första lag.

De grundläggande lagarna inom klassisk mendelsk genetik innefattar nedärvningsmönstren:

Autosomal dominant

Autosomal recessiv

X-länkad dominant

X-länkad recessiv

Mitokondriell nedärvning<ref>{{Bokref|titel=Encyclopedia of Genetics|url=http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/B0122270800008156|utgivare=Academic Press|datum=2001-01-01|hämtdatum=2019-09-04|isbn=9780122270802|sid=1180|doi=10.1006/rwgn.2001.0815|förnamn=J.|efternamn=Merriam|redaktör=Sydney Brenner, Jefferey H. Miller}}</ref>

=== Diagram och speciella notationssätt ===
[[Image:Pedigree-chart-example.svg|thumb|left|240px|Genetiska stamtavlor gör det lättare att följa nedärvningen av olika särdrag.]]
Genetiker använder diagram och symboler för att beskriva nedärvning. En gen representeras av en eller flera bokstäver. Ofta används ett plus-tecken ('+') för den vanliga o-muterade allelen av en gen, den så kallade vild-typen.<ref>{{Webbref |url=http://faculty.users.cnu.edu/rcheney/Genetic%20Notation.htm |titel=Genetic Notation |förnamn=Richard W. |efternamn=Cheney |hämtdatum=18 mars 2008 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20080103021518/http://faculty.users.cnu.edu/rcheney/Genetic%20Notation.htm |arkivdatum=3 januari 2008 }}</ref>

Vid experiment med befruktning och avel, särskilt när man diskuterar Mendels lagar, representeras föräldragenerationen ofta med "P" och första generationen avkomma med "F1". Avkomman av generation F1 kallas i sin tur "F2". Punnet-diagrammet används ofta för beräkning av förväntat resultat av kors-avel.  

När genetiker studerar genetiska sjukdomar hos människan använder de ofta stamtavlor för att klargöra nedärvningen av särdrag.<ref name=griffiths2000sect229>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.229 |kapitel = Human Genetics |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> Stamtavlan visar nedärvning av särdrag i ett familjeträd.

=== Samspel mellan flera gener ===
[[Image:Galton-height-regress.png|thumb|right|Den genetiska bakgrunden till människans längd är komplex. [[Francis Galton]]'s data från 1889 visar relationen mellan avkommans längd och föräldrarnas längd. Det finns en korrelation men den resterande variationen påvisar att miljön också är en viktig faktor.]]  
Organismer har tusentals gener, och för organismer med sexuell reproduktion kan generna normalt omkombineras fritt. Detta innebär att ärvandet av en allel för gul eller grön ärta inte är beroende av ärvandet av alleler för vit eller violett blomma. Så alleler för olika gener bildar andra kombinationer i avkomman än hos föräldrarna och ett oerhört stort antal kombinationer kan bildas. Undantaget att vissa par av gener tenderar att följas åt kallas [[genetisk koppling]].

I många fall samverkar flera olika gener på ett sätt som påverkar samma särdrag. Hos växten ''Omphalodes verna'' finns till exempel en gen med alleler som bestämmer blommornas färg: blå eller magenta. Men en annan gen kontrollerar om blommorna blir vita eller får färg. När en individ har två kopior av den vita allelen blir dess blommor vita oavsett om den första genen innebär blå eller magenta. Ett sådant samspel kallas [[epistasis]]. I detta fall är den andra genene (vit eller färg) är epistatisk relativt den första.<ref name=griffiths2000sect644>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.644 |kapitel = Gene interaction and modified dihybrid ratios |redaktör-förnamn = William M. }}</ref>

Många särdrag varierar på ett i stort sett kontinuerligt sätt, till exempel människors längd och hudfärg. Här är det inte som med ''O. verna'', där varje blomma har en av endast tre olika färger. De kontinuerligt varierande egenskaperna är resultatet av ett samspel av många olika gener.<ref>{{Tidningsref |pmid = 15931374|doi = 10.1172/JCI25421|datum = 2005|författare = Mayeux|förnamn = R|titel = Mapping the new frontier: complex genetic disorders.|volym = 115|nummer = 6|sidor = 1404–7|tidning = The Journal of clinical investigation|pmc = 1137013}}</ref> Dessa geners inflytande förmedlas i varierande grad av den miljö som organismen upplever. Hur mycket individens egenskaper beror på genetiskt arv kallas arvbarhet.<ref name=griffiths2000sect4009>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.4009 |kapitel = Quantifying heritability |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> Arvbarheten kan uttryckas med en siffra mellan 0 och 1 (eller 0 och 100 %) där 1 betyder att en viss egenskap enbart beror på [[genotyp]]en och inte alls på miljön. Den högsta arvbarhet man funnit är 0,97. Det gäller för fingeravtryck hos enäggstvillingar. Kroppsmått har ofta en hög grad av arvbarhet, medan livslängd och antal avkomma har låg arvbarhet. Mätning av arvbarhet är relativ. I en mer varierande miljö har miljön större påverkan på den totala variationen av egenskapen. Som exempel är det en komplex process som bestämmer hur långa människor blir. I USA har denna egenskap en arvbarhet på 89 %. Men i Nigeria, där tillgången på näringsriktig mat varierar mer, är arvbarheten för längd bara 62 %.<ref>{{Tidningsref |doi = 10.1038/sj.ijo.0801650|pmid = 11443503|datum = 2001|författare = Luke|förnamn = A|författare2 = Guo|författare3 = Adeyemo|författare4 = Wilks|författare5 = Forrester|författare6 = Lowe W|författare7 = Comuzzie|författare8 = Martin|författare9 = Zhu|titel = Heritability of obesity-related traits among Nigerians, Jamaicans and US black people.|volym = 25|nummer = 7|sidor = 1034–41|tidning = International journal of obesity and related metabolic disorders|förnamn2 = X|förnamn3 = AA|förnamn4 = R|förnamn5 = T|förnamn6 = W|förnamn7 = AG|förnamn8 = LJ|förnamn9 = X}}</ref>

== Evolution ==
{{Fördjupning|Evolution}}
=== Mutationer ===
{{Fördjupning|Mutation}}
[[Image:Gene-duplication.png|thumb|upright|Duplicering av gener gör att de kan bli olika: en av genkopiorna kan mutera så att den förlorar den ursprungliga funktionen, utan att organismen tar skada.]]
Under [[DNA-replikering]] inträffar ibland fel i [[polymerisering]]en av den nya kedjan. Dessa fel kallas [[mutation]]er och kan påverka organismens fenotyp, särskilt om de inträffar i en gens kodande sekvens. Felfrekvensen är oftast mycket låg, ett fel per 10–100&nbsp;miljoner baspar. Felen hålls tillbaka av den korrekturläsningsfunktion som ingår i [[DNA-polymeras]].<ref name=griffiths2000sect2706>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.2706 |kapitel = Spontaneous mutations |redaktör-förnamn = William M. }}</ref><ref name=Kunkel>{{Tidningsref |doi = 10.1038/sj.emboj.7600158|pmid = 15057282|datum = 2004|författare = Freisinger|förnamn = E|författare2 = Grollman|författare3 = Miller|författare4 = Kisker|titel = Lesion (in)tolerance reveals insights into DNA replication fidelity.|volym = 23|nummer = 7|sidor = 1494–505|tidning = The EMBO journal|förnamn2 = AP|förnamn3 = H|förnamn4 = C|pmc = 391067}}</ref> Utan korrekturläsningsfunktionen skulle felfrekvensen vara tusenfalt högre. Eftersom många virus använder sig av DNA och RNA-polymeras som saknar korrekturläsningsfunktion har de den högre mutationsfrekvensen. Processer som ökar frekvensen av DNA-förändringar sägs vara [[mutagen]]a. Mutagena kemikalier stimulerar felkopiering vid DNA-replikering, ofta genom att störa sammanparandet av baspar. [[UV-strålning]] introducerar mutationer genom att direkt förändra DNA-strukturen.<ref name=griffiths2000sect2727>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.2727 |kapitel = Induced mutations |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> Kemiska skador på DNA kan också uppkomma utan externa störningar. Celler använder mekanismer för DNA-reparation för att reparera skillnader och avbrott i DNA-kedjan. Men reparerandet misslyckas då och då med att återställa den ursprungliga sekvensen.

=== Naturligt urval ===
{{fördjupning|Naturligt urval}}
Mutationer förändrar organismernas genotyp och en del av dessa förändringar påverkar också fenotypen. De flesta mutationerna har obetydlig inverkan på fenotypen, hälsan eller förmågan till [[fortplantning|reproduktion]]. De mutationer som har inverkan påverkar oftast till det sämre, men ibland innebär mutationen en förbättring. Studier av bananflugan ''[[Drosophila melanogaster]]'' visar att av de mutationer som ändrar det protein som genen kodar för är 70% skadliga medan resten är neutrala eller svagt fördelaktiga.<ref>{{Tidningsref |pmid = 17409186|doi = 10.1073/pnas.0701572104|datum = 2007|författare = Sawyer|förnamn = SA|författare2 = Parsch|författare3 = Zhang|författare4 = Hartl|titel = Prevalence of positive selection among nearly neutral amino acid replacements in Drosophila.|volym = 104|nummer = 16|sidor = 6504–10|tidning = Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America|förnamn2 = J|förnamn3 = Z|förnamn4 = DL|pmc = 1871816}}</ref>

[[Image:Eukaryote tree.svg|thumb|left|Ett evolutionsträd för [[eukaryot]]er.]]
[[Populationsgenetik]] studerar hur genetiska skillnader fördelas i populationer och hur fördelningarna förändras över tiden.<ref name=griffiths2000sect3842>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.3842 |kapitel = Variation and its modulation |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> Förändringar i [[allel]]-frekvenser i en population påverkas framför allt av naturligt urval, om en allel ger en reproduktionsfördel för organismen,<ref name=griffiths2000sect3886>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.3886 |kapitel = Selection |redaktör-förnamn = William M. }}</ref> men också av andra processer, som genetisk drift, artificiellt urval och genflöde.<ref name=griffiths2000sect3906>{{Bokref |redaktör1-förnamn = Anthony J. F. |redaktör1-efternamn = Griffiths |redaktör2-förnamn = Jeffrey H. |redaktör2-efternamn = Miller |redaktör3-förnamn = David T. |redaktör3-efternamn = Suzuki |redaktör4-förnamn = Richard C. |redaktör4-efternamn = Lewontin |editor5-last = Gelbart |titel = An Introduction to Genetic Analysis |år = 2000 |isbn = 0-7167-3520-2 |upplaga = 7th |utgivare = W. H. Freeman |utgivningsort = New York |chapterurl = http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=iga.section.3906 |kapitel = Random events |redaktör-förnamn = William M. }}</ref>

När dessa processer verkar över många generationer så förändras organismernas genom på ett signifikant sätt. Det är dessa förändringar som är [[evolution]]en. Urval av motationer som är fördelaktiga kan göra att arter utvecklas till former som har bättre förmåga att överleva i artens miljö. Detta kallas anpassning.<ref name=Darwin>{{Bokref |efternamn = Darwin |förnamn = Charles |författarlänk = Charles Darwin |år = 1859 |titel = On the Origin of Species |utgivningsort = London |utgivare = John Murray |upplaga = 1st |sid = 1 |url = http://darwin-online.org.uk/content/frameset?itemID=F373&viewtype=text&pageseq=16 |isbn = 0801413192 }}. Related earlier ideas were acknowledged in {{Bokref |efternamn = Darwin |förnamn = Charles |författarlänk = Charles Darwin |år = 1861 |titel = On the Origin of Species |utgivningsort = London |utgivare = John Murray |upplaga = 3rd |sid = xiii |url = http://darwin-online.org.uk/content/frameset?itemID=F381&viewtype=text&pageseq=20 |nopp = true |isbn = 0801413192 }}</ref> Artbildning, utvecklande av nya arter, inträffar oftast genom att populationer blir geografiskt isolerade från varandra så att de inte kan utbyta gener.<ref name=Gavrilets>{{Tidningsref |pmid = 14628909|doi = 10.1554/02-727|datum = 2003|författare = Gavrilets|förnamn = S|titel = Perspective: models of speciation: what have we learned in 40 years?|volym = 57|nummer = 10|sidor = 2197–215|tidning = Evolution; international journal of organic evolution}}</ref> Den vetenskapsrörelse som framför allt på 40-talet tillämpade genetiska principer för att studera populations-biologi och evolution kallas den Moderna syntesen. 

Genom att jämföra olika arters motsvarande, homologa, DNA-avsnitt kan man uppskatta det evolutionära avståndet mellan dem, det vill säga när de blev olika arter. Detta kallas den molekylära klockan.<ref>{{Tidningsref |pmid = 12175808|doi = 10.1016/S0168-9525(02)02744-0|datum = 2002|författare = Wolf|förnamn = YI|författare2 = Rogozin|författare3 = Grishin|författare4 = Koonin|titel = Genome trees and the tree of life.|volym = 18|nummer = 9|sidor = 472–9|tidning = Trends in genetics|förnamn2 = IB|förnamn3 = NV|förnamn4 = EV}}</ref> Evolutionära avstånd mellan arter kan användas för att konstruera ett evolutionärt träd. Dessa träd visar det gemensamma ursprunget och hur arterna har utskiljt sig från varandra över tiden. Men de visar inte vilket genetiskt material som överförts mellan obesläktade arter. Sådan överföring kallas horisontell genöverföring och är vanligast bland bakterier.

== Forskning och utveckling==
=== Modellorganismer ===
[[Image:Drosophila melanogaster - side (aka).jpg|thumb|right|[[Bananfluga]]n är en populär modellorganism i genetikforskningen.]]

I början studerade genetikerna nedärvning i ett stort antal organismer. Men med tiden kom de att specialisera sig på ett ganska litet antal. När det redan fanns en betydande mängd forskningsresultat för en viss organism blev detta en motivation för andra forskare att välja samma organism för vidare undersökningar.<ref>{{Webbref|url = http://www.loci.wisc.edu/outreach/text/model.html|titel = The Use of Model Organisms in Instruction|hämtdatum = 15 mars 2008|utgivare = University of Wisconsin: Wisconsin Outreach Research Modules|arkivurl = https://web.archive.org/web/20080313023531/http://www.loci.wisc.edu/outreach/text/model.html|arkivdatum = 2008-03-13}}</ref> Bland de vanliga ämnena för genetiska undersökningar av modellorganismer ingår [[genreglering]] och genernas inverkan på [[morfogenes|utveckling]] och [[cancer]]. 

I viss mån valdes modellorganismer för att de är praktiska att arbeta med, till exempel för att de har korta generationscykler eller är lätta att utföra [[Genetiskt modifierad organism|genmanipulering]] på. Förutom bananflugan ingår bland de mycket brett använda modellorganismerna tarmbakterien ''[[Escherichia coli]]'', den lilla växten [[backtrav]], [[jäst]]-arten ''[[Saccharomyces cerevisiae]]'', den en millimeter långa masken ''[[Caenorhabditis elegans]]'' och [[husmus]]en.   

=== Tillämpningar ===
{{Huvudartikel|Genteknik}}
Det finns många tillämpningar av genteknik, bland annat [[genetisk släktforskning]], [[genterapi]], [[genmodifikation]] och [[kloning]].

==Historia==
Människor har i alla tider undrat över hur exempelvis människobarn kommer att likna sina föräldrar, utan att vara exakta kopior av dem.  

Redan i förhistorisk tid började människan använda genetisk kunskap för domesticering och förädling av växter och djur. 
[[Friedrich Miescher]] (1844-1895) beskrev första gången 1869 en substans som han kallade ”nuklein”, som han funnit i cellkärnor. Något senare lyckades han framställa detta ämne i ren form genom att utgå från laxsperma, och 1889 fick ämnet namnet ”nukleinsyra” av Mieschers elev [[Richard Altman]]. Man fann att ämnet endast existerade i kromosomerna.

Varken nukleinsyrans eller cellkärnas funktion var dock klarlagd vid denna tid. När [[Gregor Mendel]] upptäckte ärftlighetsprinciperna på 1860-talet, och när Mendels resultat återupptäcktes i början av 1900-talet, var det oklart var i cellerna arvsanlagen fanns, och vilka molekyler som var bärare av dem. Inte förrän 1865 publicerade [[Gregor Mendel]] sina rön om slumpmässig kombination av ärftlighetsanlag i avkomma, och de uppmärksammades inte förrän i början av 1900-talet. 

När [[Jean-Baptiste de Lamarck]] och [[Charles Darwin]] lade fram sina teorier om [[evolution]] visste egentligen ingen av dem hur egenskaper nedärvs. Båda trodde till exempel att förvärvade egenskaper, som exempelvis muskelstyrka, ärvdes, vilket orättvist kommit att förknippas enbart med [[lamarckism]].

På 1930-talet genomförde [[Max Delbrück (biofysiker)|Max Delbrück]] med flera experiment som visade att man genom att utsätta celler för [[röntgenstrålning|röntgenstrålar]] kunde förändra de ärftliga egenskaperna hos cellerna. Det föreslogs att kromosomernas kemiska struktur på något sätt bestämde dessa ärftliga egenskaper. Precis hur denna kemiska struktur kunde påverka en organisms egenskaper och beteende föreföll oförklarligt vid denna tidpunkt. De kemiska undersökningarna av olika nukleinsyrepreparat gav alltid samma resultat i form av de fyra typerna av nukleotider i ungefär samma proportioner. Kromosomernas kemiska uppbyggnad föreföll alltså enkel och likformig vilket stod i stark kontrast till de levande organismernas komplexitet, mångfald och variation. 

På 1950-talet pågick forskning om DNA-molekylens struktur endast på några få ställen. En grupp forskare i [[USA]] leddes av [[Linus Pauling]]. I England intresserade sig två grupper för problemet. Vid [[University of Cambridge]] fanns bland andra [[Francis Crick]] och [[James Watson]] och vid [[King's College London|King's College]] i London arbetade [[Maurice Wilkins]] och [[Rosalind Franklin]] med att med hjälp av röntgendiffraktion fastställa DNA-molekylens struktur. 1948 hade Pauling upptäckt att många proteiner hade en helixstruktur, och de första undersökningarna med röntgendiffraktion antydde att även DNA hade en sådan struktur, men någon detaljerad förståelse av molekylens uppbyggnad hade man ännu inte.

[[Fil:Francis Crick.png|miniatyr|höger|[[Francis Crick]], 2004.]]
Crick och Watson försökte konstruera rimliga modeller utgående från kända fakta, men antalet möjligheter var fortfarande många. Ett genombrott skedde när den österrikiske kemisten [[Erwin Chargaff]] besökte Cambridge och beskrev ett av sina experiment. Han hade fastställt att prover av DNA inte alltid hade samma proportioner av de olika nukleotiderna, men att de alltid hade lika koncentration av adenin som av tymin och lika koncentration av guanin som av cytosin. Crick och Watson började fundera på strukturer som innefattade två trådar med kompletterande nukeotidbaser bundna till varandra. Med hjälp av information från Rosalind Franklins röntgendiffraktionsbilder lyckades de finna en modell som stämde med all kända fakta. Den hade en helixstruktur med två [[nanometer]]s tjocklek och en höjd av cirka 3,4 nanometer per varv omfattande cirka 10 baspar. De skyndade sig att publicera sina idéer innan Franklin själv hade offentliggjort några av sina resultat.

Det har efteråt blivit en kontroversiell fråga hur mycket Watson och Crick varit beroende av Franklins data för att komma fram till sin modell, och många har anklagat dem för att inte ge henne tillräckligt erkännande av hennes betydelse i upptäckten av DNA-molekylens struktur. Mest omdebatterat är det faktum att Wilkins tydligen visat Franklins bilder för Watson och Crick när Franklin inte själv var närvarande. Wilkins, Watson och Crick fick [[nobelpriset i fysiologi eller medicin|nobelpriset i medicin]] 1962 för sina upptäckter. Vid denna tidpunkt hade Franklin avlidit.

Watsons och Cricks modell väckte stor uppmärksamhet när den publicerats. Efter att ha kommit fram till sin modell 21 februari 1953, gjorde de sina första uttalanden den 28 februari. Den 25 april publicerades deras artikel ”A structure for Deoxiribose Nucleic Acid”. Forskningen om genetikens och [[molekylärbiologi]]ns grundvalar tog sedan fart. I en föreläsning 1957 redogjorde Crick för sina idéer om kopplingen mellan DNA, RNA och proteiner: ”DNA ger RNA ger protein”, något som har kommit att kallas molekylärbiologins ”centrala dogm”. Crick och hans medarbetare fortsatte sedan under slutet av 1950-talet med arbetet med att knäcka den [[genetiska koden]].

Trots att DNA:s struktur gav en tydlig fingervisning om hur själva nedärvningen går till visste man ändå inte hur DNA påverkar cellernas funktion. Under de följande åren kartlade vetenskapsmännen hur DNA styr de processer som producerar [[protein]]er. Man upptäckte att DNA används som en mall för att skapa en motsvarande RNA-sträng, [[budbärar-RNA]]. Nukleotidsekvensen i budbärar-RNA används som mall vid skapandet av en sekvens av [[aminosyra|aminosyror]] i ett protein. Denna översättning mellan nukleotider och aminosyror kallas den [[genetiska koden]]. 

Dessa insikter i den molekylära grunden för nedärvning blev grogrunden för en närmast explosiv utveckling av forskningen. En viktig utveckling var [[Frederick Sanger]]s metod för [[DNA-sekvensering]], som kom 1977. Med denna metod kan man avläsa nukleotidsekvensen i DNA-molekylen.<ref name=sanger_et_al>{{Tidningsref |doi = 10.1073/pnas.74.12.5463|pmid = 271968|pmc = 431765|datum = 1977|författare = Sanger|förnamn = F|författare2 = Nicklen|författare3 = Coulson|titel = DNA sequencing with chain-terminating inhibitors|volym = 74|nummer = 12|sidor = 5463–7|tidning = Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America|förnamn2 = S|förnamn3 = AR}}</ref> År 1983 utvecklade [[Kary Banks Mullis]] [[polymeraskedjereaktion]]en, som snabbt kan isolera och mångfaldiga ett specifikt önskat avsnitt utifrån enblandning av DNA.<ref name=saiki_et_al>{{Tidningsref |pmid = 2999980|doi = 10.1126/science.2999980|datum = 1985|författare = Saiki|förnamn = RK|författare2 = Scharf|författare3 = Faloona|författare4 = Mullis|författare5 = Horn|författare6 = Erlich|författare7 = Arnheim|titel = Enzymatic amplification of beta-globin genomic sequences and restriction site analysis for diagnosis of sickle cell anemia.|volym = 230|nummer = 4732|sidor = 1350–4|tidning = Science|förnamn2 = S|förnamn3 = F|förnamn4 = KB|förnamn5 = GT|förnamn6 = HA|förnamn7 = N}}</ref> Genom de samordnade insatserna i [[Human Genome Project]] och det parallella arbetet i företaget [[Celera Genomics]] kunde man med hjälp av dessa och andra tekniker kartlägga i stort sett hela människans genom.<ref>{{webbref |url=http://www.ornl.gov/sci/techresources/Human_Genome/home.shtml |titel=Human Genome Project Information |hämtdatum=15 mars 2008 |utgivare=Human Genome Project |arkivurl=https://web.archive.org/web/20080315062131/http://www.ornl.gov/sci/techresources/Human_Genome/home.shtml |arkivdatum=15 mars 2008 }}</ref>

== Se även ==
* [[Evolution]]
* [[Gen]]
* [[Allel]]
* [[Genteknik]]
* [[Genterapi]]
* [[GMO]]
* [[Monohybrid klyvning]]
* [[Dihybrid klyvning]]
* [[Intermediär klyvning]]
* [[Polyhybrid klyvning]]
* [[Återkorsning]]
* [[Överkorsning]]
* [[Mem]]
* [[Translokation]]
* [[Epigenetik]]
* [[Personlighetsgenetik]]
* [[Humangenetik]]
* [[Arv (genetik)]]
* [[Hereditet]]
* [[Heritabilitet]]

== Källor ==
{{enwp|url=http://en.wikipedia.org/wiki/Genetics|artikel=Genetics|datum=}}
<references/>

==Vidare läsning==
* Bengtsson, Bengt Olle (1999) ''Genetik och politik. Berättelser om en vetenskap mitt i samhället''. Lund: [[Arkiv förlag]]  
   
{{Evolutionsbiologi}}
{{Grenar inom biologi}}

{{Rekommenderad}}

[[Kategori:Genetik| ]]
[[Kategori:Wikipedia:Projekt neutralitet]]