Hoppa till innehållet

Paolo Sarpi: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Plumbot (Diskussion | Bidrag)
m →‎Externa länkar: Lägger till * före mall-anrop
 
(14 mellanliggande sidversioner av 8 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{faktamall biografi WD}}
{{pågår|[[Användare:Fernbom2|Fernbom2]]|10 december 2011 kl. 05.12 (CET)}}
[[Fil:Paolo Sarpi portrait.jpg|miniatyr|Paolo Sarpi.]]
'''Paolo Sarpi''', född [[1552]] i [[Venedig]], död där [[1623]], var en [[italien]]sk
[[historieskrivare]].


'''Paolo Sarpi''', född den [[14 augusti]] [[1552]] i [[Venedig]], död där den [[15 januari]] [[1623]], var en [[italien]]sk [[historieskrivare]].
Sarpi inträdde tidigt som medlem i serviternas orden
samt blef snart ordens-provinsial och senare
ordens generalprokurator. Inför inkvisitionen
anklagades han emellertid för att stå i förbindelse
med kättare. Under republiken Venedigs strid med
påfven Paul V försvarade han såsom statens officielle
rådgifvare i kyrkliga ärenden (teo-logo-consultore)
med fasthet och djärfhet de världsliga regeringarnas
oberoende af påf-vemakten. Vid samma tid (1607)
blef han på romerska kurians anstiftan, såsom
med nästan fullständig visshet antagits, sårad
af lejda banditer. Under den följande tiden stod
S. i nära beröring med åtskilliga protestantiska
teologer och statsmän, hvilka (t. ex. fransmannen
Mornay och engelske gesanten i Venezia, Wotton)
på fullt allvar åsyftade republikens lösryckande
från påfvekyrkan. S. ställde sig sympatiskt till
dessa sträfvanden, dock icke i afsikt att bekämpa
katolicismen, enär de dogmatiska frågorna ej för honom
spelade någon afgörande roll, utan för att förhjälpa
religionsfriheten till seger i Italien, hvarigenom
påf-vens envåldsmakt skulle störtas. Förföljd af
ku-rian, drog han sig tillbaka till ett kloster i
sin födelsestad. S. var en af sin tids mest upplysta
katoliker och överensstämde i väsentliga punkter
med protestanterna. Hans förnämsta historiska verk är
Istoria del concilio Tridentino (utg. pseudo-nymt
1619; ny uppl. 1858). Äfven hans bref skattas
mycket högt. Biografier av [[Bianchi-Giovini]] (1836) med flera. [[Karl Benrath]] utgav
"Paolo Sarpi. Neue briefe 1608 -1616" (1909). -
Jfr ock [[Gabriel Rein (1869–1947)|Gabriel Rein]], "P. S. und die protestanten" (Helsingfors, 1904).


Sarpi inträdde tidigt som medlem i [[Servitorden]] samt blev snart [[Provinsial|ordensprovinsial]] och senare ordens [[generalprokurator]]. Inför [[inkvisitionen]] anklagades han emellertid för att stå i förbindelse med [[kättare]]. Under [[republiken Venedig]]s strid med påve [[Paul V]] försvarade han som statens officielle rådgivare i kyrkliga ärenden (''teologo-consultore'') med fasthet och djärvhet de världsliga regeringarnas oberoende av påvemakten. Vid samma tid (1607) blev han, på [[romerska kurian]]s anstiftan, såsom med nästan fullständig visshet antagits, sårad av lejda banditer.
{{commonsbox}}

Under den följande tiden stod Sarpi i nära beröring med åtskilliga [[protestant]]iska [[teologer]] och [[statsmän]], vilka (exempelvis fransmannen [[Philippe de Mornay]] och engelske [[gesant]]en i Venedig, [[Henry Wotton]]) på fullt allvar åsyftade republikens lösryckande från påvekyrkan. Sarpi ställde sig sympatiskt till dessa strävanden, dock inte i avsikt att bekämpa [[katolicismen]], då de dogmatiska frågorna för honom inte spelade någon avgörande roll, utan för att hjälpa [[religionsfriheten]] till seger i Italien, varigenom påvens envåldsmakt skulle störtas. Förföljd av [[kurian]], drog han sig tillbaka till ett [[kloster]] i sin födelsestad.

Sarpi var, skriver [[Gabriel Rein (1869–1947)|Gabriel Rein]] i ''[[Nordisk Familjebok]]'', "en af sin tids mest upplysta katoliker och överensstämde i väsentliga punkter med protestanterna". Hans främsta historiska verk är ''Istoria del concilio Tridentino'' (utgiven [[pseudonym]]t 1619; nya upplagor 1858 och 1935). Även hans [[brev]] skattas mycket högt. Bland arbeten om honom kan nämnas Reins [[avhandling]], ''Paolo Sarpi und die Protestanten'' (Helsingfors, 1904). Därtill kommer en [[biografi]] av [[Bianchi-Giovini]] (1836) med flera äldre verk. [[Karl Benrath]] utgav ''Paolo Sarpi. Neue Briefe 1608–1616'' (1909).


== Källor ==
== Källor ==
* {{runeberg.org|nfcd|0434.html Sarpi, Paolo}}
<references />


==Externa länkar==
* {{ugglan|artikel=Sarpi, Paolo|url=http://runeberg.org/nfcd/0434.html}}
* {{commonscat|Paolo Sarpi}}


{{auktoritetsdata}}
{{FD|1552|1623|Sarpi, Paolo}}


{{STANDARDSORTERING:Sarpi, Paolo}}
[[Kategori:Personer från Venedig]]


[[Kategori:Italienska historiker]]
[[de:Paolo Sarpi]]
[[Kategori:Alumner från Paduas universitet]]
[[en:Paolo Sarpi]]
[[Kategori:Ordensfolk från Italien]]
[[es:Paolo Sarpi]]
[[Kategori:Historiker under 1500-talet]]
[[fr:Paolo Sarpi]]
[[Kategori:Historiker under 1600-talet]]
[[it:Paolo Sarpi]]
[[Kategori:Italienska forskare under 1500-talet]]
[[nl:Paolo Sarpi]]
[[Kategori:Italienska forskare under 1600-talet]]
[[ja:フラ・パオロ・サルピ]]
[[Kategori:Personer från Venedig]]
[[pt:Paolo Sarpi]]
[[Kategori:Födda 1552]]
[[Kategori:Avlidna 1623]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Ugglan]]

Nuvarande version från 30 juni 2024 kl. 09.10

Paolo Sarpi
Paolo Sarpi, 1777.
Född14 augusti 1552[1]
Venedig
Död15 januari 1623[1][2][3] (70 år)
Venedig
BegravdCimitero di San Michele
Medborgare iRepubliken Venedig
Utbildad vidUniversitetet i Padua
SysselsättningFilosof, religiös funktionär, anatom, astronom, historiker, författare, teolog[3]
Redigera Wikidata

Paolo Sarpi, född den 14 augusti 1552 i Venedig, död där den 15 januari 1623, var en italiensk historieskrivare.

Sarpi inträdde tidigt som medlem i Servitorden samt blev snart ordensprovinsial och senare ordens generalprokurator. Inför inkvisitionen anklagades han emellertid för att stå i förbindelse med kättare. Under republiken Venedigs strid med påve Paul V försvarade han som statens officielle rådgivare i kyrkliga ärenden (teologo-consultore) med fasthet och djärvhet de världsliga regeringarnas oberoende av påvemakten. Vid samma tid (1607) blev han, på romerska kurians anstiftan, såsom med nästan fullständig visshet antagits, sårad av lejda banditer.

Under den följande tiden stod Sarpi i nära beröring med åtskilliga protestantiska teologer och statsmän, vilka (exempelvis fransmannen Philippe de Mornay och engelske gesanten i Venedig, Henry Wotton) på fullt allvar åsyftade republikens lösryckande från påvekyrkan. Sarpi ställde sig sympatiskt till dessa strävanden, dock inte i avsikt att bekämpa katolicismen, då de dogmatiska frågorna för honom inte spelade någon avgörande roll, utan för att hjälpa religionsfriheten till seger i Italien, varigenom påvens envåldsmakt skulle störtas. Förföljd av kurian, drog han sig tillbaka till ett kloster i sin födelsestad.

Sarpi var, skriver Gabriel Rein i Nordisk Familjebok, "en af sin tids mest upplysta katoliker och överensstämde i väsentliga punkter med protestanterna". Hans främsta historiska verk är Istoria del concilio Tridentino (utgiven pseudonymt 1619; nya upplagor 1858 och 1935). Även hans brev skattas mycket högt. Bland arbeten om honom kan nämnas Reins avhandling, Paolo Sarpi und die Protestanten (Helsingfors, 1904). Därtill kommer en biografi av Bianchi-Giovini (1836) med flera äldre verk. Karl Benrath utgav Paolo Sarpi. Neue Briefe 1608–1616 (1909).

  1. ^ [a b] Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, Dizionario Biografico degli Italiani: paolo-sarpi, läs online, läst: 24 november 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6sb449m, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] BeWeB, BeWeB person-ID: 664, läst: 14 februari 2021.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]