Paolo Sarpi: Skillnad mellan sidversioner
Plumbot (Diskussion | Bidrag) m →Externa länkar: Lägger till * före mall-anrop |
|||
(14 mellanliggande sidversioner av 8 användare visas inte) | |||
Rad 1: | Rad 1: | ||
{{faktamall biografi WD}} |
|||
{{pågår|[[Användare:Fernbom2|Fernbom2]]|10 december 2011 kl. 05.12 (CET)}} |
|||
[[Fil:Paolo Sarpi portrait.jpg|miniatyr|Paolo Sarpi.]] |
|||
⚫ | |||
[[historieskrivare]]. |
|||
⚫ | |||
Sarpi inträdde tidigt som medlem i serviternas orden |
|||
samt blef snart ordens-provinsial och senare |
|||
ordens generalprokurator. Inför inkvisitionen |
|||
anklagades han emellertid för att stå i förbindelse |
|||
med kättare. Under republiken Venedigs strid med |
|||
påfven Paul V försvarade han såsom statens officielle |
|||
rådgifvare i kyrkliga ärenden (teo-logo-consultore) |
|||
med fasthet och djärfhet de världsliga regeringarnas |
|||
oberoende af påf-vemakten. Vid samma tid (1607) |
|||
blef han på romerska kurians anstiftan, såsom |
|||
med nästan fullständig visshet antagits, sårad |
|||
af lejda banditer. Under den följande tiden stod |
|||
S. i nära beröring med åtskilliga protestantiska |
|||
teologer och statsmän, hvilka (t. ex. fransmannen |
|||
Mornay och engelske gesanten i Venezia, Wotton) |
|||
på fullt allvar åsyftade republikens lösryckande |
|||
från påfvekyrkan. S. ställde sig sympatiskt till |
|||
dessa sträfvanden, dock icke i afsikt att bekämpa |
|||
katolicismen, enär de dogmatiska frågorna ej för honom |
|||
spelade någon afgörande roll, utan för att förhjälpa |
|||
religionsfriheten till seger i Italien, hvarigenom |
|||
påf-vens envåldsmakt skulle störtas. Förföljd af |
|||
ku-rian, drog han sig tillbaka till ett kloster i |
|||
sin födelsestad. S. var en af sin tids mest upplysta |
|||
katoliker och överensstämde i väsentliga punkter |
|||
med protestanterna. Hans förnämsta historiska verk är |
|||
Istoria del concilio Tridentino (utg. pseudo-nymt |
|||
1619; ny uppl. 1858). Äfven hans bref skattas |
|||
mycket högt. Biografier av [[Bianchi-Giovini]] (1836) med flera. [[Karl Benrath]] utgav |
|||
"Paolo Sarpi. Neue briefe 1608 -1616" (1909). - |
|||
Jfr ock [[Gabriel Rein (1869–1947)|Gabriel Rein]], "P. S. und die protestanten" (Helsingfors, 1904). |
|||
Sarpi inträdde tidigt som medlem i [[Servitorden]] samt blev snart [[Provinsial|ordensprovinsial]] och senare ordens [[generalprokurator]]. Inför [[inkvisitionen]] anklagades han emellertid för att stå i förbindelse med [[kättare]]. Under [[republiken Venedig]]s strid med påve [[Paul V]] försvarade han som statens officielle rådgivare i kyrkliga ärenden (''teologo-consultore'') med fasthet och djärvhet de världsliga regeringarnas oberoende av påvemakten. Vid samma tid (1607) blev han, på [[romerska kurian]]s anstiftan, såsom med nästan fullständig visshet antagits, sårad av lejda banditer. |
|||
{{commonsbox}} |
|||
Under den följande tiden stod Sarpi i nära beröring med åtskilliga [[protestant]]iska [[teologer]] och [[statsmän]], vilka (exempelvis fransmannen [[Philippe de Mornay]] och engelske [[gesant]]en i Venedig, [[Henry Wotton]]) på fullt allvar åsyftade republikens lösryckande från påvekyrkan. Sarpi ställde sig sympatiskt till dessa strävanden, dock inte i avsikt att bekämpa [[katolicismen]], då de dogmatiska frågorna för honom inte spelade någon avgörande roll, utan för att hjälpa [[religionsfriheten]] till seger i Italien, varigenom påvens envåldsmakt skulle störtas. Förföljd av [[kurian]], drog han sig tillbaka till ett [[kloster]] i sin födelsestad. |
|||
Sarpi var, skriver [[Gabriel Rein (1869–1947)|Gabriel Rein]] i ''[[Nordisk Familjebok]]'', "en af sin tids mest upplysta katoliker och överensstämde i väsentliga punkter med protestanterna". Hans främsta historiska verk är ''Istoria del concilio Tridentino'' (utgiven [[pseudonym]]t 1619; nya upplagor 1858 och 1935). Även hans [[brev]] skattas mycket högt. Bland arbeten om honom kan nämnas Reins [[avhandling]], ''Paolo Sarpi und die Protestanten'' (Helsingfors, 1904). Därtill kommer en [[biografi]] av [[Bianchi-Giovini]] (1836) med flera äldre verk. [[Karl Benrath]] utgav ''Paolo Sarpi. Neue Briefe 1608–1616'' (1909). |
|||
== Källor == |
== Källor == |
||
* {{runeberg.org|nfcd|0434.html Sarpi, Paolo}} |
|||
<references /> |
|||
==Externa länkar== |
|||
* {{ugglan|artikel=Sarpi, Paolo|url=http://runeberg.org/nfcd/0434.html}} |
|||
* {{commonscat|Paolo Sarpi}} |
|||
{{auktoritetsdata}} |
|||
⚫ | |||
⚫ | |||
⚫ | |||
[[Kategori:Italienska historiker]] |
|||
[[de:Paolo Sarpi]] |
|||
[[Kategori:Alumner från Paduas universitet]] |
|||
[[en:Paolo Sarpi]] |
|||
[[Kategori:Ordensfolk från Italien]] |
|||
[[es:Paolo Sarpi]] |
|||
[[Kategori:Historiker under 1500-talet]] |
|||
[[fr:Paolo Sarpi]] |
|||
[[Kategori:Historiker under 1600-talet]] |
|||
[[it:Paolo Sarpi]] |
|||
[[Kategori:Italienska forskare under 1500-talet]] |
|||
[[nl:Paolo Sarpi]] |
|||
[[Kategori:Italienska forskare under 1600-talet]] |
|||
[[ja:フラ・パオロ・サルピ]] |
|||
⚫ | |||
[[pt:Paolo Sarpi]] |
|||
[[Kategori:Födda 1552]] |
|||
[[Kategori:Avlidna 1623]] |
|||
[[Kategori:Män]] |
|||
[[Kategori:Ugglan]] |
Nuvarande version från 30 juni 2024 kl. 09.10
Paolo Sarpi | |
Paolo Sarpi, 1777. | |
Född | 14 augusti 1552[1] Venedig |
---|---|
Död | 15 januari 1623[1][2][3] (70 år) Venedig |
Begravd | Cimitero di San Michele |
Medborgare i | Republiken Venedig |
Utbildad vid | Universitetet i Padua |
Sysselsättning | Filosof, religiös funktionär, anatom, astronom, historiker, författare, teolog[3] |
Redigera Wikidata |
Paolo Sarpi, född den 14 augusti 1552 i Venedig, död där den 15 januari 1623, var en italiensk historieskrivare.
Sarpi inträdde tidigt som medlem i Servitorden samt blev snart ordensprovinsial och senare ordens generalprokurator. Inför inkvisitionen anklagades han emellertid för att stå i förbindelse med kättare. Under republiken Venedigs strid med påve Paul V försvarade han som statens officielle rådgivare i kyrkliga ärenden (teologo-consultore) med fasthet och djärvhet de världsliga regeringarnas oberoende av påvemakten. Vid samma tid (1607) blev han, på romerska kurians anstiftan, såsom med nästan fullständig visshet antagits, sårad av lejda banditer.
Under den följande tiden stod Sarpi i nära beröring med åtskilliga protestantiska teologer och statsmän, vilka (exempelvis fransmannen Philippe de Mornay och engelske gesanten i Venedig, Henry Wotton) på fullt allvar åsyftade republikens lösryckande från påvekyrkan. Sarpi ställde sig sympatiskt till dessa strävanden, dock inte i avsikt att bekämpa katolicismen, då de dogmatiska frågorna för honom inte spelade någon avgörande roll, utan för att hjälpa religionsfriheten till seger i Italien, varigenom påvens envåldsmakt skulle störtas. Förföljd av kurian, drog han sig tillbaka till ett kloster i sin födelsestad.
Sarpi var, skriver Gabriel Rein i Nordisk Familjebok, "en af sin tids mest upplysta katoliker och överensstämde i väsentliga punkter med protestanterna". Hans främsta historiska verk är Istoria del concilio Tridentino (utgiven pseudonymt 1619; nya upplagor 1858 och 1935). Även hans brev skattas mycket högt. Bland arbeten om honom kan nämnas Reins avhandling, Paolo Sarpi und die Protestanten (Helsingfors, 1904). Därtill kommer en biografi av Bianchi-Giovini (1836) med flera äldre verk. Karl Benrath utgav Paolo Sarpi. Neue Briefe 1608–1616 (1909).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Sarpi, Paolo i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
- ^ [a b] Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, Dizionario Biografico degli Italiani: paolo-sarpi, läs online, läst: 24 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6sb449m, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] BeWeB, BeWeB person-ID: 664, läst: 14 februari 2021.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Paolo Sarpi.
|