Hoppa till innehållet

Palazzo Farnese: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Språkligt, källa
LarskeBot (Diskussion | Bidrag)
m →‎Bilder: undviker att artikeln hamnar i spårningskategorin Pages with image sizes containing extra px, replaced: <gallery mode="packed" widths="250px" heights="250px" → <gallery mode="packed" widths="250px" heights="25 med AWB
 
(11 mellanliggande sidversioner av 6 användare visas inte)
Rad 6: Rad 6:
| extra_bild = Jupiter and Juno - Annibale Carracci - 1597 - Farnese Gallery, Rome.jpg
| extra_bild = Jupiter and Juno - Annibale Carracci - 1597 - Farnese Gallery, Rome.jpg
| extra_bild_text = ''[[Jupiter och Juno]]''.<br>Fresk av [[Annibale Carracci]] i [[Galleria Farnese]].
| extra_bild_text = ''[[Jupiter och Juno]]''.<br>Fresk av [[Annibale Carracci]] i [[Galleria Farnese]].
| land = {{flaggbild|Italien}} [[Italien]]
| land = Italien
| land_flagga = auto
| region = [[Lazio]]
| region = [[Lazio]]
| kommun =
| kommun =
Rad 15: Rad 16:
| arkitekt = [[Antonio da Sangallo den yngre]]<br>[[Michelangelo]]<br>[[Giacomo Barozzi da Vignola]]<br>[[Giacomo della Porta]]
| arkitekt = [[Antonio da Sangallo den yngre]]<br>[[Michelangelo]]<br>[[Giacomo Barozzi da Vignola]]<br>[[Giacomo della Porta]]
| konstruktör =
| konstruktör =
| byggherre = [[Paulus III|Alessandro Farnese]]<br>[[Ranuccio Farnese]]<br>[[Alessandro Farnese (kardinal)|Alessandro Farnese]]<br>[[Odoardo Farnese]],
| byggherre = [[Paulus III|Alessandro Farnese]]<br>[[Ranuccio Farnese]]<br>[[Alessandro Farnese (kardinal)|Alessandro Farnese]]<br>[[Odoardo Farnese]]
| ägare =
| ägare =
| färdig = 1589
| färdig = 1589
Rad 27: Rad 28:
Efter familjen [[Farnese]]s utslocknande blev Neapels kungahus ägare till palatset, som från 1874 förhyrdes och slutligen 1908 inköptes av franska staten som [[Frankrikes ambassad i Rom]]. Tidigare hyste palatset även franska arkeologiska institutet.<ref>''[[Svensk uppslagsbok]]''. Malmö 1932.</ref>
Efter familjen [[Farnese]]s utslocknande blev Neapels kungahus ägare till palatset, som från 1874 förhyrdes och slutligen 1908 inköptes av franska staten som [[Frankrikes ambassad i Rom]]. Tidigare hyste palatset även franska arkeologiska institutet.<ref>''[[Svensk uppslagsbok]]''. Malmö 1932.</ref>


Palatset är känt i [[Sverige]] såsom en förebild för den [[Stockholms_slott#Norra_l.C3.A4ngan_1692-1696|norra längan]] av [[Stockholms slott]].
Palatset är känt i [[Sverige]] såsom en förebild för den [[Stockholms_slott#Norra_längan_1692-1696|norra längan]] av [[Stockholms slott]].


==Byggnadshistoria==
==Byggnadshistoria==
Palazzo Farnese är uppfört på platsen för ett äldre palats, förvärvat 1495 av [[kardinal]]en [[Alessandro Farnese]], som senare blev [[påve]] under namnet [[Paulus III]]. Det nya palatset påbörjades 1514 av [[Antonio da Sangallo den yngre]]. Det var mycket stort redan från början och utvidgades ytterligare sedan Farnese valts till påve 1534. Gården utvidgades och [[fasad]]en flyttades fram några meter. Palatset består av fyra längor som är samlade kring en kvadratisk gård, med en [[valv|välvd]] treskeppig entréportik och en öppen [[portik]] mot trädgården på baksidan.
Palazzo Farnese är uppfört på platsen för ett äldre palats, förvärvat 1495 av [[kardinal]]en [[Alessandro Farnese]], som senare blev [[påve]] under namnet [[Paulus III]]. Det nya palatset påbörjades 1517 av [[Antonio da Sangallo den yngre]].<ref>Byggnadsstart omnämnd av Umberto Gnoli i ''Le Palais Farnèse'' [Notes et documents], som ingår i ''Mélanges d’archéologie et d’histoire'', band 54, 1937, s. 200–210; [[doi:10.3406/mefr.1937.8703]]</ref> Det var mycket stort redan från början och utvidgades ytterligare sedan Farnese valts till påve 1534. Gården utvidgades och [[fasad]]en flyttades fram några meter. Palatset består av fyra längor som är samlade kring en kvadratisk gård, med en [[valv|välvd]] treskeppig entréportik och en öppen [[portik]] mot trädgården på baksidan.


Vid Sangallos död 1546 hade fasaden förts upp till tredje våningen. [[Michelangelo]], som samtidigt arbetade med Paulus III:s andra stora projekt, [[Piazza del Campidoglio]], fick ansvaret för byggnaden. Under hans ledning höjdes fasaden och fick sin kraftiga, krönande
Vid Sangallos död 1546 hade fasaden förts upp till tredje våningen. [[Michelangelo]], som samtidigt arbetade med Paulus III:s andra stora projekt, [[Piazza del Campidoglio]], fick ansvaret för byggnaden. Under hans ledning höjdes fasaden och fick sin kraftiga, krönande
[[gesims|huvudgesims]]. Kort efter påvens död 1549 fick [[Giacomo Barozzi da Vignola]] ansvaret för arbetet. Han hade tidigare varit verksam vid andra av Farneses byggnadsprojekt. Under hans ledning fullbordades bland annat palatsets bakre fasad och [[loggia|loggiorna]] mot trädgården (1569–1573). Den översta loggian, som uppfördes 1589, gjordes dock av hans efterträdare, [[Giacomo della Porta]].
[[gesims|huvudgesims]]. Kort efter påvens död 1549 fick [[Giacomo Barozzi da Vignola]] ansvaret för arbetet. Han hade tidigare varit verksam vid andra av Farneses byggnadsprojekt. Under hans ledning fullbordades bland annat palatsets bakre fasad och [[loggia|loggiorna]] mot trädgården (1569–1573). Den översta loggian, som uppfördes 1589, gjordes dock av hans efterträdare, [[Giacomo della Porta]].


Palatsets interiör hyser bland annat [[Galleria Farnese]], som pryddes med klassicerande [[fresk]]er av [[Annibale Carracci]] omkring från 1597 till 1604.
Palatsets interiör hyser bland annat [[Galleria Farnese]], som pryddes med klassicerande [[fresk]]er av [[Annibale Carracci]] från 1597 till 1604.

På [[piano nobile]] är palatsets [[Kapell (arkitektur)|kapell]] beläget. Det hyste en gång Annibale Carraccis målning ''Kristus och den kananeiska kvinnan'', fullbordad 1595.<ref>{{harvnb|Dempsey|1981|p=91–95}}</ref><ref>{{harvnb|Catalano|1998|p=22–23}}</ref>

==Bilder==
{|
|-
|<gallery mode="packed" widths="250" heights="250">
Fil:Annibale Carracci, Farnese Ceiling.jpg|Takfreskerna i Galleria Farnese.
Fil:Annibale Carracci, Cristo e la Cananea, 1595, Parma.jpg|''Kristus och den kananeiska kvinnan'', utförd av [[Annibale Carracci]]. Tidigare i palatsets kapell, numera i Palazzo Comunale i [[Parma]].
</gallery>
|}


==Referenser==
==Referenser==
Rad 54: Rad 66:
|sid=399–400
|sid=399–400
}}
}}
*{{tidskriftsref |efternamn=Catalano |förnamn=Angela |rubrik=Cappella di Palazzo Farnese |år=Marzo 1998 |tidskrift=Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna |volym= |utgivningsort=Roma |utgivare=Cosmofilm |nummer=12 |sid=21–23 |issn=1126-6546 |språk=italienska}}
*{{tidskriftsref
| efternamn=Dempsey
|förnamn=Charles
| rubrik =Annibale Carracci's 'Christ and the Canaanite Woman'
| url = https://www.jstor.org/stable/880270
| år = February 1981
| tidskrift = [[The Burlington Magazine]]
| volym = 123
| utgivningsort = London
| utgivare = Burlington Magazine Publications Ltd.
| nummer = 935
| sid = 91–95
| hämtdatum = 16 september 2017
| issn = 0007-6287
| språk = engelska
}}


==Se även==
==Se även==
* [[Birgittahuset]]
* [[Birgittahuset]]


==Externa länkar==
* {{commonscat|Palazzo Farnese (Rome)}}

{{STANDARDSORTERING:Farnese}}
[[Kategori:Huset Farnese]]
[[Kategori:Huset Farnese]]
[[Kategori:Palats i Rom]]
[[Kategori:Palats i Rom]]
[[Kategori:Rione Regola]]
[[Kategori:Rione Regola]]
[[Kategori:Renässansarkitektur i Rom]]
[[Kategori:Byggnader ritade av Michelangelo]]
[[Kategori:Byggnader ritade av Antonio di Sangallo den yngre]]
[[Kategori:Arkitekturåret 1589]]

Nuvarande version från 8 september 2024 kl. 10.14

Palazzo Farnese
Palats
Palatsets fasad vid Piazza Farnese.
Palatsets fasad vid Piazza Farnese.
Land Italien Italien
Region Lazio
Ort Rom
Adress Piazza Farnese
Koordinater 41°53′43.02″N 12°28′15.68″Ö / 41.8952833°N 12.4710222°Ö / 41.8952833; 12.4710222
Arkitekt Antonio da Sangallo den yngre
Michelangelo
Giacomo Barozzi da Vignola
Giacomo della Porta
Byggherre Alessandro Farnese
Ranuccio Farnese
Alessandro Farnese
Odoardo Farnese
Färdigställande 1589
Arkitektonisk stil Renässans
GeoNames 7535518
Jupiter och Juno. Fresk av Annibale Carracci i Galleria Farnese.

Palazzo Farnese är ett palats i Rom, beläget på östra sidan av Tibern mellan Piazza Farnese och Via Giulia. När drottning Kristina kom till Rom 1655 bodde hon där fram till 1659.

Efter familjen Farneses utslocknande blev Neapels kungahus ägare till palatset, som från 1874 förhyrdes och slutligen 1908 inköptes av franska staten som Frankrikes ambassad i Rom. Tidigare hyste palatset även franska arkeologiska institutet.[1]

Palatset är känt i Sverige såsom en förebild för den norra längan av Stockholms slott.

Byggnadshistoria

[redigera | redigera wikitext]

Palazzo Farnese är uppfört på platsen för ett äldre palats, förvärvat 1495 av kardinalen Alessandro Farnese, som senare blev påve under namnet Paulus III. Det nya palatset påbörjades 1517 av Antonio da Sangallo den yngre.[2] Det var mycket stort redan från början och utvidgades ytterligare sedan Farnese valts till påve 1534. Gården utvidgades och fasaden flyttades fram några meter. Palatset består av fyra längor som är samlade kring en kvadratisk gård, med en välvd treskeppig entréportik och en öppen portik mot trädgården på baksidan.

Vid Sangallos död 1546 hade fasaden förts upp till tredje våningen. Michelangelo, som samtidigt arbetade med Paulus III:s andra stora projekt, Piazza del Campidoglio, fick ansvaret för byggnaden. Under hans ledning höjdes fasaden och fick sin kraftiga, krönande huvudgesims. Kort efter påvens död 1549 fick Giacomo Barozzi da Vignola ansvaret för arbetet. Han hade tidigare varit verksam vid andra av Farneses byggnadsprojekt. Under hans ledning fullbordades bland annat palatsets bakre fasad och loggiorna mot trädgården (1569–1573). Den översta loggian, som uppfördes 1589, gjordes dock av hans efterträdare, Giacomo della Porta.

Palatsets interiör hyser bland annat Galleria Farnese, som pryddes med klassicerande fresker av Annibale Carracci från 1597 till 1604.

piano nobile är palatsets kapell beläget. Det hyste en gång Annibale Carraccis målning Kristus och den kananeiska kvinnan, fullbordad 1595.[3][4]

  1. ^ Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
  2. ^ Byggnadsstart omnämnd av Umberto Gnoli i Le Palais Farnèse [Notes et documents], som ingår i Mélanges d’archéologie et d’histoire, band 54, 1937, s. 200–210; doi:10.3406/mefr.1937.8703
  3. ^ Dempsey 1981, s. 91–95.
  4. ^ Catalano 1998, s. 22–23.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]