Nicaenska trosbekännelsen

Ikon föreställande det första konciliet i Nicaea.

Den nic(a)enska trosbekännelsen – också kallad Credo, eftersom den på latin inleds med detta ord – är en kristen trosbekännelse, som, sånär som på två ord, är gemensam för både västliga och östliga kyrkor. I Svenska kyrkan, där den apostoliska trosbekännelsen är vanligast, används den nicaenska trosbekännelsen främst under högtider.

Huvudsymbola

Trosbekännelsen, som antogs vid det första konciliet i Nicaea år 325 och utvidgades vid det andra konciliet i Konstantinopel år 381, heter nicaeno-konstantinopolitanska trosbekännelsen Den används idag i den Ortodoxa Östkyrkan. Västkyrkan har ändrat den ursprungliga trosbekännelsen genom att lägga till "filioque" - av Sonen och menar att Den Helige Anden utgår inte bara av Fadern utan även av Sonen. Denna ändring blev orsaken till den stora schisman år 1054.

Filioque

En förändring i denna trosbekännelse, under punkt tre nedan, vidtogs i västkyrkan, till att börja med dock mot påvens rekommendation. Enligt tillägget utgår Anden från både Fadern och Sonen, det så kallade filioque-tillägget. Detta kom att åberopas som en av orsakerna till den avgörande schismen mellan romersk-katolska kyrkan och den grekisk-ortodoxa kyrkan.

Trosbekännelsens lydelse

I Psalmer och sånger 2003, utgiven av svenska Frikyrkosamrådet, används följande översättning:

NICENSKA TROSBEKÄNNELSEN

Vi tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,

skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt.

Vi tror en enda Herre, Jesus Kristus,

Guds ende Son, född av Fadern före all tid,

ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,

född, inte skapad, av samma väsen som Fadern,

på honom genom vilket allt blev till;

som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen,

blev människa av kött och blod

genom den Heliga Anden och Jungfru Maria,

korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus,

led döden och begravdes,

uppstod på tredje dagen enligt skrifterna,

steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida

och skall återkomma i härlighet för att döma levande och döda,

och vars välde aldrig skall ta slut.

Vi tror på den heliga Anden,

som är Herre och ger liv

som utgår från Fadern och Sonen

och som talade genom profeterna.

Vi tror på en enda helig, universell* och apostolisk kyrka.

Vi erkänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse.

Vi väntar på de dödas uppståndelse och den kommande världens liv.

Amen.

*"Universell" kan ersättas med "katolsk" eller "världsvid".

Här nedan återges texten till trosbekännelsen i den svenska översättning som finns i Den svenska psalmboken 2003.

1. Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
2. och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen (grek. ὁμοούσιος) som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;
3. och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern (och Sonen), på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig/katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

I originalversionen från år 381 ingår inte orden inom parentes – ”Gud av Gud” samt ”och Sonen” (latin filioque). I västkyrklig tradition inkluderas däremot dessa ord.

Externa länkar

Originalverk

• Den nicaenska trosbekännelsen i Svenska kyrkans bekännelseskrifter