Popkonst: Skillnad mellan sidversioner
Tegel (Diskussion | Bidrag) m Rullade tillbaka redigeringar av 213.65.211.163 (disk.) till senaste version av Sjunnesson |
→Exempel på kända konstnärer som arbetat med popkonst: + Raul Martinez |
||
| Rad 48: | Rad 48: | ||
* [[Richard Lindner]] |
* [[Richard Lindner]] |
||
* [[Marisol]] |
* [[Marisol]] |
||
* [[Raúl Martínez]] |
|||
* [[John Matos]] |
* [[John Matos]] |
||
* [[Perry Milou]] |
* [[Perry Milou]] |
||
| Rad 53: | Rad 54: | ||
* [[Yoshitomo Nara]] |
* [[Yoshitomo Nara]] |
||
* [[Claes Oldenburg]] |
* [[Claes Oldenburg]] |
||
| ⚫ | |||
| |
| |
||
| ⚫ | |||
* [[Michael Perez]] |
* [[Michael Perez]] |
||
* [[Nam June Paik]] |
* [[Nam June Paik]] |
||
| Rad 66: | Rad 67: | ||
* [[James Rosenquist]] |
* [[James Rosenquist]] |
||
* [[Edward Ruscha]] |
* [[Edward Ruscha]] |
||
| ⚫ | |||
* [[George Segal (konstnär)|George Segal]] |
* [[George Segal (konstnär)|George Segal]] |
||
* [[Richard Smith]] |
* [[Richard Smith]] |
||
| ⚫ | |||
* [[Wayne Thiebaud]] |
* [[Wayne Thiebaud]] |
||
* [[Joe Tilson]] |
* [[Joe Tilson]] |
||
Versionen från 2 januari 2012 kl. 12.27
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Popkonst är en konströrelse som uppstod vid mitten av 1950-talet i Storbritannien, och i slutet av 1950-talet i USA.[1] Popkonsten utmanade den traditionella konstuppfattningen genom att använda sig av den typ av visualitet som förekom inom populärkulturen och som omgav det massproducerade, och förde in detta bildspråk i finkulturen, och ifrågasatte på många sätt just uppdelningen i fin- och populärkultur. En vanlig arbetsmetod inom popkonsten är att kontextförlytta och isolera objekt och symboler, eller kombinera dem med andra objekt.[1][2]
I Storbritannien uppstod uttyrcket först inom en grupp som kallade sig Independent Group (IG), och som bildats på Institute of Contemporary Art i London. Framstående medlemmar inom gruppen var kritikern Lawrence Alloway, arkitekturhistorikern Reyner Banham och konstnärerna Eduardo Paolozzi och Richard Hamilton. Man utgick från den populära masskulturen i städerna som ett språk alla kunde förstå, oavsett utbildning. Film, reklam, science fiction, popmusik och massproducerade konsumtionsvaror togs som arbetsmaterial för den nya konsten, och en ny "förbrukningsestetik" presenterades. Ungefär samtidigt började man helt oberoende att även i USA föra fram liknande tankegångar.
Popkonsten i alla dess former fick sitt största uppsving i USA på 1960-talet, där den kom som en reaktion på den abstrakta expressionismen och som ett gensvar på vissa dadaistiska infall.
Det engelska uttrycket "pop art" myntades av konstnären John McHale 1954 och användes sedan av medlemmarna i Independant Group. I tryckt och utgiven form dök det första gången upp 1956 i en artikel av IG-medlemmarna Alison och Peter Smithson i tidskriften Arc[3]. Dock är det ofta den brittiske kritikern och kuratorn Lawrence Alloway som får äran att ha myntat begreppet i sin essä The Arts and the Mass Media från 1958 i tidskriften Architectural Digest, men termen som han där använder är "popular mass culture"[4]
Exempel på kända konstnärer som arbetat med popkonst
Noter
- ^ [a b] Livingstone, M., Pop Art: A Continuing History, New York: Harry N. Abrams, Inc., 1990
- ^ de la Croix, H.; Tansey, R., Gardner's Art Through the Ages, New York: Harcourt Brace Jovanovich, Inc., 1980.
- ^ Alison and Peter Smithson, "But Today We Collect Ads" , reprinted on page 54 in Modern Dreams The Rise and Fall of Pop, published by ICA and MIT, ISBN-N-O-262-73081-2
- ^ Lawrence Alloway, "The Arts and the Mass Media," Architectural Design & Construction, February 1958.
Se även
| |||||||||||||
