Hoppa till innehållet

Thage G. Peterson: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Thoasp (Diskussion | Bidrag)
LarskeBot (Diskussion | Bidrag)
m Externa länkar: rensar kategori enligt begäran på Wikipedia:Robothjälp med AWB
Rad 89: Rad 89:
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Levande personer]]
[[Kategori:Levande personer]]
[[Kategori:Personer i Sverige under 1900-talet]]
[[Kategori:Personer i Sverige under 2000-talet]]
[[Kategori:Personer från Bergs socken, Småland]]
[[Kategori:Personer från Bergs socken, Småland]]
[[Kategori:Personer från Växjö kommun]]
[[Kategori:Personer från Växjö kommun]]

Versionen från 1 februari 2015 kl. 17.47

Thage G. Peterson talar på Sergels torg i Stockholm den 9 oktober 2010 mot Sveriges deltagande i Afghanistan.

Thage Edvin Gerhard Peterson, född 24 september 1933 i Berg i Småland, är en svensk politiker (socialdemokrat). Han tillhörde sin tids tunga socialdemokratiska namn och har bland annat varit industriminister, försvarsminister och riksdagens talman.

Biografi

Peterson är son till kyrkovaktmästaren Edvin Peterson och Martina, född Jonasson. Peterson var jordbruksarbetare 1947–1951, gick i folkhögskola 1951–1953, blev socionom i Lund 1957, var kommunalkamrer i Ärla 1958–1959, var anställd vid Folkets husföreningarnas riksorganisation 1959 och deras verkställande direktör 1967–1971. Han var statssekreterare i statsrådsberedningen 1971–1975, styrelseledamot i RESO:s förvaltningsråd 1965–1971, ARE-bolagen 1967–1971, Sveriges Biografägarförbund 1967–1971, styrelseleordförande Folkets husrörelsens affärsbolag 1968–1971 och styrelseledamot i Apoteksbolaget 1970–1972.

Thage G. Peterson var ledamot av radionämnden 1964–1971, styrelseledamot av Svenska Filminstitutet 1967–1971, vice ordförande i Svenska Riksteatern 1967–1974, ordförande i företagsdemokratirådet 1982–1983, regionalpolitiska rådet från 1982, industriella och tekniska rådet från 1982, näringspolitiska rådet från 1982, läkemedelsindustrirådet från 1984 och småföretagaredelegationen från 1982 samt ledamot av forskningsberedningens arbetsutskott från 1983. Han var ledamot av filmcensurutredningen 1965–1969 och 1968 års filmutredning 1968–1972, ordförande i ungdomsbostadsutredningen 1969–1971 och delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor 1973–1974, expert i 1962 års polisutbildningskommitté 1962–1966, expert och sedermera ordförande i Samlingslokalutredningen 1968–1972 och expert i energirådet 1974–1976. Peterson var vice ordförande i Nacka kommun 1959–1964, dess ordförande 1967–1974, ledamot av verkställande utskottet SSU 1961–1967, 2:e förbundsordförande och förbundssekreterare 1964–1967, ordförande i SAP-kretsen Nacka 1967–1970 och i SAP-distriktet Stockholms län från 1974, ledamot av partistyrelsen och dess verkställande utskott från 1975. Han var stads- och kommunfullmäktig i Nacka 1967–1974 samt ledamot av skolstyrelsen 1959–1968.

Under 2000-talet har Peterson varit engagerad i att skapa opinion för tillbakadragandet av svensk trupp från Afghanistan, bland annat genom arbete i föreningen Afghanistansolidaritet. Som talare på demonstrationer och författare av debattinlägg kritiserar han skarpt det svenska deltagandet i USA:s krig mot landet och menar att det svenska försvaret istället ska ägna sig åt att försvara sitt eget land snarare än att vaggas in i ett Natosamarbete som riskerar solka ned den tradition av alliansfrihet svensk utrikespolitik tidigare burit prägel av.[1]

Sveriges möjligheter och förtroende att mäkla fred i konflikter på olika håll i världen håller på att fördärvas till följd av deltagandet i kriget i Afghanistan. Vår tvåhundraåriga fredsperiod med många aktiva mäklarinsatser har naggats i kanten. Respekten för Sveriges alliansfrihet och neutralitet har försvagats genom att Sverige blivit en part i kriget med NATO-emblemet på de svenska soldaternas uniformer.

Thage G. Peterson var en av initiativtagarna till det upprop, "Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan", mot kriget som publicerades i Aftonbladet februari 2007.[2]

Peterson är sedan 1962 gift med Marion, född Karlsson 1935.[3]


Befattningar från 1971

Ordnar och utmärkelser

Bibliografi

Referenser

Noter

Tryckta källor

  • Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988. Stockholm: Riksdagens förvaltningskontor. 1986. sid. 226-227 

Externa länkar

Företrädare:
Carl Lidbom
statsråd i statsrådsberedningen
Sveriges samordningsminister
1975–1976
Efterträdare:
-
Företrädare:
Nils G. Åsling
Sveriges industriminister
1982–1988
Efterträdare:
Ivar Nordberg
Företrädare:
Anna-Greta Leijon
Sveriges justitieminister
1988
Efterträdare:
Laila Freivalds
Företrädare:
Ingemund Bengtsson
Talman i Sveriges riksdag
1988–1991
Efterträdare:
Ingegerd Troedsson
Företrädare:
Olle Svensson
Konstitutionsutskottets ordförande
1991-1994
Efterträdare:
Birgit Friggebo
Företrädare:
Anders Björck
Sveriges försvarsminister
1994–1997
Efterträdare:
Björn von Sydow
Företrädare:
Leif Pagrotsky
Statsråd i statsrådsberedningen
1997–1998
Efterträdare:
Lena Hjelm-Wallén