Else Kleen: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Versionen från 8 april 2015 kl. 12.05

Skribent i Stockholms-Tidningen, ur filmen Varje dag en världsrevy (1937)

Else Kleen, som gift Kleen-Möller, född 26 februari 1882 i Wien, död 26 februari 1968 i Wien, var en svensk journalist, samhällsdebattör, författare och skriftställare med signaturen Gwen.

Biografi

Else Kleen var dotter till Emil Kleen och Grethe Gram (1853-1927), och sondotter till Johan af Kleen och Anna Beata af Kleen (1813–94). Efter flickskola studerade hon måleri för Richard Bergh i Stockholm, och Antonio de la Gandara i Paris. Tillbaka i Stockholm blev hon medarbetare vid Dagens Nyheter, Stockholms Dagblad och Stockholms-Tidningen.

År 1914 debuterade hon som romanförfattare med den feministiska Släktens kvinnor, vilken åtföljdes av Det stora spelet året därefter. Genom böcker som Kvinnor och kläder (1910) försökte hon höja klädkulturen i landet.

På hösten år 1916 - mitt under första världskriget - följde hon med maken Göran von Horn, som skickats som diplomatisk kurir till Paris, dit paret reste via Göteborg, Newcastle och London. Efter återkomsten gav Kleen ut reportageboken Hur där såg ut. Över England till Frankrike 1916 (Stockholm 1917), i vilken hon beskriver sina intryck från krigets England och Frankrike och de samtal hon fört, framför allt i Frankrike, om livet under kriget. Boken är påfallande ententevänlig.

År 1912 började hon engagera sig i sociala frågor, och gjorde reportage om psykisk hälsovård och fångvård, och uppdagade misshandel av barn och ungdomar som bodde i skyddshem. Med artikelserier och böcker blev hon en betydelsefull opinionsbildare, som konkret ledde till reformer 1936 och 1937 och till flera åtal mot förövare. År 1939 dömdes hon för ärekränkning och falsk angivelse mot justitiekanslern för att ha låtit utgiva boken Gröna ön, som var författad av en fånge, den finske mördaren Bruno Poukka. ^[1]

Till stor del var 1942 och 1945 års reformer av straffvården samt den förändrade straffrätten ett verk av Else Kleen.

Familj

Kleen var gift första gången 1902–08 med arkitekten Torben Grut, andra gången 1911–14 med bokförläggaren Henrik Koppel, tredje gången 1916–22 med tjänstemannen Göran Henning von Horn (1888–1946) och fjärde gången 1926 med politikern Gustav Möller.^[2]

Hennes grav återfinns på Bromma kyrkogård.

Referenser

Noter

^ Alltför mycket kvinna: en biografi om Else Kleen och den nya kvinnan som samhällsförbättrande journalist. Lundgren, Kristina 2010 ISBN 978-91-7331-313-1
^ Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris 8846085

[1] Alltför mycket kvinna: en biografi om Else Kleen och den nya kvinnan som samhällsförbättrande journalist. Lundgren, Kristina 2010 ISBN 978-91-7331-313-1

[2] Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris 8846085

[1]

[2]

@@ Rad 4: / Rad 4: @@
 ==Biografi==
-Else [[Kleen]] var dotter till [[Emil Kleen]] och Grete Gram, och sondotter till [[Johan af Kleen]] och Anna Beata af Kleen (1813–94). Efter flickskola studerade hon måleri för [[Richard Bergh]] i Stockholm, och [[Antonio de la Gandara]] i [[Paris]]. Tillbaka i Stockholm blev hon medarbetare vid ''[[Dagens Nyheter]]'', ''[[Stockholms Dagblad]]'' och ''[[Stockholms-Tidningen]]''.
+Else [[Kleen]] var dotter till [[Emil Kleen]] och Grethe Gram (1853-1927), och sondotter till [[Johan af Kleen]] och Anna Beata af Kleen (1813–94). Efter flickskola studerade hon måleri för [[Richard Bergh]] i Stockholm, och [[Antonio de la Gandara]] i [[Paris]]. Tillbaka i Stockholm blev hon medarbetare vid ''[[Dagens Nyheter]]'', ''[[Stockholms Dagblad]]'' och ''[[Stockholms-Tidningen]]''.
 År 1914 debuterade hon som romanförfattare med den feministiska ''Släktens kvinnor'', vilken åtföljdes av ''Det stora spelet'' året därefter. Genom böcker som ''Kvinnor och kläder'' (1910) försökte hon höja klädkulturen i landet.