Folktro: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 2: | Rad 2: | ||
'''Folktro''' är ett samlingsnamn på folkliga [[trosuppfattning|trosuppfattningar]] inom ett [[geografi]]skt område med en begränsad [[etnicitet]]. |
'''Folktro''' är ett samlingsnamn på folkliga [[trosuppfattning|trosuppfattningar]] inom ett [[geografi]]skt område med en begränsad [[etnicitet]]. |
||
==Bakgrund |
==Bakgrund== |
||
Den nordiska folktron formades inom [[bondesamhälle]]ts diktning och berättarstruktur och fungerade främst som ett rättesnöre för människorna. Den är ej som i [[kristendom]]en en etablerad [[religion]] utan bygger på äldre [[hedendom|hedniska]] föreställningar, som blivit uppblandade med kristna eller andra religiösa värderingar. Folktron består av olika genrer som [[Visa|visor]], [[ordspråk]], [[Saga|sagor]], [[Sägen|sägner]], [[folkminne]]n och [[Sedvänja|folkliga traditioner]]. Även [[folkmedicin]] med dess sedvänjor och kloka gubbar och gummor hör till folktron. Tillsammans bildar dessa ett brett och varierat spektrum. En del aspekter består av djupt rotade och spridda traditioner, medan somliga inslag räknas som [[skrock]], [[skröna|skrönor]] och [[vidskepelse]]. De senare innehåller negativa värderingar.<ref> ''Folkloristiska grundfakta'' av Bengt af Klintberg 1983. Institutet för folklivsforskning vid Stockholms universitet</ref>{{förtydliga|datum=2013-05}} |
Den nordiska folktron formades inom [[bondesamhälle]]ts diktning och berättarstruktur och fungerade främst som ett rättesnöre för människorna. Den är ej som i [[kristendom]]en en etablerad [[religion]] utan bygger på äldre [[hedendom|hedniska]] föreställningar, som blivit uppblandade med kristna eller andra religiösa värderingar. Folktron består av olika genrer som [[Visa|visor]], [[ordspråk]], [[Saga|sagor]], [[Sägen|sägner]], [[folkminne]]n och [[Sedvänja|folkliga traditioner]]. Även [[folkmedicin]] med dess sedvänjor och kloka gubbar och gummor hör till folktron. Tillsammans bildar dessa ett brett och varierat spektrum. En del aspekter består av djupt rotade och spridda traditioner, medan somliga inslag räknas som [[skrock]], [[skröna|skrönor]] och [[vidskepelse]]. De senare innehåller negativa värderingar.<ref> ''Folkloristiska grundfakta'' av Bengt af Klintberg 1983. Institutet för folklivsforskning vid Stockholms universitet</ref>{{förtydliga|datum=2013-05}} |
||
Versionen från 16 april 2015 kl. 11.26
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Folktro är ett samlingsnamn på folkliga trosuppfattningar inom ett geografiskt område med en begränsad etnicitet.
Bakgrund
Den nordiska folktron formades inom bondesamhällets diktning och berättarstruktur och fungerade främst som ett rättesnöre för människorna. Den är ej som i kristendomen en etablerad religion utan bygger på äldre hedniska föreställningar, som blivit uppblandade med kristna eller andra religiösa värderingar. Folktron består av olika genrer som visor, ordspråk, sagor, sägner, folkminnen och folkliga traditioner. Även folkmedicin med dess sedvänjor och kloka gubbar och gummor hör till folktron. Tillsammans bildar dessa ett brett och varierat spektrum. En del aspekter består av djupt rotade och spridda traditioner, medan somliga inslag räknas som skrock, skrönor och vidskepelse. De senare innehåller negativa värderingar.[1][förtydliga]
En så kallad klintbergare tillhör den moderna folktron och är en typisk form av vandringssägen.
Väsen inom den nordiska folktron
Inom den nordiska folktron finns en mängd olika väsen, varav några går under beteckningen oknytt. En del av dessa trodde man kunde göra sig osynliga eller genom förtrollning byta gestalt. Vid gården fanns vättar eller en gårdstomte, i skogen rådde skogsrået och i bergen bodde trollen och nere på dalgångarnas sanka ängar samlades skira älvor till dans i skymningen. Gotland hade ett särskilt skogsväsen som kallades bysen. I vattendrag och sjöar vistades näcken, bäckahästen och sjörået. Naturen var besjälad med rådare som var och en rådde inom sitt speciella område. Lyktgubbarna vaktade ägornas rågränser och inom fäbodkulturen i norra och mellersta Sverige höll vittrorna till - i Norge huldran. Bland Islands väsen var alverna de vanligaste, och där är folktron ännu så utbredd att man till och med tar hänsyn till alvernas boningar när man bygger nya vägar[2].
Till de gestalter som ibland kunde vara hjälpsamma hörde gårdstomten, skogsrået, gruvrået och kvarngubben. Om de däremot kände sig missnöjda kunde de åsamka skadegörelse. Förtrollade föremål som bjäror eller mjölkharar tillverkas av trollkunniga packor för att tjuvmjölka grannens kor. Några väsen som uppträder i djurgestalt är förutom bäckahästen, varulven, gloson, kyrkogrimen och lindormen.
Exempel på skrock
En del skrockfulla idéer går ut på att vissa beteenden eller möten skulle påverka väder, ge tur eller otur och då särskilt inom sjöfart, jakt, fiske och jordbruk, men även inom det vardagliga livet rönte ett särskilt tillvägagångssätt en stor betydelse, liksom att vara uppmärksam och spåra tydor[förtydliga] i sin omgivning.
Se även
- Folklore
- Folksaga
- Mytologi
- Gimle (organisation)
- Klok gubbe, klok gumma, häxa
- Legend
- Naturande
- Nordisk sed
- Omen
- Rötmånad
- Tabu
Referenser
- ^ Folkloristiska grundfakta av Bengt af Klintberg 1983. Institutet för folklivsforskning vid Stockholms universitet
- ^ "Enn tiplað á tánum í kring um Grástein". Visir.is, 2012-10-25. Läst 3 januari 2014. (isländska)
| ||||||||||||||||||||||||||||
