Helgolandsfälla: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Versionen från 9 maj 2020 kl. 16.00

Helgolandsfälla är en fångstanordning som används för infångade av fåglar för ringmärkning eller andra studier av ornitologisk karaktär. Fällan består av en stor nätstrut som fungerar som en ryssja i vilken fåglarna drivs eller själva flyger in. Namnet härstammar från den tyska ön Helgoland där fälltypen först utvecklades 1919-1920 av Hugo Weigold^[1]. Helgolandsfällor varierar i storlek från små till mycket stora, till exempel är en sådan fälla på Stora Fjäderäggs fågelstation 10 meter hög, 30 meter bred och 38,4 meter lång. Det finns många fördelar med denna fångstmetod, bland annat anses den vara skonsammare mot fåglarna och insamlingen kan bli mer effektiv än vid fångst i slöjnät. Vid Ottenby fågelstation finns två Helgolandsfällor, benämnda A-fällan och Krattet, varav den senare anlades redan 1949^[2] och vilka båda används i fågelstationens standardiserade ringmärkning sedan 1972^[3].

Rybachifälla

Vid ryska fågelstationen Rybachi på Kuriska näset, Kaliningrad, används väldigt stora Helgolandsfällor av en typ som ibland kallas för Rybachifällor^[4]. Båda fälltyperna använder samma princip, där fåglarna förflyttar sig inåt i nätstruten så att de kan fångas vid spetsen, men Rybachifällorna förlitar sig mer på passiv fångst med flera på varandra följande kamrar som fåglarna successivt flyger in i för att sedan fångas i ett slutligt fångstrum. Vidare är de större, mer flexibla i sin konstruktion och gjorda i nät, medan Helgolandsfällorna har en rigid stomme beklädd med hönsnät eller nuförtiden allt oftare nylonnät. Den första Rybachifällan skapades 1957 av Janis Jakšis i samband med att ryssarna (under ledning av professor Lev Belopolsky) återskapade en fågelstation där tidigare den tyska fågelstationen Rossitten legat, men som försvann i och med andra världskriget.

Källor

^ Woodford, James; Hussell, D. J. T. (1961). ”Construction and Use of Heligoland Traps” (på engelska). Bird Banding 32 (3): sid. 125-141. doi:10.2307/4510880. https://www.jstor.org/stable/10.2307/4510880?origin=crossref. Läst 9 maj 2020.
^ Edberg, Ragnar (1988). ”Fåglar för forskning och förnöjelse”. i Engström, Boris. Ölands södra udde : klassisk fågelmark. Ottenby Fågelstation. sid. 109-122. ISBN 91-7970-256-2. OCLC 473771777. http://worldcat.org/oclc/473771777. Läst 8 maj 2020
^ Petterson, Jan (1988). ”Flyttfågelforskning vid Ottenby idag”. i Engström, Boris. Ölands södra udde : klassisk fågelmark. Ottenby Fågelstation. sid. 181-195. ISBN 91-7970-256-2. OCLC 473771777. http://worldcat.org/oclc/473771777. Läst 8 maj 2020
^ ”Biological Station Rybachy”. www.zin.ru. https://www.zin.ru/rybachy/index_e.html. Läst 9 maj 2020.

[1] Woodford, James; Hussell, D. J. T. (1961). ”Construction and Use of Heligoland Traps” (på engelska). Bird Banding 32 (3): sid. 125-141. doi:10.2307/4510880. https://www.jstor.org/stable/10.2307/4510880?origin=crossref. Läst 9 maj 2020.

[:0-2] Edberg, Ragnar (1988). ”Fåglar för forskning och förnöjelse”. i Engström, Boris. Ölands södra udde : klassisk fågelmark. Ottenby Fågelstation. sid. 109-122. ISBN 91-7970-256-2. OCLC 473771777. http://worldcat.org/oclc/473771777. Läst 8 maj 2020

[3] Petterson, Jan (1988). ”Flyttfågelforskning vid Ottenby idag”. i Engström, Boris. Ölands södra udde : klassisk fågelmark. Ottenby Fågelstation. sid. 181-195. ISBN 91-7970-256-2. OCLC 473771777. http://worldcat.org/oclc/473771777. Läst 8 maj 2020

[4] ”Biological Station Rybachy”. www.zin.ru. https://www.zin.ru/rybachy/index_e.html. Läst 9 maj 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

Versionen från 9 maj 2020 kl. 13.51 redigera Gräsgård (Diskussion \| Bidrag) 294 redigeringar mIngen redigeringssammanfattning Märke: VE ← Äldre redigering		Versionen från 9 maj 2020 kl. 16.00 redigera gör ogjord Gräsgård (Diskussion \| Bidrag) 294 redigeringar Infogade bild på A-fällan, Ottenby Märke: VE Nyare redigering →
Rad 1:		Rad 1:
			[[Fil:En Helgolandsfälla vid Ottenby fågelstation.jpg\|miniatyr\|Vid [[Ottenby fågelstation]] på [[Ölands södra udde]] finns två Helgolandsfällor som används vid fångst och [[ringmärkning]] av fåglar. Fällan på bilden kallas A-fällan.]]
	'''Helgolandsfälla''' är en fångstanordning som används för infångade av [[fåglar]] för [[ringmärkning]] eller andra studier av [[ornitologi\|ornitologisk]] karaktär. Fällan består av en stor nätstrut som fungerar som en [[ryssja]] i vilken fåglarna drivs eller själva flyger in. Namnet härstammar från den [[Tyskland\|tyska]] ön [[Helgoland]] där fälltypen först utvecklades 1919-1920 av [[Hugo Weigold]]<ref>{{Tidskriftsref\|rubrik=Construction and Use of Heligoland Traps\|språk=en\|datum=\|författare=\|efternamn2=Hussell\|förnamn2=D. J. T.\|efternamn=Woodford\|förnamn=James\|doi=10.2307/4510880\|url=https://www.jstor.org/stable/10.2307/4510880?origin=crossref\|nummer=3\|volym=32\|sid=125-141\|hämtdatum=2020-05-09\|år=1961\|tidskrift=Bird Banding\|utgivare=}}</ref>. Helgolandsfällor varierar i storlek från små till mycket stora, till exempel är en sådan fälla på [[Stora Fjäderäggs fågelstation]] 10 meter hög, 30 meter bred och 38,4 meter lång. Det finns många fördelar med denna fångstmetod, bland annat anses den vara skonsammare mot fåglarna och insamlingen kan bli mer effektiv än vid fångst i [[slöjnät]]. Vid [[Ottenby fågelstation]] finns två Helgolandsfällor, benämnda A-fällan och Krattet, varav den senare anlades redan 1949<ref name=":0">{{Bokref\|titel=Ölands södra udde : klassisk fågelmark\|url=http://worldcat.org/oclc/473771777\|utgivare=Ottenby Fågelstation\|datum=1988\|hämtdatum=2020-05-08\|isbn=91-7970-256-2\|oclc=473771777\|efternamn=Edberg, Ragnar\|förnamn=\|år=\|sid=109-122\|redaktör=Engström, Boris\|kapitel=Fåglar för forskning och förnöjelse}}</ref> och vilka båda används i fågelstationens standardiserade ringmärkning sedan 1972<ref>{{Bokref\|titel=Ölands södra udde : klassisk fågelmark\|url=http://worldcat.org/oclc/473771777\|utgivare=Ottenby Fågelstation\|datum=1988\|hämtdatum=2020-05-08\|isbn=91-7970-256-2\|oclc=473771777\|efternamn=Petterson, Jan\|förnamn=\|år=\|sid=181-195\|redaktör=Engström, Boris\|kapitel=Flyttfågelforskning vid Ottenby idag}}</ref>.		'''Helgolandsfälla''' är en fångstanordning som används för infångade av [[fåglar]] för [[ringmärkning]] eller andra studier av [[ornitologi\|ornitologisk]] karaktär. Fällan består av en stor nätstrut som fungerar som en [[ryssja]] i vilken fåglarna drivs eller själva flyger in. Namnet härstammar från den [[Tyskland\|tyska]] ön [[Helgoland]] där fälltypen först utvecklades 1919-1920 av [[Hugo Weigold]]<ref>{{Tidskriftsref\|rubrik=Construction and Use of Heligoland Traps\|språk=en\|datum=\|författare=\|efternamn2=Hussell\|förnamn2=D. J. T.\|efternamn=Woodford\|förnamn=James\|doi=10.2307/4510880\|url=https://www.jstor.org/stable/10.2307/4510880?origin=crossref\|nummer=3\|volym=32\|sid=125-141\|hämtdatum=2020-05-09\|år=1961\|tidskrift=Bird Banding\|utgivare=}}</ref>. Helgolandsfällor varierar i storlek från små till mycket stora, till exempel är en sådan fälla på [[Stora Fjäderäggs fågelstation]] 10 meter hög, 30 meter bred och 38,4 meter lång. Det finns många fördelar med denna fångstmetod, bland annat anses den vara skonsammare mot fåglarna och insamlingen kan bli mer effektiv än vid fångst i [[slöjnät]]. Vid [[Ottenby fågelstation]] finns två Helgolandsfällor, benämnda A-fällan och Krattet, varav den senare anlades redan 1949<ref name=":0">{{Bokref\|titel=Ölands södra udde : klassisk fågelmark\|url=http://worldcat.org/oclc/473771777\|utgivare=Ottenby Fågelstation\|datum=1988\|hämtdatum=2020-05-08\|isbn=91-7970-256-2\|oclc=473771777\|efternamn=Edberg, Ragnar\|förnamn=\|år=\|sid=109-122\|redaktör=Engström, Boris\|kapitel=Fåglar för forskning och förnöjelse}}</ref> och vilka båda används i fågelstationens standardiserade ringmärkning sedan 1972<ref>{{Bokref\|titel=Ölands södra udde : klassisk fågelmark\|url=http://worldcat.org/oclc/473771777\|utgivare=Ottenby Fågelstation\|datum=1988\|hämtdatum=2020-05-08\|isbn=91-7970-256-2\|oclc=473771777\|efternamn=Petterson, Jan\|förnamn=\|år=\|sid=181-195\|redaktör=Engström, Boris\|kapitel=Flyttfågelforskning vid Ottenby idag}}</ref>.