Shih tzu

HÄRSTAMNING

Lamaismens lärdomsgud, Maujusri, följdes ofta av en liten hund som kunde förvandla sig till ett lejon. På grund av sitt lejonliknande utseende förknippades Lhasa apson med dessa heliga hundar, och sändes som högt skattade gåvor till det kinesiska hovet. Därefter är det troligt att de korsades med pekingesen, Kinas egen tempelhund, och så småningom utvecklades Shih tzun till den hund vi känner idag. Kineserna var mycket ovilliga att sälja sina hundar till väst och rasen nådde inte England förrän på 1930-talet. Ungefär samtidigt kom den till Sverige och är numera etablerad som en av de populäraste dvärghundsraserna.

Rasnamnet kan komma av kinesiska shizi gou, eg. 'lejonhund'. En annan tolkning säger dock att 'shih' lär vara 'tibetan' på kinesiska och 'tzu' bl a ett tilläggsnamn som både män och kvinnor kan tillfoga sitt namn vid giftermål. Med litet västerländsk frihet kan det bli 'en tibetan som gift sig kinesiskt'.

Rasen erkändes av Engelska kennelklubben 1934 under namnet Tibetan Lion Dog (Tibetansk lejonhund).

INKORSADE RASER

Troligen är Shih tzun en blandning av Lhasa apso och Pekingese. Denna blandning anses ha ägt rum vid olika tillfällen. Någon nämner år 907, andra mitten av 1600-talet och även senare år nämns.

PÄLS, FÄRG OCH STORLEK

Shih tzu påminner om Lhasa apso men nospartiet är kortare, och även om rasen är något högre är benen faktiskt kortare. Mankhöjden får inte överstiga 27 cm. Idealvikten är ca 4,5-7,3 kg. Alla färger tillåtna, Hos flerfärgade hundar är vit bläs och vit svansspets mycket önskvärda.

Shih tzun har ett brett, fyrkantigt huvud med stora, mörka, långt isärsittande ögon. Kort, fyrkantig nos. Huvudet har långt hår som faller ner över ögonen, välutvecklad mustasch och rikligt kindskägg. Stora, långa, rikligt hårbeklädda öron, som bärs hängande. Tångbett eller obetydligt underbett. Samlad, stark kropp med bred, djup bröstkort. Rak rygg. Korta, raka, parallella ben med god benstomme och utvecklad muskulatur. Välvinklad, högt ansatt svans, glatt buren i en båge över ryggen och rikligt hårbeklädd. Lång, tät med inte lockig päls, som kräver omfattande och daglig omsorg.

Shih tzu skall ha stabil, rektangulär kropp, med kraftig benstomme och mycket självmedveten hållning. Halsen skall vara tillräckligt lång för att bära huvudet stolt. Ögonen skall vara runda, stora, mörka och så brett placerade att nostryffelns övre kant ligger i linje med ögonens nedre kant. Den är en liten robust hund, stark, spänstig och mycket rörlig. Den har ett speciellt och uttrycksfullt ansikte och är en högst förtjusande varelse.

ARBETSUPPGIFTER FÖRR OCH IDAG

Förr användes den som vakthund i tempel och kloster, andebesvärjare och helig hund. Även som sällskapshund i hov och societet. Idag använder vi den bara som sällskapshund.

TEMPERAMENT

Shih tzun är en alert och livlig hund, morsk men älskvärd. Den är en aristokratisk, liten silkeslen tuva med hög svansföring. Shih tzun är självständig och stolt.

FÖRHÅLLANDE TILL MÄNNISKOR

Mot sin ägare är den lekfull och trofast och en behaglig och trevlig sällskapshund. Den är vänlig, glad men reserverad, stundom misstänksam.

VAKTINTRESSE

God väktare.

BEHOV

Att få mänsklig närhet, att få regelbundna promenader, att aktiveras mentalt, att ha en upphöjd plats med utsikt över sina domäner.

ÖVRIGT

Mindre bra signalbarhet. Nära aktionsradie.