Jean-Baptiste Dumas
Jean Baptiste Dumas, född 1800, död 1884 i Cannes, fransk kemist och politiker.
Dumas blev 1823 lärare vid Polytekniska skolan i Paris samt därefter professor vid Sorbonne. 1832 blev han medlem av franska vetenskapsakademien, vars ständige sekreterare han blev 1868, och 1875 Guizots efterträdare i Franska akademien. Efter 1848 års revolution invaldes han i lagstiftande församlingen, där han anslöt sig till majoriteten. 1851 blev han jordbruks- och handelsminister och efter Napoleon III:s statskupp (2 december samma år) senator.
Dumas arbeten i organisk kemi, hans substitutionsteori samt hans avhandlingar över atomvikt och svaveleter väckte hela Europas uppmärksamhet. Han var en av grundarna av École centrale i Paris 1829.
Dumas invaldes 1832 som ledamot av Franska vetenskapsakademien, och 1838 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han satt på stol nummer 40 av Franska akademien från 1875.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.