Kommunalvalen i Sverige 1966

Det andra kommunal- och landstingvalet i Sverige under 1960-talet hölls den 18 september 1966.

Den sedvanliga partiledardebatten hölls den 16 september. Debattanter var statsminister Tage Erlander (S), LO-ordföranden Arne Geijer, centerledaren Gunnar Hedlund, folkpartiledaren Bertil Ohlin, högerledaren Yngve Holmberg och kommunistledaren C-H Hermansson. I debatten var bostäderna, mark - och lokaliseringspolitiken och den ekonomiska politiken i största allmänhet som partiledarna diskuterade.

I en fråga från en av "de tre O:na" fick Tage Erlander frågan vad han skulle ge för råd till ett ungt par som ville ha bostad. Tage Erlander svarade att de skulle ställa sig "i bostadskön" .

Valutgången blev en sensation. Jämfört med 1962 gick SAP bakåt, från 50,5 i 1962 års val till 42,3 i 1966 års val.

              Röster   1962   Procent  1962   Mandat   

Högerpartiet 646.287 (627.534) 14,7 (15,5) 251 (+1)

Centerpartiet 602.445 (529.589) 13,7 (13,6) 266 (+39)

Folkpartiet 736.743 (694.629) 16,7 (17,1) 282 (-3)

Soc-Dem 1.858.496(2.044.976) 42,3 (50,5) 789 (-109)

Kommunist 283.400(155.299) 6,4 (3,8) 79 (+50)

Kristdem 78.940(-) 1,8 (-) 1 (+1)

MSV(Mitt-Samv) 75.639(-) 1,7 (-) 39 (+39)

BSV(Borg-Samv) 75.639(-) 2,6 (-) 46 (+46)

I valen till stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg erövrade de borgerliga makten. I Stockholm tog de 52 av de 100 mandaten i Stockholms stadsfullmäktige. Socialdemokraterna förlorade 11 mandat och kommunisterna tog 5 mandat. I Göteborg tog de borgerliga partierna 41 mandat av 80 möjliga mandat i Göteborgs stadsfullmäktige.

I Malmö behöll Socialdemokraterna makten i stadsfullmäktige trots förlusten av 6 mandat och fick 30 mandat av 60 möjliga. Den borgerliga Samling i Malmö fick 25 mandat. Kommunisterna fick 3 mandat efter att ha varit orepresenterade.

I en kommentar till valutslaget sade statsminister Erlander att "Vi har tvingats föra en hård ekonomisk politik som naturligtvis har vållat besvärligheter för många människor". Han sade sig vara övertygad att partiet kunde återfå väljarna när frukterna av den förda politiken började visa sig.

Även om vissa socialdemokrater övervägde att upplösa andra kammaren som de borgerliga partiledarna hade krävt ansåg den socialdemokratiska partistyrelsen den 8 oktober att nyval inte var nödvändigt.