Internetuppkoppling
Internetuppkoppling är ett allmänt begrepp för olika accesstekniker som låter datorer, handdatorer, mobiltelefoner och liknande ansluta till Internet. Att vara uppkopplad innebär att (för tillfället eller kontinuerligt) ha tillgång till Internet.
Olika uppkopplingar
En så kallad direktuppkoppling eller fast anslutning till Internet är fortfarande väsentligen förbehållet universitet, högskolor och företag. En fast anslutning innebär att man är kopplad till Internet längs en egen eller hyrd kabel eller fast radioförbindelse till en internetleverantör eller internetknutpunkt. I det senare fallet är man en jämlik aktör på Internet, med eget ansvar för all egen infrastruktur och möjlighet att fritt välja samarbetspartners. Vanligen måste man fortsättningsvis anlita någon leverantör ("back bone provider") för utlandsförbindelser.
Den vanligaste metoden för att koppla upp sig är att skaffa ett abonnemang hos en internetleverantör och använda det allmänna telefonnätet, mobiltelefonnätet eller leverantörens (egna eller hyrda) förbindelser för att via leverantörens apparatur ha kontakt med det övriga Internet. Fram till och med 1990-talet innebar det oftast en uppringd, analog anslutning med hjälp av ett modem kopplat till och via det publika telefonnätet. Sedan blev ADSL, en förbindelse via telefonkabeln, men i övrigt oberoende av telefonnätet, det vanliga. Numera är koppling via GSM (mobiltelefonnätet, ofta 3G) allt vanligare. Uppkoppling via kabeltelevisionsnätet eller optisk fiber förekommer också rätt allmänt.
Medan modemen för det publika telefonnätet (på grund av nätets egenskaper) är begränsade till 56 kbps, tillåter uppkoppling med GSM 384 kbps eller 2 Mbps (högre hastigheter är möjliga, men sällan tillgängliga) och ADSL upp till 24 Mbps (2 Mbps för längre förbindelser). Som "bredband" kan man räkna en förbindelse på minst 500 kbps, då den inte konkurrerar med vanlig telefonanvändning och inte behöver stängas mellan sessioner.
Förbindelser avsedda för privatpersoner är vanligen asymmetriska. Ofta uppges (såsom ovan) högsta överföringshastighet vid nedladdning, medan högsta uppladdnigshastigheten är betydligt lägre. En privat användare antas använda full kapacitet bara under korta tider. De angivna hastigheterna är också teoretiska maximum, medan faktiska hastigheter (i synnerhet i glesbygden eller med GSM) påverkas av förbindelsens kvalitet, hur många som delar förbindelsen och vilken kapacitet leverantören har för förbindelserna vidare.
Anslutningens hastighet anges vanligen i kilobit, megabit eller gigabit per sekund (kbps eller kbit/s, Mbps eller Mbit/s respektive Gbps eller Gbit/s). Överföringshastigheten för filer är grovt sett en tiondel av denna i kilobyte eller megabyte per sekund (en byte är åtta bit, men datakommunikationsprotokollen kräver en del av kapaciteten). För vissa användningsområden, såsom IP-telefoni, kan latensen vara avgörande för hur snabb förbindelsen upplevs och med små datapaket kommer andelen nyttodata att vara mindre.
Urval tekniker för internetuppkoppling
- Publika telefonnätet, via analogt modem, högst 56 kbps
- Telefonkabel med ADSL, upp till 24 Mbps
- Kabel-TV-nätet, via kabelmodem. 200 kbps till 400 Mbps
- Elnätet
- Satellit
- Ethernet lokalt via kopparkabel, 10 Mbps till 10 Gbps
- Ethernet via optisk fiber, 10 Mbps till 100 Gbps
- Lokalt trådlöst nätverk, så kallat WLAN, 11 Mbps till 600 Mbps
Se även
Wiktionary har ett uppslag om internetuppkoppling.