Hoppa till innehållet

Stenbräckeväxter

Från Wikipedia
Version från den 28 oktober 2017 kl. 21.45 av LarskeBot (Diskussion | Bidrag) (Ersätter magiska ISBN-länkar med explicita länkar.)
(skillnad) ← Äldre version | visa nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Stenbräckeväxter
Arons skägg (Saxifraga stolonifera)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningStenbräckeordningen
Saxifragales
FamiljStenbräckeväxter
Saxifragaceae
Vetenskapligt namn
§ Saxifragaceae
AuktorJuss., 1789
Typsläkte
Bräckesläktet (Saxifraga)
Släkten
Stjärnbräcka Saxifraga stellaris med delvis hopväxta fruktblad men fria stift.
Stjärnbräcka Saxifraga stellaris med delvis hopväxta fruktblad men fria stift.

Stenbräckeväxter (Saxifragaceae) är en familj trikolpater i blomväxterna. Arterna är oftast fleråriga, men det finns ettåriga. Det finns cirka 550 arter fördelade på cirka 30 släkten.[1] Familjen har varit utsatt för mycket debatt och omorganisation de senaste decennierna. Stenbräckeväxter har en nordlig utbredning och många arter finns i fjällen och runt Arktis.

Blommorna är tvåkönade eller enkönade, och radiärsymmetriska (aktinomorfa) eller zygomorfa. Hyllet har 4–5 fria kronblad och är undersittande eller översittande, 3–10 ståndare och 2 fruktblad (karpeller), som är antingen fria eller delvis eller ända till de fria stiften sammanvuxna. Fruktämnet är oftast tvårummigt, mera sällan en- eller femrummigt. Frukten är en mångfröig sprick- eller baljkapsel (när fruktbladen är fria). De omkring 550 arter som hör till familjen är örter (oftast) eller vedväxter med blad i spiral eller rosett. Blomställningen är toppställd för det mesta.

Familjen omfattar omkring trettiotalet släkten. I Den nya nordiska floran är den representerad av släktena bräckesläktet (Saxifraga) och gullpudror (Chrysosplenium).[2] Familjen är inte ekonomiskt viktig, men många arter odlas som prydnadsväxter.

Några arter som växer i Norden eller odlas i Norden

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Marie Widén, Björn Widén (red) ISBN 978-91-44-04304-3
  2. ^ Mossberg & Stenberg 2003.