Hoppa till innehållet

Mindre gulbena

Från Wikipedia
Mindre gulbena
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteTringa
ArtMindre gulbena
T. flavipes
Vetenskapligt namn
§ Tringa flavipes
Auktor(Gmelin, 1789)

Mindre gulbena[2] (Tringa flavipes) är en medelstor nordamerikansk vadare som tillhör familjen snäppor.[3] Den häckar i Alaska och Kanada. Vintertid flyttar den söderut så långt som södra Sydamerika. I Europa är den en tillfällig men återkommande gäst, med bland annat 20 fynd i Sverige. Arten är trots namnet och likartat utseende inte närmare släkt med större gulbena. Den minskar i antal men anses globalt ändå livskraftig.

Utseende

Med amerikansk skärfläcka (Recurvirostra americana).

Mindre gulbena är med kroppslängden 23–25 cm jämnstor med dammsnäppan och är påtagligt elegant i proportionerna: lång och smal hals, långa ben och långa vingar. Näbben är rak, tunn och svart och benen bjärt gula. Kroppen är gråbrun på ovansidan och vit under, med brunstrimmigt på hals och bröst. I sitt normala utbredningsområde kan den bara förväxlas med större gulbena, men är påtagligt slankare, näbben är tunnare, rakare, kortare (bara något längre än huvudet) och helmörk. I flykten syns att alla vingpennor är helmörka, där större gulbena är ljusfläckig på armpennor och inre handpennor.[4]

I Europa kan den förväxlas med grönbenan som har likfärgad vit fläck på övergumpen och kan sällsynt ha mattgula ben. Mindre gulbenan skiljer sig dock i proportioner, har kortare ögonbrynsstreck enbart framför ögat, saknar grönbenans mörkare hjässa och näbben är helsvart (grönbenans är tvåfärgad).[4]

Läte

I flykten hörs den locka med ljusa och klara "tju", ofta enstaka men ibland två till fyra gånger i följd. I tonen ligger den mellan rödbena och dammsnäppa. Större gulbenans läte är alltid trestavigt, ljudligare och med sista tonen fallande.[4]

Utbredning och systematik

Mindre gulbena häckar i norra Nordamerika från Alaska till Québec. Den är en flyttfågel och flyttar vintertid till kusten utmed USA, Mexikanska golfen och Sydamerika. Mindre gulbenan behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Mindre gulbena fotograferad på häckplats i kanandensiska Churchill.

Mindre gulbena i Europa

Arten uppträder sällsynt i Europa, likt större gulbena på hösten, men är nästan tio gånger vanligare och påträffas mycket längre österut än denna. I särklass flest fynd finns från Azorerna och Storbritannien, i det senare landet långt över 300.[5]

I Sverige har mindre gulbena setts vid 20 tillfällen, senast 2013.[6] Förstafyndet gjordes i Kvismaren i Närke 1969.

Släktskap

Trots att de är så lika till utseendet är mindre och större gulbena inte särskilt nära släkt.[7] Mindre gulbenas närmaste släkting är förvånande nog istället den avvikande arten willet (Tringa semipalmata).[7]

Levnadssätt

Mindre gulbena häckar i gläntor nära skogstjärnartajga. Boet placeras på marken, oftast på öppna, torra platser. Både hane och hona tar hand om ungarna, men honan tenderar att lämna häckningsområdet innan ungarna kan flyga, medan hanen stannar kvar.[8]

Mindre gulbenans ungar.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 300.000 och 500.000 individer.[1]

Namn

Fågeln har på svenska också kallats enbart gulbena och gulbent snäppa.[9]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Tringa flavipes Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 168. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 99. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Mindre gulbena, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ [a b] Pereira, S.L. and A.J. Baker (2005), Multiple gene evidence for parallel evolution and retention of ancestral morphological states in the shanks (Charadriiformes: Scolopacidae), Condor 107, 514-526.
  8. ^ Lesser Yellowlegs Faktablad om mindre gulbena på allaboutbird.org
  9. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör mindre gulbena.

Wikispecies har information om mindre gulbena.