Hoppa till innehållet

Västlig ängstrupial

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Västlig ängstrupial
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrupialer
Icteridae
SläkteSturnella
ArtVästlig ängstrupial
S. neglecta
Vetenskapligt namn
§ Sturnella neglecta
AuktorAudubon, 1844
Utbredning

Västlig ängstrupial[2] (Sturnella neglecta) är en välkänd tätting i familjen trupialer som förekommer i västra Nordamerika.[3]

Kännetecken

Utseende

Västlig ängstrupial är en kraftig och långnäbbad trupial med en kroppslängd på 19-21 cm, där hanen är något större än honan. Den känns lätt igen på lysande gul undersida, brun och kraftigt streckad ovansida, ljust ögonbrynsstreck, svart bröstband, kort stjärt med vita sidor och långa ben. Vintertid är den mer dämpad i färgerna. Den är mycket lik sin nära släkting östlig ängstrupial, men denna har mer vitt i stjärten, mer kontrastrikt tecknat huvud, beigefärgade streckade planker (ej vitaktiga fläckade), ljusare kind och mer rostfärgad ovansida.[4]

Västlig ängstrupial i häckningsdräkt.
Vinterdräkt.

Läten

Vår och sommar syns hanen sjunga från stolpar, busktoppar och kraftledningar, en fyllig, bubblande och fallande serie som i engelsk litteratur återges "sleep loo lidi lidiijuvi" och andra varianter. Jämfört med östlig ängstrupial är den mörkare och mindre klar i rösten. Bland lätena hörs ett "pluk" eller ett långsamt skallrande, i flykten ett hurtigt och stigande "veeet".[4]

Utbredning och systematik

Västlig ängstrupial förekommer i västra Nordamerika. Den behandlas antingen som monotypisk eller delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Vintertid förekommer den även söderut in i Mexiko och österut i USA till Mississippifloden och Gulfkusten. Den är införd av människan till ön Kauai i Hawaiiöarna där den etablerat en population. Ett fynd finns även från ryska Tjuktjerhalvön i juni 2002.[5]

Levnadssätt

Västlig ängstrupial förekommer i öppna, arida gräsmarker, mer sällan på odlade fält. Den ses även på ogräsrika vägrenar, intill våtmarker och på alpängar upp till 3000 meters höjd. Vintertid påträffas den i större utsträckning än östlig ängstrupial på mark med mycket sparsam växtlighet.[6]

Föda

Västlig ängstrupial lever av både säd, frön och ryggradslösa djur, med cirka två tredjedelars övervikt av animalisk föda. Födan varierar dock under året, med säd vinter och tidig vår, ogräsfrön på hösten och under sommaren skalbaggar, myror, maskar, gräshoppor och syrsor. Tillfälligt har den även noterats äta ägg från andra fåglar och under hårda vintrar till och med as från trafikdödade djur. Liksom andra trupialer (och starar) födosöker den ofta med en speciell teknik genom att stoppa näbben i marken och sedan med starka muskler tvinga upp ett hål. På så sätt når den insekter och annan föda som andra fåglar inte kommer åt.[7][6]

Häckning

Västlig ängstrupial häckar mellan april och augusti i USA, ofta med två kullar. En hane hane har ofta två partners samtidigt. Honan lägger fem till sex vita ägg med rödbruna eller lavendelfärgade fläckar i ett bo på marken och ruvar dessa själv i 13–16 dagar. Ungarna är flygga tio till tolv dagar efter kläckning.[7][6]

Bo med ägg.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, de senaste femtio åren med nästan 50 %.[8] Dock minskar den inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Den är fortfarande en mycket vanlig fågel, med en världspopulation på uppskattningsvis 85 miljoner häckande individer.[9]

I kulturen

Västlig ängstrupial är officiell fågel i hela sex delstater: Kansas, Montana, Nebraska, North Dakota, Oregon och Wyoming.

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Sturnella neglecta Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 438-439. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Vladimir Yu Arkhipov & Łukasz Ławicki (2016). Nearctic passerines in Russia. Dutch Birding, 38, 201-214.
  6. ^ [a b c] Western Meadowlark Faktablad om västlig ängstrupial på allaboutbirds.org
  7. ^ [a b] Fraga, R. (2019). Western Meadowlark (Sturnella neglecta). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/62331 22 februari 2019).
  8. ^ Sauer, J. R., D. K. Niven, J. E. Hines, D. J. Ziolkowski, Jr., K. L. Pardieck, J. E. Fallon, and W. A. Link (2017). The North American Breeding Bird Survey, Results and Analysis 1966–2015. Version 2.07.2017. USGS Patuxent Wildlife Research Center, Laurel, MD, USA.
  9. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.

Externa länkar