Ingvar Carlsson

Ingvar Carlsson
	Ingvar Carlsson
	; Ingvar Carlsson 2013.
	Sveriges statsminister
	Tid i befattningen; 1 mars 1986–3 oktober 1991
Monark	Carl XVI Gustaf
Ställföreträdare	Svante Lundkvist (1986) ; Kjell-Olof Feldt (1986–1990) ; Lena Hjelm-Wallén (1990) ; Odd Engström (1990–1991)
Företrädare	Olof Palme
Efterträdare	Carl Bildt
	Tid i befattningen; 7 oktober 1994–22 mars 1996
Ställföreträdare	Mona Sahlin (1994–1995) ; Lena Hjelm-Wallén (1995–1996)
Företrädare	Carl Bildt
Efterträdare	Göran Persson
	Socialdemokraternas partiledare
	Tid i befattningen; 3 mars 1986–15 mars 1996
Företrädare	Olof Palme
Efterträdare	Göran Persson
	Sveriges miljöminister
	Tid i befattningen; 1985–1986
Statsminister	Olof Palme
Företrädare	Ingen
Efterträdare	Birgitta Dahl
	Statsministerns ställföreträdare
	Tid i befattningen; 1982–1986
Statsminister	Olof Palme
Företrädare	Ola Ullsten
Efterträdare	Svante Lundkvist
	Sveriges bostadsminister
	Tid i befattningen; 1973–1976
Statsminister	Olof Palme
Företrädare	Ingen
Efterträdare	Elvy Olsson
	Sveriges utbildningsminister
	Tid i befattningen; 1969–1973
Statsminister	Olof Palme
Företrädare	Olof Palme
Efterträdare	Bertil Zachrisson
	SSU:s ordförande
	Tid i befattningen; 1961–1967
Företrädare	Kurt Ward
Efterträdare	Bosse Ringholm
Född	Gösta Ingvar Carlsson; 9 november 1934 (90 år); Borås, Älvsborgs län
Politiskt parti	Socialdemokraterna
Alma mater	Lunds Universitet
Ministär	Regeringen Carlsson I, II, III
Maka	Ingrid Carlsson
Namnteckning

Den här artikeln handlar om politikern Ingvar Carlsson. För liknande personnamn, se Ingvar Carlsson (olika betydelser).

Gösta Ingvar Carlsson (tidigare stavat Karlsson), född 9 november 1934 i Borås,^[1] är en svensk politiker (socialdemokrat) som var Sveriges statsminister 1986–1991 och 1994–1996. Han var partiordförande för socialdemokraterna mellan åren 1986 och 1996.

Carlsson var riksdagsledamot 1965–1996 för Stockholms läns valkrets (fram till 1970 i andra kammaren), utbildningsminister 1969–1973, konsultativt statsråd 1973 och 1982–1986 (bostadsminister 1973, ställföreträdande statsminister 1982–1986 och från 1985 även miljöminister), bostadsminister 1973–1976, statsminister 1986–1991 och 1994–1996.

Biografi

Bakgrund, tidiga år

Ingvar Carlsson är son till lagerarbetaren Olof Karlsson (1888–1947) och textilarbeterskan Ida Johansson (1893–1976) och yngst av tre bröder. Hans förfäder kommer till stor del från Kinnarumma socken.^[2] Carlsson växte upp i Borås och blev medlem i SSU. Hans politiska engagemang väcktes av att han ansåg att dåtidens skolsystem var ojämlikt beroende på vilken klassbakgrund man hade.^[3] Trots små ekonomiska resurser i familjen kunde han studera på högre nivå och ta realexamen. Efter att ha blivit diplomerad företagsekonom 1955 fortsatte han med universitetsstudier vid Lunds universitet som 1958 avslutades med en pol.mag.-examen. Under sina studieår var Carlsson även aktiv i dåvarande Socialdemokratiska studentförbundet, däribland som ordförande för Lunds socialdemokratiska studentklubb (LSSK).

Tage Erlanders sekreterare och statsråd åt Olof Palme

Han började i statsrådsberedningen där han var sekreterare åt statsminister Tage Erlander 1958–1960. Efter studier vid Northwestern University i Evanston, Illinois 1960–1961 var han 1961–1967 ordförande i SSU och blev riksdagsledamot 1965. Han var, tillsammans med Olof Palme, känd som en av "Erlanders pojkar".^[4] I Regeringen Palme I var han utbildningsminister och bostadsminister. I Regeringen Palme II fungerade han som statsråd med ansvar för framtidsfrågor och var mellan 1985 och 1986 Sveriges miljöminister.

Första statsministertiden

Några dagar efter mordet på Olof Palme 1986 valdes Carlsson till ny partiledare och statsminister. Tillsammans med finansminister Kjell-Olof Feldt kunde regeringen förvandla ett budgetunderskott på 90 miljarder SEK till ett överskott på några hundra miljarder, vilket ledde till stora investeringar och rekordlåg arbetslöshet. Som statsminister kunde han också genomdriva en omfattande reform av skattesystemet. Men Sveriges ekonomi försämrades alltmer i slutet av 1980-talet med en lägre tillväxt och överhettad ekonomi.^[5] Detta ledde till kritiserade besparingsåtgärder och den socialdemokratiska regeringens avgång i februari 1990. Carlsson hade ställt kabinettsfråga när regeringen lagt fram ett antal förslag, bland annat prisstopp, lönestopp och strejkstopp, för att möta den ekonomiska krisen. Samtliga andra riksdagspartier röstade nej, och Carlsson avgick. Underlag för en borgerlig regering fanns dock vid denna tid inte, så Carlsson bildade kort därefter ny regering, med aktivt stöd av vänsterpartiet och passivt stöd av centerpartiet.^[6]

Den fortsatt försämrade ekonomin i Sverige bidrog till förlust för socialdemokraterna i riksdagsvalet 1991.

Andra statsministertiden

Efter tre år med borgerlig regering och valseger i valet 1994 kunde Carlsson åter bilda regering. Denna lade fokus på att sanera de svenska statsfinanserna, och uppdraget gavs till den nytillträdde finansministern Göran Persson. Vid regeringsskiftet utlovade Carlsson att alla möjliga åtgärder skulle vidtas för att M/S Estonia skulle bärgas något han sedan tog tillbaka vid ett tal i riksdagen den 15 december 1994. Det var vid samma tal som Carlsson meddelande att platsen där M/S Estonia förliste skulle utgöra en gravplats och att den skulle täckas över. Beslutet att inte bärga M/S Estonia fick mycket kritik och många anhöriga kände sig svikna från regeringen som först utlovat en bärgning. Carlsson har i senare intervjuer sagt att han inte ångrade sig utan att det var rätt att inte bärga M/S Estonia.^[7]

Regeringsperioden blev tuff och den fick hård kritik från fackorganisationer och partimedlemmar för besparingar och skattehöjningar som gjordes.

Under sin andra ämbetsperiod som statsminister blev Carlsson den förste statsministern att bo i Sagerska huset.

I augusti 1995 meddelade Ingvar Carlsson att han ville avgå som partiordförande och svensk statsminister. Den naturliga efterträdaren ansågs länge vara dåvarande jämställdhetsminister och vice statsminister Mona Sahlin. Men till följd av Tobleroneaffären, som började i oktober, tog hon tillbaka sin kandidatur och avgick även senare ur regeringen. Den 5 december 1995 presenterade valberedningen finansminister Göran Persson till ny partiledarkandidat. Han valdes den 15 mars följande år på Socialdemokraternas partikongress till Socialdemokraternas partiordförande, och den 22 mars 1996 till ny statsminister.

Socialdemokratins valresultat under Ingvar Carlsson

Under Ingvar Carlssons tid som partiordförande hölls tre riksdagsval. Valresultatet 1991 var socialdemokraternas sämsta sedan kosackvalet 1928, medan partiets resultat 1994 å andra sidan var det bästa sedan 1982 och inte har överträffats därefter.

1988: 43,2%
1991: 37,7%
1994: 45,3%

Senare år

Ingvar Carlsson ledde 1999–2000 FN:s oberoende Rwanda-kommission, som undersökte varför FN inte lyckades stoppa folkmordet i Rwanda 1994.^[8] Han var ordförande i den statliga utredning som efter Göteborgskravallerna 2001 utredde händelseförloppet.^[9] Ingvar Carlsson har även varit ordförande i Stiftelsen Bergmancenter på Fårö.^[10]

Familj och intressen

Ingvar Carlsson är gift sedan 1957 med bibliotekarien Ingrid Margareta Carlsson, född Melander den 9 april 1934, med vilken han har två döttrar.

Han är stor supporter av fotbollslagen IF Elfsborg och Wolverhampton Wanderers, och spelade i Elfsborgs ungdomslag som barn.

Bibliografi

1974 – Vad är socialdemokrati? : en bok om idéer och utmaningar (med Anne-Marie Lindgren) – ny upplaga 1975, 1976, 1981, 1983, 1996, 2007 och 2019
1994 – Tillväxt och rättvisa, ISBN 91-550-4167-1
1999 – Ur skuggan av Olof Palme, ISBN 91-89080-37-8
2003 – Så tänkte jag: politik & dramatik, ISBN 91-89660-22-6
2014 – Lärdomar: personliga och politiska, ISBN 978-91-130526-8-7
2023 – I sällskap med döden, ISBN 9789100191634

Se även

Commission on Global Governance

Källor

Fakta om folkvalda: riksdagen ... 1985/1988. Stockholm: Riksdagens förvaltningskontor. 1986. sid. 64. Libris 3619663. ISBN 91-38-09226-3

Noter

^ Sveriges befolkning 2000, Version 1.03, Sveriges Släktforskarförbund: Karlsson, Gösta Ingvar
^ https://forum.genealogi.se/index.php?topic=77326.0
^ ”Ingvar Carlsson drar sig tillbaka”. Göteborgs-Posten. 8 november 2014. http://www.gp.se/nyheter/sverige/ingvar-carlsson-drar-sig-tillbaka-1.255529.
^ Svedlind, Lisbet (25 maj 2000). ”En avspänd morfar”. Folket. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524191137/http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.164015?articleRenderMode=default.
^ Riksbanken. ”Den svenska ekonomin”. archive.riksbank.se. http://archive.riksbank.se/sv/Webbarkiv/Publicerat/Tal/1997/Den-svenska-ekonomin/. Läst 7 augusti 2022.
^ Ekblom, Jonas (20 juni 2021). ”Carlsson hade inga tankar på ett extraval”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/a/aPgREA/carlsson-hade-inga-tankar-pa-ett-extraval. Läst 14 juni 2023.
^ Juhlin, Johan (26 september 2014). ”Ingvar Carlsson: Det var rätt att låta Estonia bli en gravplats”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ingvar-carlsson-jag-hade. Läst 2 oktober 2020.
^ FN (14 april 2000). ”Chairman of Independent Inquiry into United Nations actions during 1994 Rwanda genocide presents report to Security Council” (på en). Pressmeddelande. Läst 25 maj 2023.
^ Johansson, Lars & Sandberg, Peter (14 januari 2003). ”Göteborgskommittén: Båda sidor kritiseras efter EU-mötet”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/inrikes/goteborgskommitten-bada-sidor-kritiseras-efter-eu-motet/. Läst 25 maj 2023.
^ ”Bergmancenter hoppas hitta mecenat”. Sveriges Radio. 3 juni 2009. https://sverigesradio.se/artikel/2877523. Läst 25 maj 2023.

Vidare läsning

Bjereld, Ulf, red (2009). Socialdemokratin i krig och fred: Ingvar Carlsson 75 år. Hedemora: Gidlund. Libris 11690480. ISBN 9789178447893
Färm, Göran (1991). Carlsson: En samtalsbok med Ingvar Carlsson. Stockholm: Tiden. ISBN 91-550-3766-6
Kratz, Anita (1996). Ingvar Carlsson: Erlanders siste pojke. Stockholm: Bonnier Alba. Libris 7247752. ISBN 91-34-51888-6

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Ingvar Carlsson.
Bilder & media
Wikiquote har citat av eller om Ingvar Carlsson.
Citat
Ingvar Carlsson i Libris

Företrädare: Kurt Ward	SSU:s ordförande 1961–1967	Efterträdare: Bosse Ringholm
Företrädare: Olof Palme	Sveriges utbildningsminister 1969–1973	Efterträdare: Bertil Zachrisson
Företrädare: Ny ministerpost	Sveriges bostadsminister 1973–1976	Efterträdare: Elvy Olsson
Företrädare: Ola Ullsten	Sveriges statsministers ställföreträdare 1982–1986	Efterträdare: Svante Lundkvist
Företrädare: Ny ministerpost	Sveriges miljöminister 1985–1986	Efterträdare: Birgitta Dahl
Företrädare: Olof Palme	Socialdemokraternas partiledare 1986–1996	Efterträdare: Göran Persson
Företrädare: Olof Palme	Sveriges statsminister 1986–1991	Efterträdare: Carl Bildt
Företrädare: Carl Bildt	Sveriges statsminister 1994–1996	Efterträdare: Göran Persson

[1] Sveriges befolkning 2000, Version 1.03, Sveriges Släktforskarförbund: Karlsson, Gösta Ingvar

[2] ttps://forum.genealogi.se/index.php?topic=77326.0

[3] ”Ingvar Carlsson drar sig tillbaka”. Göteborgs-Posten. 8 november 2014. http://www.gp.se/nyheter/sverige/ingvar-carlsson-drar-sig-tillbaka-1.255529.

[4] Svedlind, Lisbet (25 maj 2000). ”En avspänd morfar”. Folket. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524191137/http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.164015?articleRenderMode=default.

[5] Riksbanken. ”Den svenska ekonomin”. archive.riksbank.se. http://archive.riksbank.se/sv/Webbarkiv/Publicerat/Tal/1997/Den-svenska-ekonomin/. Läst 7 augusti 2022.

[6] Ekblom, Jonas (20 juni 2021). ”Carlsson hade inga tankar på ett extraval”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/a/aPgREA/carlsson-hade-inga-tankar-pa-ett-extraval. Läst 14 juni 2023.

[7] Juhlin, Johan (26 september 2014). ”Ingvar Carlsson: Det var rätt att låta Estonia bli en gravplats”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ingvar-carlsson-jag-hade. Läst 2 oktober 2020.

[8] FN (14 april 2000). ”Chairman of Independent Inquiry into United Nations actions during 1994 Rwanda genocide presents report to Security Council” (på en). Pressmeddelande. Läst 25 maj 2023.

[9] Johansson, Lars & Sandberg, Peter (14 januari 2003). ”Göteborgskommittén: Båda sidor kritiseras efter EU-mötet”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/inrikes/goteborgskommitten-bada-sidor-kritiseras-efter-eu-motet/. Läst 25 maj 2023.

[10] ”Bergmancenter hoppas hitta mecenat”. Sveriges Radio. 3 juni 2009. https://sverigesradio.se/artikel/2877523. Läst 25 maj 2023.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]