Tom Hanks
Tom Hanks | |
Tom Hanks i september 2019. | |
Född | Thomas Jeffrey Hanks 9 juli 1956 Concord, Kalifornien, USA |
---|---|
Nationalitet | Amerikansk |
Utbildad vid | Chabot College, Skyline High School och California State University, Sacramento |
Aktiva år | 1977– |
Maka | Samantha Lewes (1978–1987) Rita Wilson (1988–) |
Barn | Tre söner, en dotter |
Betydande roller | |
Josh Baskin i Big Sam Baldwin i Sömnlös i Seattle Andrew "Andy" Beckett i Philadelphia Forrest Gump i Forrest Gump Kapten John H. Miller i Rädda menige Ryan Chuck Noland i Cast Away Fred Rogers i A Beautiful Day in the Neighborhood | |
Bästa regi – miniserie, film/dramaspecial 2002 – Band of Brothers Bästa miniserie 1998 – Från jorden till månen 2002 – Band of Brothers 2008 – John Adams 2010 – The Pacific 2015 – Olive Kitteridge Bästa miniserie eller TV-film 2012 – Game Change | |
Bästa manliga huvudroll – drama 1994 - Philadelphia 1995 – Forrest Gump 2001 – Cast Away Bästa manliga huvudroll – musikal eller komedi 1989 – Big Cecil B. DeMille Award 2020 | |
IMDb SFDb |
Thomas Jeffrey ”Tom” Hanks, född 9 juli 1956 i Concord i Kalifornien, är en amerikansk skådespelare och filmregissör.[1]
Hanks är en av endast två manliga skådespelare som har medverkat i sju filmer som var för sig dragit in över 100 miljoner dollar; den andre är Tom Cruise. Hanks har också belönats med en Oscar i kategorin Bästa manliga huvudroll två år i rad, vilket endast han och Spencer Tracy lyckats med.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Uppväxt
[redigera | redigera wikitext]Tom Hanks föddes i Concord i Kalifornien som son till sjukhusadministratören Janet Marylyn (född Frager) och den kringresande kocken Amos 'Bud' Hanks.[2] Hans mor är av portugisisk härkomst och föddes egentligen med efternamnet Fraga.[3] Genom sin fars brittiska härkomst är han en avlägsen släkting till Abraham Lincoln och barnprogramledaren Fred Rogers, som han senare skulle porträttera.[4][5] Hans föräldrar skilde sig 1960 och de tre äldsta syskonen Sandra, Larry och Tom flyttade med sin far. Den yngsta brodern Jim stannade med modern i Red Bluff i Kalifornien. I sin barndom flyttade Hanks familj ofta och hade haft tio olika boenden under hans första tio år.[6]
I skolan var Hanks inte populär och har beskrivit sig själv som en blyg tönt. Men han sågs också som en snäll och ganska ansvarsfull elev.[7] Hanks började med teater i gymnasiet i Oakland. Hanks skulle fortsätta läsa teater på Chabot College i Heyward.[8] Han skulle efter två år förflyttas till California State University i Sacramento.[9] När han studerade teater träffade han Vincent Dowling som var chef för Great Lakes Theater Festival i Cleveland. Han blev då värvad av Dowling till att bli praktikant på festivalen. Praktiken skulle leda till en treårig upplevelse där han fick lära sig om allt på en teater som ljus, ljud, produktiondesign och management. Det ledde till att Hanks hoppade av skolan. Han skulle 1978 också vinna Cleveland Critics Circle Award för Bästa skådespelare för sin roll som Proteus i en uppsättning av Två ungherrar i Verona. En av få gånger då Hanks spelat en skurk.[10]
Tidiga roller
[redigera | redigera wikitext]Hanks flyttade till New York 1979 där han gjorde sin filmdebut i Han vet att du är ensam (1980).[11] Han gjorde även även en off-Broadway roll som huvudrollen i en uppsättning av Niccolò Machiavellis The Mandrake (1979).[12] Han skulle sedan tillsamans med Peter Scolari ha en av huvudrollerna i komediserien Bosom Buddies (1980). De båda hade träffats året innan då de varit tävlande i TV-programmet Make Me Laugh. Hanks flyttade till Los Angeles inför rollen som varade i två säsonger. Tittarsiffrorna var aldrig särskilt höga för serien men skulle få bra recensioner.[13] Hanks skulle få sin första huvudroll i TV-filmen Mazes and Monsters (1982).[14]
Hanks hade en gästroll i i TV-serien Gänget och jag (1982) där han spelade en missnöjd gammal klasskamrat till Fonzie. På inspelningen träffade han de båda manusförfattarna Lowell Ganz och Babaloo Mandel som vid tillfället höll på att skriva manuset till filmen Splash (1984). Filmens regissör Ron Howard hade haft en av huvudrollerna i Gänget och jag fram till 1980 och det var Ganz och Mandel som föreslog Hanks för honom.[15] Howard hade för avsikt att ge Hanks rollen som huvudkaraktärens bror, en roll som i slutändan gick till John Candy istället. Hanks fick till slut huvudrollen och filmen blev en överraskande succé och spelade in 69 miljoner dollar på sin 11 miljoners dollar budget.[16] Samma år skulle han även medverka i sexkomedin Svensexan som också blev en oväntad succé.[6]
Hanks medverkade sedan i ett gäng mindre uppmärksammade filmer som En kille i rött (1985), Nå'ra frivilliga (1985), Hem dyra hem (1986) och Kärleks ljuva längtan (1986). Med dramakomedin Ingenting gemensamt (1986) tog Hanks ett litet steg ifrån komedier och drogs åt det mer dramatiska. "Den förändrade min angelägenhet om att medverka i filmer" sade Hanks om rollen.[17] Han medverkade sedan i komedin Dragnet (1987) bredvid Dan Aykroyd. Filmens mindre framgång etablerade nu Hanks som en stabil skådespelare inom branschen.[18]
Genombrott
[redigera | redigera wikitext]Hanks genombrott skulle komma efter den stora succén med komedin Big (1988). Filmens regissör Penny Marshall ville första ha Robert De Niro i huvudrollen, men filmbolaget vägrade och valde Hanks istället.[19] För sin insats skulle Hanks få sin första oscarsnominering.[20] Filmen följdes upp samma år med komedin Punchline som blev en mindre framgång. Även nästkommande film Turner och Hooch (1989) skulle bli en kommersiell framgång.[21]
Hanks medverkade sedan i ett gäng filmer som underpresterade på biograferna som En djävul till granne (1989), Joe och vulkanen (1990) och Fåfängans fyrverkeri (1990) innan han fick rollen som tränare i Tjejligan (1992). I filmen återförenades han med regissören Penny Marshall och syntes bredvid Geena Davis och Madonna. Filmen skulle bli kritikerrosad, särskilt för rollbesättningens insatser. Den blev också en finansiell framgång.[22]
Hanks har på senare år sagt att hans skådespelande i sina tidiga roller inte var särskilt bra men att han i sin "moderna era" av filmskapande blev bättre. Denna moderna era började 1993 med den romantiska komedin Sömnlös i Seattle. Hanks och hans medspelerska Meg Ryan skulle bli kritikerrosade för sin kemi.[23] Filmen blev också en enorm framgång på biografer trots att den hade förutspåtts gå dåligt då både Jurassic Park (1993) och Dennis (1993) hade premiär samtidigt. Filmen blev en klassiker bland romantiska komedier och fortsatte gå på reguljär TV i flera år, både i USA och flera andra länder.[24]
Hanks spelade sen rollen som den AIDS-sjuka advokaten Andrew Beckett som stämmer sin egen advokatfirma för diskriminering i Philadephia (1993). Han gick ner 16 kg och tunnade av sitt hår för att se sjuk ut för rollen. Filmen spelades också in i kronologisk ordning, vilket är ovanligt, just för att insjuknandet skulle bli tydligare och mer realistiskt.[25] Filmen kom att bli banbrytande för att vara en av de första stora Hollywoodproduktionerna som skildrade ämnet AIDS och homofobi. Men också att porträttera homosexuella i ett positivt ljus.[26] Hanks skulle bli hyllad för sin insats och han vann sin första Oscar för Bästa manliga huvudroll.[27]
Etablerad skådespelare
[redigera | redigera wikitext]Hanks följde upp rollen i Philadelphia med filmen Forrest Gump (1994) regisserad av Robert Zemeckis. Hanks spelade titelkaraktären som en sydstatsman med ett IQ på 75 som råkar finna sig mitt i flera av de största händelserna i USA:s historia. Filmen blev en stor succé och skulle spela in över 600 miljoner dollar. "När jag läste manuset för Gump, såg jag den som en av de där stora hoppfulla filmerna som publiken kan känna lite hopp för deras lott och position i livet... som jag hade fått från filmer hundra miljoner gånger när jag var barn. Och som jag fortfarande får." sade Hanks om filmen.[28] John Travolta var först erbjuden rollen men tackade nej, ett misstag han ångrat sedan dess.[29] Hanks vann sin andra Oscar för Bästa manliga huvudroll för sin insats. Det gjorde honom till den andra skådespelaren någonsin som vunnit två Oscar två år i rad.[30] Enbart Spencer Tracy har lyckats med det 1937 och 1938 för sina filmer Havets hjältar och Han som tänkte med hjärtat. Hanks och Tracy var dessutom i samma ålder, 37 år när de vann den första Oscarn och 38 år när de vann den andra.[31]
Hanks återförenades med regissören Ron Howard i det biografiska dramat Apollo 13 (1995) där han porträtterade astronauten Jim Lovell. Filmen blev kritikerrosad, likaså ensemblen som bestod av Kevin Bacon, Bill Paxton, Gary Sinise, Ed Harris och Kathleen Quinlan.[32] Hanks gjorde samma år rösten till leksaken Woody i Toy Story. Filmen var den första animerade filmen helt gjord med datorer, samt den första filmen från det då nyskapade filmbolaget Pixar.[33] Den kom att bli mycket väl mottagen av kritiker och innehar ett ovanligt 100% positiva recensioner på Rotten Tomatoes.[34] Hanks gjorde sin regidebut med filmen That Thing You Do! (1996). Han skrev även manus och spelade musikproducenten Mr. White. Filmen spelade knappt in sina inspelningskostnader men fick ett bra mottagande från kritiker.[35] Hanks och producenten för filmen, Gary Goetzman skapade 1998 produktionsbolaget Playtone, som fick sitt namn efter det fiktiva skivbolaget i filmen.[36]
Hanks skulle producera, medförfatta och medregissera HBO-serien Från jorden till månen (1998). Serien i 12 delar gick igenom hela rymdprogrammets historia och var med sina 68 miljoner dollar den dyraste TV-serien som skapats vid tidpunkten. Serien blev nominerad till 17 Emmy Awards och vann 3.[37] Hanks skulle sedan medverka i Steven Spielbergs krigsfilm Rädda menige Ryan (1998). Filmen fick ett gott bemötande från kritiker och även för sin historiska korrekthet.[38] Hanks skulle också bli Oscarsnominerad för en fjärde gång.[39] Hanks återförenades samma år med Meg Ryan i den romantiska komedin Du har mail som blev en finansiell framgång.[40] Han skulle också reprisera sin röstroll som Woody i Toy Story 2 (1999) som även den blev kritikerrosad och en ekonomisk framgång. Många kritiker tyckte till och med den överträffade föregångaren.[41] Hanks medverkade samma år i Den gröna milen som baserades på romanen med samma namn av Stephen King. Filmen fick ett bra mottagande men blev kritiserad för sin längd och tempo.[42]
Fortsatta ekonomiska framgångar, men även sågningar
[redigera | redigera wikitext]Hanks inledde det nya millenniet med att återförenas med regissören Robert Zemeckis för filmen Cast Away (2000) där han spelar en strandsatt arbetare för Fedex. Kritikern Roger Ebert skrev i The Chicago Sun-Times: "Hanks bevisar än en gång vilken effektiv skådespelare han är, han anstränger sig aldrig för innehåll, alltid övertygande även i en osannolik situation som denna och vinner våra sympatier med sina ögon och sitt kroppsspråk när där inte är någon annan på skärmen."[43] Hanks skulle bli nominerad för sin femte Oscars i kategorin Bästa manliga huvudroll.[44] På Golden Globes skulle han vinna i samma kategori.[45] Han skulle återförenas med Steven Spielberg med HBO-serien Band of Brothers (2001) där han var både producent och medregissör. Serien var med sina 125 miljoner dollar den dyraste TV-serien som producerats. Serien skulle överträffa deras senaste krigsfilm Rädda menige Ryan på samtliga plan.[46]
Hanks fortsatte sitt arbete med Spielberg även i den biografiska filmen Catch Me If You Can (2002) som baserades på bedragaren Frank Abagnale, Jr. liv och spelades av Leonardo DiCaprio.[47] Han syntes samma år i kriminaldramat Road to Perdition regisserad av Sam Mendes. Båda filmerna fick ett gott mottagande.[48] Vid 45 års ålder blev Hanks den yngsta mottagaren av American Film Institute's Life Achievement Award 2002.[49] Han skulle medverka i bröderna Coens nyinspelning The Ladykillers (2004) som blev den första mediokert mottagna filmen på länge för Hanks. Filmen anses också vara en av bröderna Coens svagaste.[50] Han återförenades med Spielberg i The Terminal (2004) som trots blandad kritik blev en ekonomisk framgång.[51] Han återförenades även med regissören Robert Zemeckis för den animerade Polarexpressen (2004), en animerad julfilm där Hanks spelar flera roller genom motion capture. Även den filmen skulle få ett mediokert mottagande av kritiker men blev en ekonomisk succé.[52]
Hanks återförenades med Ron Howard i Da Vinci-koden (2006) som baserades på den bästsäljande romanen med samma namn av Dan Brown där han spelade filmens huvudroll Robert Langdon. Filmen blev sågad av kritiker och skulle bli hånad av publiken på filmfestivalen i Cannes på dess premiär.[53] Den skulle ändå bli en finansiell framgång och bli det årets femte mest inkomstbringande film.[54] Hanks porträtterade politikern Charles Nesbitt Wilson i Charlie Wilson's War (2007). Filmen fick ett gott mottagande bland kritiker men spelade knappt in sina produktionskostnader. Hanks blev nominerad för en Golden Globe för sin insats.[55] I filmen The Great Buck Howard (2009) spelade Hanks mot sin son Colin Hanks.[56] Hanks repriserade sin roll som Robert Langdon i Änglar och demoner (2009). Den blev något bättre mottagen av kritiker än föregångaren och även om den blev en finansiell framgång kom den inte upp i första filmens inkomst.[57]
Broadwaydebut och mer regi
[redigera | redigera wikitext]Hanks repriserade sin roll som Woody i Toy Story 3 (2010) som blev den då mest inkomstbringande animerade filmen någonsin.[58] Det var också det årets mest inkomstbringande film och drog in mer än en miljard dollar.[59] Samma år producerade han HBO-serien The Pacific som var en fristående fortsättning på Band of Brothers (2001).[60] Han skulle sedan regissera, producera, skriva manus och spela titelrollen i den romantiska komedin Det är aldrig för sent Larry Crowne (2011) tillsammans med Julia Roberts. Filmen blev sågad av kritiker. Roger Ebert skrev: "En bra premiss och färgstarka biroller, men den saknar ett skäl att existera."[61] Samma år medverkade han också bredvid Sandra Bullock, Max von Sydow, Viola Davis och John Goodman i dramat Extremt högt och otroligt nära. Filmen fick inte ett bra mottagande av kritiker och skulle knappt spela in sin produktionskostnad. Den skulle bli nominerad till Bästa film på Oscarsgalan 2012 vilket skapade kontroverser och filmen skulle kallas för den värsta Bästa Film-nomineringen någonsin.[62]
Hanks skulle spela flera roller i science fiction filmen Cloud Atlas (2012) som baserades på romanen med samma namn av David Mitchell. Filmen fick ett blandat mottagande och spelade inte in sin produktionskostnad. Hanks var stolt över sin medverkan och har påstått att det är den enda av sina egna filmer han har tittat på fler än två gånger.[63] År 2013 porträtterade Hanks två verkliga personer i två olika filmer som båda blev kritikerrosade. I Captain Phillips porträtterade han kaptenen Richard Phillips vars båt blir kapad av somaliska pirater. För rollen blev han nominerad till en BAFTA och en Golden Globe.[64] I Saving Mr. Banks porträtterade han Walt Disney.[65] Samma år gjorde han sin Broadwaydebut i pjäsen Lucky Guy för vilken han blev nominerad till en Tony Award.[66]
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Hanks gifte sig 1978 med skådespelerskan Samantha Lewes (1952-2002). De fick sonen Colin Hanks, som också är skådespelare 1977. De fick också dottern Elizabeth (född 1982) innan de skilde sig 1987. Samantha Lewes dog 2002, 49 år gammal av skelettcancer.[67] På inspelningen av Bosom Buddies 1981, träffade han skådespelerskan Rita Wilson. Paret gifte sig 1988 och Hanks konverterade till hennes tro den Grekisk-ortodoxa kyrkan.[68] De fick sonen Chet Hanks 1990, som också är skådespelare. Han har synts i återkommande roller i TV-serier som Empire och Shameless.[69] 1995 fick de också sonen Truman, som spelade den yngre versionen av Hanks i A Man Called Otto (2022).[70] Familjen delar sitt boende mellan Los Angeles och Ketchum i Idaho.[71]
Hanks har typ 2-diabetes och har fått göra ändringar i sin livsstil på grund av sjukdomen. Han äter hälsosammare, motionerar mer och gör inga drastiska fysiska viktändringar inför roller något mer.[72]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Asteroiden 12818 Tomhanks är uppkallad efter honom.[73]
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]Filmer
[redigera | redigera wikitext]TV
[redigera | redigera wikitext]Year | Title | Role | Notes |
---|---|---|---|
1980 | Kärlek ombord | Rick Martin | Avsnitt: "Friends and Lovers/Sergeant Bull/Miss Mother" |
1980-1982 | Bosom Buddies | Buffy Wilson/Kip Wilson | 37 episoder |
1982 | Taxi | Gordon | Avsnitt: "The Road Not Taken: Part 1" |
1982 | Gänget och jag | Dr. Dwayne Twitchell | Avsnitt: "A Little Case of Revenge" |
1983-1984 | Fem i familjen | Ned Donnelly | 3 episoder |
1985 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Sade" |
1988 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Randy Travis" |
1988 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Keith Richards" |
1990 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Aerosmith" |
1990 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Edie Brickell & The New Bohemians" |
1992 | Röster från andra sidan graven | Baxter | Även regissör; Avsnitt: "None but the Lonely Heart" |
1992 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Bruce Springsteen" |
1993 | Fallen Angels | Trouble Boy #1 | Även regissör; Avsnitt: "I'll Be Waiting" |
1996 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Tom Petty and the Heartbreakers" |
1998 | Från jorden till månen | Jean-Luc Despont | Avsnitt: "Le voyage dans la lune" Columbus International Film & Video Festival President's Award[75] Emmy Award for Outstanding Mini-Series (som manusförfattare/producent) Nominerad – Emmy Award for Outstanding Directing for a Miniseries (som regissör) |
2001 | Band of Brothers | Brittisk officer | TV-miniserie AFI TV Award for Mini-series of the Year (delad med resten av regissörerna) Christopher Award - Television and Cable (delad med samtliga regissörer, manusförfattare och producenter) Emmy Award for Outstanding Miniseries (delad med övriga producenter) Nominerad – Emmy Award for Outstanding Writing for a Miniseries, Movie or Dramatic Special (delad med samtliga manusförfattare) |
2002 | Life with Bonnie | Sig själv | Avsnitt: "What If" |
2003 | Freedom: A History of Us | Abraham Lincoln / Charles E. Wood / Daniel Boone | 7 episoder |
2006 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Red Hot Chili Peppers" |
2010 | The Pacific | Berättaren | 6 episoder AFI TV Award for TV Program of the Year Emmy Award for Outstanding Miniseries PGA Award for Outstanding Producer of Long-Form Television PGA Lifetime Achievement Award in Television Nominerad – People's Choice Award for Favorite Movie Icon |
2011 | 30 Rock | Sig själv | Cameoroll |
2012 | Electric City | Cleveland Carr | Webbserie |
2013 | Killing Lincoln | Värd/Berättare | TV-Dokumentär |
2013 | Toy Story of Terror | Woody (röst) | TV-special |
2014 | Last Week Tonight with John Oliver | Sig själv | Avsnitt: "The Lottery" |
2014 | The Greatest Event in Television History | Sig själv | Cameo |
2014 | Toy Story That Time Forgot | Woody (röst) | TV-special |
2016 | Maya & Marty | Gene | Avsnitt: "Jimmy Fallon & Miley Cyrus" |
2016 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Lady Gaga" |
2017 | The David S. Pumpkins Animated Halloween Special | David S. Pumpkins | TV-special, röstroll |
2017 | Last Week Tonight with John Oliver | Sig själv | Avsnitt: "Presidency of Donald Trump" |
2020 | Saturday Night Live | Värd | Avsnitt: "Tom Hanks / Chris Martin" |
2020 | Familjen Green i storstan | Sig själv | Röstroll, Avsnitt: "Cheap Show" |
2021 | 1883 | George Meade | Avsnitt: "Behind Us, A Cliff" |
2024 | The Simpsons | Sig själv | Röstroll, Avsnitt: "Bart's Birthday" |
Teater
[redigera | redigera wikitext]År | Titel | Roll | Teater |
---|---|---|---|
1977 | Så tuktas en argbigga | Grumio | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1977 | Hamlet | Soldat, Reynaldo | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1978 | Polly | Hacker | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1978 | Två ungherrar i Verona | Proteus | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1978 | Wild Oats | Muz | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1978 | Kung John | Robert Faulconbridge | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1979 | Trettondagsafton | Fabian | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1979 | Juno and the Paycock | Jerry Devine | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1979 | Do Me a Favorite | Harold | Lakewood Civic Auditorium, Ohio |
1979 | The Mandrake | Callimaco | Riverside Shakespeare Theater, New York |
2013 | Lucky Guy | Mike McAlary | Broadhurst Theatre, New York |
2018 | Henry IV | Sir John Falstaff | Shakespeare Center of Los Angeles |
Producent
[redigera | redigera wikitext]År | Film | Noter |
---|---|---|
1998 | Från jorden till månen | Även manusförfattare och regissör; 12 episoder |
2000 | American Experience | Dokumentär; 1 episod: "Return with Honor" |
2000 | Cast Away | |
2000 | West Point | TV-serie; exekutiv producent |
2001 | Band of Brothers | Även manusförfattare och regissör; 2 episoder |
2001 | We Stand Alone Together | Dokumentär; exekutiv producent |
2002 | Mitt stora feta grekiska bröllop | |
2003 | My Big Fat Greek Life | TV-serie; exekutiv producent |
2004 | Connie och Carla | |
2004 | Polarexpressen | Exekutiv producent |
2005 | We're with the Band | TV-film |
2005 | Magnificent Desolation: Walking on the Moon 3D | Kortfilm; även manusförfattare |
2006 | Neil Young: Heart of Gold | Dokumentär |
2006 | Myrmobbaren | |
2006 | Starter for 10 | |
2006 | Big Love | TV-serie; exekutiv producent; 50 episoder |
2007 | Evan Almighty | Exekutiv producent |
2007 | Charlie Wilson's War | |
2008 | The Great Buck Howard | |
2008 | John Adams | Exekutiv producent; 7 episoder Emmy Award for Outstanding Miniseries Film Society of Lincoln Center Gala Tribute |
2008 | David McCullough: Painting with Words | Dokumentär |
2008 | Mamma Mia! | Exekutiv producent |
2008 | City of Ember | |
2009 | My Life in Ruins | Exekutiv producent |
2009 | Till vildingarnas land | |
2009 | Beyond All Boundaries | Kortfilm; exekutiv producent |
2009 | The 25th Anniversary Rock and Roll Hall of Fame Concert | Exekutiv producent |
2010 | The Pacific | TV-miniserie, exekutiv producent; 10 episoder |
2011 | The 3 Minute Talk Show | TV-serie, exekutiv producent; 12 episoder |
2011 | Det är aldrig för sent Larry Crowne | Även manusförfattare och regissör |
2011 | He Has Seen War | Dokumentär; exekutiv producent |
2012 | The 2012 Rock and Roll Hall of Fame Induction Ceremony | TV-film; exekutiv producent |
2012 | Game Change | TV-film Primetime Emmy Award for Outstanding Miniseries PGA Award for Outstanding Producer of Long-Form Television |
2012 | K Blows Top | TV-film; exekutiv producent |
2012 | Electric City | Webbserie; skapare och exekutiv producent |
2013 | Parkland | Producent |
2013 | The Assassination of President Kennedy | Dokumentär; exekutiv producent |
2014 | The Sixties | Dokumentärserie; exekutiv producent; 10 avsnitt |
2014 | Olive Kitteridge | TV-miniserie; exekutiv producent; 4 avsnitt |
2014 | The Concert for Valor | TV-special; exekutiv producent |
2015 | 70-talets USA | Dokumentärserie; exekutiv producent; 8 avsnitt |
2015 | Ithaca | Exekutiv producent |
2016 | Mitt stora feta grekiska bröllop 2 | Producent |
2016 | The Eighties | Dokumentärserie; exekutiv producent; 7 avsnitt |
2017 | The Circle | Producent |
2017 | Felt | Producent |
2017 | The Nineties | Producent |
2018 | Mamma Mia! Here We Go Again | Exekutiv producent |
2020 | Greyhound | Producent och manusförfattare |
2020 | News of the World | Producent |
2022 | A Man Called Otto | Producent |
TV-spel
[redigera | redigera wikitext]År | Titel | Roll |
---|---|---|
1999 | Toy Story 2: Buzz Lightyear to the Rescue | Woody |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Concord Fun Facts”. City of Concord. https://www.cityofconcord.org/426/Concord-Fun-Facts. Läst 16 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks says his grandfather’s killing ‘ruined’ his father: ‘He was broken by that experience’”. The Independent. 25 september 2020. https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/films/news/tom-hanks-amos-dad-grandfather-killing-witness-in-depth-b596240.html. Läst 16 november 2024.
- ^ ”Honor: Portuguese American actor Tom Hanks awarded Presidential Medal of Freedom – Washington, DC”. Portuguese American Journal. 23 november 2016. http://portuguese-american-journal.com/honor-portuguese-american-actor-tom-hanks-awarded-presidential-medal-of-freedom-washington-dc/. Läst 16 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks Reveals Lincoln Connection”. Ancestry. 26 februari 2014. https://www.ancestry.com/c/ancestry-blog/tom-hanks-reveals-lincoln-connection/. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks Finds Out He Is Related To Fred Rogers Days Before 'A Beautiful Day In The Neighborhood' Release”. CBS. 19 november 2019. https://www.cbsnews.com/losangeles/news/tom-hanks-related-fred-rogers-a-beautiful-day-in-the-neighborhood/. Läst 17 november 2024.
- ^ [a b] ”Tom Hanks”. Biography. 20 april 2021. https://www.biography.com/actors/tom-hanks. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks Is Mr. Big”. Rolling Stone. 30 juni 1988. Arkiverad från originalet den 7 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180107073114/https://www.rollingstone.com/movies/features/mr-big-19880630. Läst 17 november 2024.
- ^ ”I Owe It All to Community College”. The New York Times. 14 januari 2015. https://www.nytimes.com/2015/01/14/opinion/tom-hanks-on-his-two-years-at-chabot-college.html. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks Interview”. Genesis Magazine. 1 februari 1987. https://www.scribd.com/document/146228928/Tom-Hanks-Interview. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Life According to Tom Hanks”. Cleveland Magazine. 1 oktober 2009. https://clevelandmagazine.com/entertainment/theater-dance/articles/life-according-to-tom-hanks. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Obstacle to Marriage”. The New York Times. 26 september 1980. https://www.nytimes.com/1980/09/26/archives/obstacle-to-marriage.html?rref=collection%2Fcollection%2Fmovie-guide. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks, Broadway’s New Kid”. The New York Times. 20 februari 2013. Arkiverad från originalet den 12 september 2014. https://web.archive.org/web/20140912225417/http://www.nytimes.com/2013/02/24/theater/tom-hanks-in-lucky-guy-his-broadway-debut.html?pagewanted=all. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks' most iconic roles”. Entertainment Weekly. 26 juli 2022. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220808142811/https://ew.com/movies/best-tom-hanks/. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Dungeon Master: The Life and Legacy of Gary Gygax”. Wired. 3 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141031210259/http://archive.wired.com/gaming/virtualworlds/news/2008/03/ff_gygax?currentPage=all. Läst 17 november 2024.
- ^ ”"Tom Hanks"”. Smartless Podcast. 1 november 2021. https://www.smartless.com/episodes/episode/21617d2a/tom-hanks. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks: From 'Big' To 'Brothers'”. CBS News. 14 juni 2004. https://www.cbsnews.com/pictures/tom-hanks-from-big-to-brothers/. Läst 17 november 2024.
- ^ ”‘Nothing In Common’: The movie that taught Tom Hanks how to be an actor”. Far Out Magazine. 15 januari 2024. https://faroutmagazine.co.uk/movie-taught-tom-hanks-how-to-be-an-actor/. Läst 17 november 2024.
- ^ ”The 10 Movies That Defined Tom Hanks' Career”. Screen Rant. 22 april 2024. https://screenrant.com/tom-hanks-movies-defined-career/. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Apparently Robert De Niro was originally cast in 'Big' instead of Tom Hanks”. Entertainment.ie. 30 april 2021. https://entertainment.ie/movies/movie-news/robert-de-niro-cast-in-big-tom-hanks-480500/. Läst 17 november 2024.
- ^ ”The 61st Academy Awards | 1989”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1989. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Turner & Hooch review – the droolsome twosome are back with a 21st-century dogmance”. The Guardian. 21 juli 2021. https://www.theguardian.com/tv-and-radio/2021/jul/21/turner-hooch-review-the-droolsome-twosome-are-back-21st-century-dogmance-no-tom-hanks. Läst 17 november 2024.
- ^ ”A League of Their Own (1993)”. Entertainment Weekly. 12 februari 1993. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131004215406/http://www.ew.com/ew/article/0,,20207890,00.html. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Sleepless in Seattle”. Roger Ebert. 25 juni 1993. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151017112806/http://www.rogerebert.com/reviews/sleepless-in-seattle-1993. Läst 17 november 2024.
- ^ ”How ‘Sleepless in Seattle’ Slew ‘em : Movies: TriStar’s postponement of the romantic comedy’s release is called key in making the film a surprise hit during an action-filled summer.”. Los Angeles Times. 2 juli 1993. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1993-07-02-ca-9368-story.html. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Philadelphia at 25: How Tom Hanks fought homophobia and transformed his career”. The Independent. 21 december 2018. https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/films/features/philadelphia-film-25th-anniversary-aids-tom-hanks-career-cast-director-plot-denzel-washington-a8691296.html#. Läst 18 november 2024.
- ^ ”Why Philadelphia remains a flawed but vital portrayal of the AIDS crisis”. Little White Lies. 2 mars 2022. https://lwlies.com/articles/philadelphia-jonathan-demme-aids-crisis/. Läst 18 november 2024.
- ^ ”Nominees & Winners for the 66th Academy Awards”. The Academy of Motion Picture Arts and Science. Arkiverad från originalet den 13 november 2013. https://web.archive.org/web/20131113133558/http://www.oscars.org/awards/academyawards/oscarlegacy/1990-1999/66nominees.html. Läst 18 november 2024.
- ^ ”From Stanley Kubrick to Francis Ford Coppola: Tom Hanks lists his top 5 favourite films”. Far Out Magazine. 9 maj 2021. https://faroutmagazine.co.uk/tom-hanks-five-favourite-films-stanley-kubrick-francis-ford-coppola/. Läst 18 november 2024.
- ^ ”n Pictures: 10 Career-Changing Roles That Almost Weren't”. Forbes. 25 februari 2009. Arkiverad från originalet den 22 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100722063736/http://www.forbes.com/2009/02/25/nicole-kidman-gwyneth-paltrow-kate-winslet-business-media_star_misses_slide_5.html?thisSpeed=30000. Läst 18 november 2024.
- ^ ”'Forrest Gump' Triumphs With 6 Academy Awards”. The New York Times. 28 mars 1995. Arkiverad från originalet den 11 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110111090345/http://www.nytimes.com/1995/03/28/movies/forrest-gump-triumphs-with-6-academy-awards.html. Läst 18 november 2024.
- ^ ”These are the only two best actor oscars winners with back-to-back victories”. Collider. 8 augusti 2023. https://collider.com/oscars-best-actor-tom-hanks-spencer-tracy/. Läst 18 november 2024.
- ^ ”Apollo 13”. Rolling Stone. 6 februari 2001. Arkiverad från originalet den 2 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090702061414/http://www.rollingstone.com/reviews/movie/5948373/review/5948374/apollo_13. Läst 18 november 2024.
- ^ ”How Toy Story Changed Movie History”. Time Magazine. 19 november 2015. https://time.com/4118006/20-years-toy-story-pixar/. Läst 18 november 2024.
- ^ ”Toy Story”. Rotten Tomatoes. https://www.rottentomatoes.com/m/toy_story. Läst 18 november 2024.
- ^ ”That Thing You Do! (1996)”. The New York Times. 19 juli 2014. Arkiverad från originalet den 19 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140719072903/http://www.nytimes.com/movies/movie/136774/That-Thing-You-Do-/details. Läst 18 november 2024.
- ^ ”Audible and Playtone Launch Creative Partnership”. The Wall Street Journal. 15 oktober 2013. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140810205010/http://online.wsj.com/article/PR-CO-20131015-906556.html. Läst 18 november 2024.
- ^ ”Hanks' "Earth to Moon' a real blast”. SF Gate. 3 april 1998. https://www.sfgate.com/news/article/hanks-earth-to-moon-a-real-blast-3096849.php. Läst 18 november 2024.
- ^ ”How Saving Private Ryan's D-Day sequence changed the way we see war”. BBC. 6 juni 2024. https://www.bbc.com/culture/article/20240605-how-saving-private-ryans-d-day-recreation-changed-the-way-we-see-war. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Nominees & Winners for the 71st Academy Awards”. The Academy of Motion Picture Arts and Science. Arkiverad från originalet den 2 november 2013. https://web.archive.org/web/20131102161927/http://www.oscars.org/awards/academyawards/oscarlegacy/1990-1999/71nominees.html. Läst 19 november 2024.
- ^ ”You've Got Mail (1998)”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/title/tt0128853/. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Hear Me Out, Toy Story 2 Is The Best Toy Story Movie”. CinemaBlend. 18 juni 2019. https://www.cinemablend.com/news/2475111/hear-me-out-toy-story-2-is-the-best-toy-story-movie. Läst 19 november 2024.
- ^ ”The Green Mile (1999)”. BBC. 8 januari 2001. Arkiverad från originalet den 5 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200605130534/http://www.bbc.co.uk/films/2001/01/08/the_green_mile_1999_review.shtml. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Cast Away”. Roger Ebert. 22 december 2000. https://www.rogerebert.com/reviews/cast-away-2000. Läst 19 november 2024.
- ^ ”The 73rd Academy Awards | 2001”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/2001. Läst 19 november 2024.
- ^ ”A 'Gladiator's' Triumph; 'Famous,' Tom Hanks, Julia Roberts Also Win Golden Globes”. The Washington Post. 22 januari 2001. Arkiverad från originalet den 5 november 2013. https://web.archive.org/web/20131105233324/http://www.highbeam.com/doc/1P2-426584.html. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Masters of the Air: Why Band of Brothers is the last great uncool TV show”. BBC. 19 januari 2024. https://www.bbc.com/culture/article/20240119-masters-of-the-air-why-band-of-brothers-is-the-last-great-uncool-tv-show. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Holiday Movies / Sit back and enjoy his flight / DiCaprio tries to stay one step ahead of the law in Spielberg's lighthearted 'Catch Me If You Can'”. SF Gate. 25 december 2002. Arkiverad från originalet den 22 september 2020. https://web.archive.org/web/20200922164334/https://www.sfgate.com/movies/article/Holiday-Movies-Sit-back-and-enjoy-his-flight-2743359.php. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Road To Perdition”. Roger Ebert. 12 juli 2002. Arkiverad från originalet den 7 september 2012. https://web.archive.org/web/20120907201144/http://rogerebert.suntimes.com/apps/pbcs.dll/article?AID=%2F20020712%2FREVIEWS%2F207120304%2F1023. Läst 19 november 2024.
- ^ ”AFI Salutes a Humble Tom Hanks With Life Achievement Award”. Los Angeles Times. 14 juni 2002. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-2002-jun-14-et-king14-story.html. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Our definitive ranking of every Coen brothers film”. The Washington Post. 5 februari 2016. https://www.washingtonpost.com/news/arts-and-entertainment/wp/2016/02/05/our-definitive-ranking-of-every-coen-brothers-film/. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Movie review: An Émigré's Paradise Lost and Found”. The New York Times. 18 juni 2004. https://www.nytimes.com/2004/06/18/movies/film-review-an-emigre-s-paradise-lost-and-found.html. Läst 19 november 2024.
- ^ ”The Polar Express Review”. Empire. 3 december 2004. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191006192530/https://www.empireonline.com/movies/reviews/polar-express-review/. Läst 19 november 2024.
- ^ ”‘Da Vinci Code’ misses mark for Cannes critics”. USA Today. 17 maj 2006. https://www.today.com/popculture/da-vinci-code-misses-mark-cannes-critics-wbna12822855. Läst 19 november 2024.
- ^ ”The Da Vinci Code”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/release/rl1632404993/. Läst 20 november 2024.
- ^ ”HOLLYWOOD FOREIGN PRESS ASSOCIATION 2008 GOLDEN GLOBE AWARDS FOR THE YEAR ENDED DECEMBER 31, 2007”. Golden Globes. 13 december 2007. Arkiverad från originalet den 15 december 2007. https://web.archive.org/web/20071215072618/http://www.goldenglobes.org/news/id/81. Läst 20 november 2024.
- ^ ”The Great Buck Howard”. Magnolia Pictures. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121011173703/http://www.magpictures.com/profile.aspx?id=2b7aa78c-5fb3-4c62-b7f6-1a733c3f632d. Läst 20 november 2024.
- ^ ”Domestic Box Office For 2009”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/year/2009/. Läst 20 november 2024.
- ^ ”'Toy Story 3' becomes highest-grossing animated flick of all time”. Entertainment Weekly. 13 augusti 2010. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171019220420/http://ew.com/article/2010/08/13/toy-story-3-box-office-record/. Läst 20 november 2024.
- ^ ”2010 Worldwide Box Office”. Box Office Mojo. Arkiverad från originalet den 20 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200520103758/https://www.boxofficemojo.com/year/world/2010/. Läst 20 november 2024.
- ^ ”HBO greenlights Spielberg mini”. Variety. 24 april 2007. https://variety.com/2007/scene/markets-festivals/hbo-greenlights-spielberg-mini-1117963752/. Läst 20 november 2024.
- ^ ”Blandness to a point beyond tedium”. Roger Ebert. 28 juni 2011. https://www.rogerebert.com/reviews/larry-crowne-2011. Läst 20 november 2024.
- ^ ”Oscars 2012: Is Extremely Loud and Incredibly Close the worst best picture nominee ever?”. The Guardian. 23 februari 2012. https://www.theguardian.com/film/2012/feb/23/oscars-extremely-loud-incredibly-close. Läst 20 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks: A lot of my films don’t make sense”. Radio Times. 14 oktober 2017. Arkiverad från originalet den 26 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180226211718/http://www.radiotimes.com/news/film/2017-10-14/tom-hanks-a-lot-of-my-films-dont-make-sense/. Läst 21 november 2024.
- ^ ”Bafta Film Awards 2014: Full list of nominees”. BBC. 8 januari 2014. https://www.bbc.com/news/entertainment-arts-25648930. Läst 21 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks becomes first actor to play Walt Disney on the big screen”. Yahoo. 21 oktober 2013. Arkiverad från originalet den 3 april 2015. https://web.archive.org/web/20150403060535/https://uk.yahoo.com/movies/s/tom-hanks-becomes-first-actor-play-walt-disney-212800793.html. Läst 21 november 2024.
- ^ ”Tonys: Tom Hanks Gets Nomination for ‘Lucky Guy’”. The Hollywood Reporter. 30 april 2013. https://www.hollywoodreporter.com/news/general-news/tonys-tom-hanks-gets-nomination-448972/. Läst 21 november 2024.
- ^ ”Meet Tom Hanks' four children — and why their lives are 'different' from one another's”. Hello!. 15 augusti 2024. https://www.hellomagazine.com/healthandbeauty/mother-and-baby/712894/meet-tom-hanks-four-children-rita-wilson/. Läst 19 november 2024.
- ^ ”The Joys Of Greek Easter”. HuffPost. 27 mars 2008. https://www.huffpost.com/entry/the-joys-of-greek-easter_b_93739. Läst 19 november 2024.
- ^ ”‘Empire’: Kade Wise & Chet Hanks Set To Recur On Fox Drama Series”. Deadline. 6 februari 2018. https://deadline.com/2018/02/empire-kade-wise-chet-hanks-recur-fox-drama-series-1202278888/. Läst 19 november 2024.
- ^ ”The Birth of Truman Hanks”. California Birth Index. https://californiabirthindex.org/birth/truman_theodore_hanks_born_1995_23681077. Läst 19 november 2024.
- ^ ”14 Surprising Small Towns the Stars Call Home”. Bob Vila. 22 december 2016. https://www.bobvila.com/slideshow/14-surprising-small-towns-the-stars-call-home-50745/#tom-hanks-ketchum-idaho. Läst 19 november 2024.
- ^ ”Tom Hanks health: Star on managing diabetes - ‘I watch what I eat to a point of boredom’”. Express. 29 maj 2022. https://www.express.co.uk/life-style/health/1617789/tom-hanks-health-type-2-diabetes-diagnosis-treatment. Läst 20 november 2024.
- ^ ”Minor Planet Center 12818 Tomhanks” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12818. Läst 1 april 2023.
- ^ ”Best Ensemble Cast - Summer 2010 Movie Awards”. IGN Entertainment. Arkiverad från originalet den januari 3, 2012. https://web.archive.org/web/20120103193800/http://movies.ign.com/summer-awards/2010/best-ensemble-cast.html. Läst 6 juli 2012.
- ^ ”The 1998 Chris Awards”. Film Council of Greater Columbus, Inc. Arkiverad från originalet den 8 december 2011. https://web.archive.org/web/20111208230058/http://www.chrisawards.org/wp-content/uploads/2011/09/1998Awardspartial.pdf. Läst 6 juli 2012.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Tom Hanks.
- Tom Hanks på Internet Movie Database (engelska)
|
- Födda 1956
- Amerikanska skådespelare
- Amerikanska röstskådespelare
- Amerikanska TV-skådespelare
- Amerikanska filmproducenter
- Amerikanska filmregissörer
- Män
- Personer från Concord, Kalifornien
- Levande personer
- Oscar för bästa manliga huvudroll
- Mottagare av Frihetsmedaljen
- Alumner från California State University, Sacramento