Hoppa till innehållet

Eugène Labiche

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Eugene Labiche)
Eugène Labiche
Född5 maj 1815[1][2][3]
Paris[4]
Död23 januari 1888[5][1][2] (72 år)
Paris[4]
BegravdMontmartrekyrkogården[6]
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidLycée Condorcet[7]
Lycée Saint-Louis
lycée Chaptal[8]
SysselsättningDramatiker, journalist, författare[9][10]
Befattning
Mayor of Souvigny-en-Sologne (1868–1878)
Stol nummer 15 i Franska akademien (1880–1888)[11]
Noterbara verkFantastiska pappa
Utmärkelser
Officer av Hederslegionen (1870)[12]
Redigera Wikidata

Eugène Marin Labiche, född 5 maj 1815 i Paris, död 23 januari 1888, var en fransk dramatiker.

Labiche föddes i en borgerlig familj. Han studerade juridik men kom att intressera sig för journalistik och teaterkritik. Han bidrog med en novell till magasinet Chérubin när han var 20 år gammal, titeln var Les plus belles sont les plus fausses. Några noveller till följde men utan att få någon större uppmärksamhet. Han började skriva teaterkritik i Revue des théâtres och 1837 debuterade han som dramatiker.

Teatern Théâtre du Pantheon satte upp hans drama L'Avocat Loubet, medan en komedi, Monsieur de Coyllin ou l'homme infiniment poli (skriven tillsammans med Marc-Michel och uppsatt på Palais Royal) blev hans första succé och introducerade en lokal skådespelare Grassot som kom att bli en känd komiker. Samma år gav Labiche ut romanen La Clé des champs.

Tillsammans med Varin, Marc Michel, Clairville, Dumanoir med flera, bidrog han med komiska pjäser blandade med kupletter till Paris teaterscener. Serien med pjäser kulminerade med farsen Un Chapeau de paille d'Italie i fem akter i augusti 1851 som är en av hans mest populära pjäser. Den filmatiserades av René Clair 1927. 1852 skrev han Le Misanthrope et l'Auvergnat.

Under andra halvan av sin karriär samarbetade Labiche med Alfred Delacour, Adolphe Choler med flera. En annan viktig samarbetspartner var Jean Marie Michel Geoffroy (1813-1883). Geoffroy personifierade en borgare inte bara för publiken utan även för författaren själv i pjäserna Célimare le bien-aimé (1863), Le Voyage de M. Perrichon (1860), La Grammaire, Un Pied dans le crime, La Cagnotte (1864).

Han skrev bortemot 170 vaudeviller och lustspel. Kärlek är praktiskt taget helt frånvarande i hans pjäser och kvinnan finns endast representerad som pretentiösa gamla ungmöer och korkade unga kvinnor.

1877 avslutade han sin karriär inom teatern och drog sig tillbaka till sina lantliga egendomar i Sologne. Labiches pjäser gavs ut i tio volymer mellan åren 1878 och 1879.

1880 valdes Labiche in i den Franska Akademien. Han dog i Paris och ligger begravd på Montmartrekyrkogården.

Dramatik (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Monsieur de Coislin 1838
  • Mademoiselle ma femme 1846
  • Un chapeau de paille d'Italie 1851
    • Herr Fadinards bröllop, eller Den italienska halmatten 1891
    • Den italienska halmhatten, översättning Hjalmar Gullberg 1934
  • Piccolet 1852
  • Soufflez-moi dans l'œuil 1852
    • Alla möjliga medel 1865
  • L'affaire de la rue de Lourcine 1857
  • Le voyage de M. Perrichon 1860
  • La Poudre aux yeux 1861
    • Så pudrar man folk 1868
  • 1861: Les Vivacités du Capitaine Tic
    • Ett kruthus 1861
  • Les Petits Oiseaux 1862
    • De små fåglarna 1864
  • Permettez, Madame! 1863
  • Moi 1864
    • Jag 1866
  • Le Point de Mire 1864
    • Jagten efter en måg 1865
    • Blond och brunett 1865
  • La cagnotte, 1864
  • L'Amour de l'art
    • Af kärlek till konsten 1880
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Eugène Marin Labiche, 13 mars 2009.

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Itaú Cultural, Enciclopédia Itaú Cultural, Itaú Cultural, ISBN 978-85-7979-060-7, Enciclopédia Itaú Cultural: pessoa403790/eugene-labiche, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Eugene-Marin-Labichetopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 6801, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 15667, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6k64kn7, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Find a Grave, läs online, läst: 29 juni 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.lycee-condorcet-paris.fr .[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.ac-paris.fr .[källa från Wikidata]
  9. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 143973, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Académie française, Franska akademiens medlems-ID: eugene-labiche, läs online, läst: 30 juni 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, francearchives.fr , läst: 30 juni 2020.[källa från Wikidata]