Margareta av Storbritannien och Irland

	Formalia för; Hennes Kunglig Höghet Margareta, Sveriges kronprinsessa, hertiginna av Skåne
Referensform	Hennes Kunglig Höghet
Tilltalsform	Eders Kunglig höghet
Alternativ form	Kronprinsessan (informellt)

Margareta
Margareta
	Sveriges kronprinsessa
	Hertiginna av Skåne
Gemål	Gustaf VI Adolf
Far	Prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn
Mor	Luise av Preussen
Född	15 januari 1882; Bagshot Park, Surrey, England
Död	1 maj 1920 (38 år); Kungliga slottet, Stockholm, Sverige
Begravd	Kungliga begravningsplatsen i Solna kommun
	Heraldiskt vapen
	;

Uppslagsordet ”prinsessan Margareta” leder hit. För prinsessan Margaretha, född 1934, se Prinsessan Margaretha.

Margareta av Storbritannien och Irland eller Margaret av Connaught (Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah), född 15 januari 1882 på Bagshot Park i Surrey i England, död 1 maj 1920 på Kungliga slottet i Stockholm, var kronprinsessa av Sverige och hertiginna av Skåne genom sitt äktenskap med den svenske kronprinsen Gustaf VI Adolf.^[1]^[2]

Hon var dotter till prins Arthur, hertig av Connaught och Strathearn och Luise av Preussen. Hennes farmor var drottning Viktoria av Storbritannien. Hon fick fem barn, varav det äldsta (arvprins Gustaf Adolf) blev far till kung Carl XVI Gustaf och dottern Ingrid blev dansk drottning och mor till drottning Margrethe II av Danmark.

Margaretas smeknamn var Daisy.

Biografi

Giftermål

Hon gifte sig 1905 med den blivande Gustaf VI Adolf av Sverige. Parets första möte ägde rum i Kairo i början av 1905.

Frieriet skedde bara några dagar efter det första mötet, och bröllopet firades i England 15 juni i S:t Georges kapell på Windsor Castle, åtta dagar efter unionsupplösningen. Paret tillbringade sin smekmånad på Irland och anlände till Sverige den 8 juli 1905.^{[källa behövs]}

Bröllopet dokumenterades i en kort film av Cecil Hepworth, kallad The Royal Wedding at Windsor.^[3]

Kronprinsessa

Margareta fick efter sin ankomst studera svenska språket, svensk historia och socialpolitik, de sistnämnda ämnena på hennes egen begäran, och väckte förvåning då hon efter två års studier kunde tala språket flytande. Den första tiden i Sverige uppträdde Margareta med stort allvar och uppfattades som stel och reserverad, men bilden av henne förändrades av hennes sportintresse, som visade henne i en mer avslappnad och naturlig attityd. Margareta var intresserad av idrott och spelade bland annat hockey (av den sort som numera kallas bandy), skridskoåkning och skidor under vintern och tennis och golf under sommaren. Hon drev dambandyklubben Kronprinsessans Hockeyklubb. Hon ägnade sig också mycket åt brevskrivning med sina släktingar.

Margareta beskrivs som en konstnärssjäl och tyckte om att fotografera och måla. Flera av hennes målningar pryder idag drottning Silvias arbetsrum på Stockholms slott.^[4]

Margareta intresserade sig också mycket för trädgårdskonst, och efter det att kronprinsparet fått det nedgångna slottet Sofiero med trädgård i bröllopsgåva lade hon och maken Gustaf Adolf ner mycket tid och möda på att få trädgården att blomma igen. Familjen tillbringade somrarna på Sofiero.

Trädgårdsanläggningen skapades utifrån engelskt mönster, och även barnen inkluderades i arbetet. Margareta utgav böckerna "Vår trädgård på Sofiero" år 1915 och "Från blomsterträdgården" några år senare, illustrerade med hennes egna teckningar och fotografier, som såldes till förmån för "husmodersskolor med barnavård". Hon odlade blommor även i biljardrummet på slottet i Stockholm och på Rosendal.

Under första världskriget engagerade sig Margareta i hjälporganisationer, så som Kronprinsessans centralråd för landstormens beklädnad och utrustning, som arbetade under Röda korset med att förse svenska soldater med underkläder; hon anordnade som sådan lotterier och basarer och hade 1917 uppnått målet. Hon organiserade också gåvopaket till krigsfångarna i Europa, särskilt de brittiska. Margaretas insatser under kriget gick i motsats till hennes svärmors i brittiskvänlig riktning.

År 1917 organiserade hon också "Margaretainsamlingen för de fattiga", under vilken hon höll sitt enda tal under sin tid i Sverige. Vid krigsslutet ska Margaretas reformvänliga åsikters inflytande på maken, i motsats till hennes svärmors preussiskt reformfientliga åsikters inflytande på kungen, ha spelat en viss politisk roll^[5] då demokratin fick sitt genombrott och man avstod från att avskaffa monarkin.

Död

Under vintern 1919–1920, då den trettiosjuåriga kronprinsessan väntade sitt sjätte barn, hade hon varit sjuk flera gånger, vilket nedsatte hennes krafter. I november 1919 fick hon en häftig öroninflammation, som i mitten av december krävde en operation. I mars 1920 insjuknade hon i elakartade vattkoppor. Vid ett besök i Leksand ådrog hon sig en svår förkylning, som medförde varbildning i käkhålorna. På kvällen den 29 april fick hon värk kring högra ögat och hade då en temperatur på 39,8 grader. På morgonen dagen efter drabbades hon av en allmän blodförgiftning samt hjärtsvikt som snabbt tilltog.^[6] Trettioåtta år gammal avled Margareta, som nu var i åttonde månaden, den 1 maj 1920 (hennes fars 70-årsdag), klockan 14. Nyheten spred sig snabbt ut till statsminister Hjalmar Branting, som just då höll sitt förstamajtal på Gärdet i Stockholm.

Han tog en lång paus och meddelade sedan att ”vår kronprinsessa är död”. Branting avslutade snabbt talet och skyndade sedan till slottet. Eftersom kronprins Gustaf Adolf var fullständigt nedbruten, anordnades där en så kallad blindkonselj utan regentens närvaro. Det beslöts att meddela kronprinsessans familj i Storbritannien, länsstyrelserna och främmande makter om dödsfallet. Samtliga ministrar var djupt gripna och när konseljen var slut yttrade Hjalmar Branting: ”Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat.”

Margareta fick först sin gravplats i Storkyrkan, men gravsattes 1922 på Kungliga begravningsplatsen som hon och hennes make själva hade valt ut platsen för. ^[7] Hon blev också den första som begravdes där. Till hennes minne göts även en klocka som uppkallades efter henne. Denna klocka göts av Bergholtz klockgjuteri samma år som hon dog. Den hänger i Storkyrkan som ersättning för den spruckna Söndagsklockan, och väger cirka 2 ton.

Till minne av henne upprättades Kronprinsessan Margaretas minnesfond, "för behjärtansvärda och gagneliga ändamål". Vid tiden för insamlingen till minnesfonden var Sverige fattigt men trots det fick man i dagens penningvärde in 23 miljoner kronor på endast sju veckor.^[8]

Titel

15 januari 1882 – 15 juni 1905: Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Margaret of Connaught
15 juni 1905 – 8 december 1907: Hennes Kungliga Höghet Margareta, prinsessa av Sverige, hertiginna av Skåne
8 december 1907 – 1 maj 1920: Hennes Kungliga Höghet Margareta, Sveriges kronprinsessa, hertiginna av Skåne

Barn

Gustaf Adolf (1906–1947), hertig av Västerbotten, kung Carl XVI Gustafs far
Sigvard (1907–2002), hertig av Uppland till 1934, greve af Wisborg
Ingrid (1910–2000), drottning av Danmark från 1947, danska drottningen Margrethe II:s mor
Bertil (1912–1997), hertig av Halland
Carl Johan (1916–2012), hertig av Dalarna till 1946, greve af Wisborg

Galleri

Margareta med sin brittiska krona i ett foto taget 1902 i samband med farbrodern Edward VII:s kröning. Bilden infogades av Åhléns i en gruppbild av kungafamiljen 1905. Kronan är numera utställd i Livrustkammaren.
Margareta var en skicklig amatörfotograf. Fotografi från 1910-talet.