Mayafolket

Den här artikeln handlar om folkgruppen. För den historiska mayakulturen, se mayakulturen.

Mayafolket eller Maya, även Mayaindianer, syftar på befolkningen i den mest framträdande av de historiska mesoamerikanska civilisationerna, Mayakulturen, och syftar fortfarande på de mayatalande folk som i dag lever i samma områden. Maya var egentligen en rad olika folk med samma religiösa föreställningar och kultur som talade något av de 31 olika mayaspråken. De bodde i delar av vad som i dag är södra Mexiko, El Salvador, Belize, Honduras och Guatemala i Centralamerika.

Historisk översikt

Mayafolkets utbredning täckte ett brett område i södra Mexiko: delstaterna Chiapas, Campeche, Yucatan, Quintana Roo och Tabasco och vidare i centralamerikanska länder som Belize, Guatemala, Nicaragua, Honduras. Mayafolket var inte ensamma om makten i Mesoamerika, utan delade den med manguer och Huastec, azteker och olmeker samt flera andra mesoamerikanska folk. Dessa folkslag kom troligtvis från Sibirien bland de migrerande asiatiska nomadfolk, som mellan 15000 och 8000 år f.Kr. utnyttjade den dåvarande landbryggan över Berings sund mellan dagens Ryssland och Alaska.

Ett ursprungligt mayafolk hade under århundraden kommit att isoleras i olika stammar, som ofta levde under i övrigt skiftande betingelser. Maya hade sin storhetstid under åren 250–950. Då hade man uppnått ett civiliserat samhälle med mäktiga tempel och pyramider.

Mayafolket brukar delas upp i de arkaiska arkitektoniska mayas som byggde de monumentala pyramider som fortfarande finns som mayaruiner, och de senare "historiska" mayas d.v.s. de mayas som Hernan Cortez och andra conquistadorer "erövrare" träffade på vid Yucatans kust.

Mayafolket byggde monumentala pyramider från den förklassiska perioden (ca 1000 f.Kr.–320 e.Kr.) som Nakbé, San Bartolo i Norra Petén Guatemala, och vidare genom den klassiska perioden åren 320–1000. De byggde även städerna Tikal, Palenque, Copán, Uaxactún, Rio Azul och Ceibal. I den postklassiska perioden (1000–1687) började en stor utveckling av navigation till havs bland mayafolket. Städer som Tulúm, Xel-Há, Polé (Xcaret) fungerade som huvudhamnar och kopplade en stor del av Karibiska havet till Yucatahalvön samt Belize, Guatemala och det fruktbara området Sula i norra Nicaragua. En avgörande faktor i denna utveckling var det inflytande den indiangruppen "putunes" gjorde. De var maya-chontales från södra Tabasco i ett område fullt av insjöar och floder som Grijalva och Usumacinta. Detta betydde att mayas blev duktiga navigatörer. En gren av putunes kallade Itzáer bosatte sig i Polé, Qintana Roo och 918 erövrade de staden Chichén i Yucatán för att bli Chichén Itzá.

Mayafolken försörjde sig på jordbruk, biodling och fiske. Nationalgrödan var majs, men även bönor, tomat, paprika och squash odlades. Majsen var den viktigaste basfödan och hade även en stor kulturell och religiös betydelse. De odlade alla grödor på ett och samma ställe för att undvika att jorden utarmades i det ohälsosamma klimatet.

Mayafolket levde under flera tusen år och deras ättlingar finns som sagt kvar än i dag, men det löst sammanhållna mayanska "riket" tog definitivt slut i och med den spanska erövringen av Centralamerika på 1500-talet. Det sista mayanska kungadömet, Itzáernas vid Flores, intogs dock så sent som 1697.

Mayafolket drabbades i stor utsträckning av spanjorernas tvångskristnande. Missionärerna brände deras skrifter och förstörde många gamla tempel för att bygga katolska kyrkor av och ovanpå ruinerna, ett paradexempel är Cholula.

Modern tid

Det andliga spelar fortfarande en stor roll och gamla mayanska traditioner lever vidare än idag hos ättlingar till det gamla mayafolket. I Guatemala utgör de 60 procent av befolkningen. I Mexiko lever dessa kvar på Yucatánhalvön och i Chiapas, där många bor i små byar som ser ut ungefär som för tusen år sedan i kommuner med en mer stadsliknande centralort, till exempel tzotzil-talande i San Juan Chamula och Zinacantán. Dessa har kvar delar av sin gamla religion, men den har fått en stark katolsk prägel med helgon, träkors och messianska föreställningar förmedlade av cargo-företrädare som arrangerar riterna. I Chiapas rapporteras (2005) spanska muslimer ha bedrivit framgångsrik mission bland mayafolket.^[1]

Dessa urinvånare har under åren protesterat och gjort uppror emot kolonisatörerna - ett exempel är det så kallade Kastkriget på Yucatánhalvön i mitten av 1800-talet.

Mayafolkets levnadsvillkor är generellt sett mycket sämre än hos den övriga befolkningen. I Guatemala är till exempel deras barnadödlighet mycket högre, 20 procent emot hela landets 5,6 procent. Deras medellivslängd är 45 år mot hos hela befolkningen, 63 år.

År 1992 mottog mayan Rigoberta Menchú Nobels fredspris för sin kamp för mayaättlingarnas rättigheter i Central- och Sydamerika.

I januari 1994 startade EZLN, Zapatistarmén för nationell befrielse, sin väpnade aktion i Chiapas med Comandanta Ramona och Subcomandante Marcos i ledningen och krav på jämlikhet, rättvisa, demokrati och frihet för alla mexikaner enligt sin "Första deklarationen från Lacandóndjungeln". Efter två veckor föreslog den mexikanska regeringen en vapenvila som godtogs av EZLN. EZLN:s synpunkter beaktades och fortfarande 2014 betraktas aktionen som framgångsrik.^[2]

Se även

Källor

Noter

^ Spanska muslimer värvar mayaindianer, SvD (2005-02-20).
^ Leonidas Oikonomakis on August 6, 2013 Zapatistas celebrate 10 years of autonomy with ‘escuelita’, Oikonomakis (2013).

Tryckta referenser

Chiappari, Christopher L. (2002). ”Toward a Maya Theology of Liberation: The Reformulation of a "Traditional" Religion in the Global Context”. Journal for the Scientific Study of Religion 41 (1): sid. 47–67. doi:10.1111/1468-5906.00099. ISSN 0021-8294.
Grube, Nikolai (2006). ”Maya Today - From Indios Deprived of Rights to the Maya Movement”. Maya: Divine Kings of the Rain Forest. Cologne: Könemann Press. sid. 417–425. ISBN 3-8331-1957-8. OCLC 71165439
Mooney, James; Maya Indians
Restall, Matthew (1997). The Maya World. Yucatecan Culture and Society, 1550-1850. Stanford: Stanford University Press. ISBN 9780804736589.
Riis-Hansen, Anders (1992). ”Interview with Rigoberta Menchu Tum”. Commission for the Defense of Human Rights in Central America (CODEHUCA). http://www.indigenouspeople.net/menchu2.htm. Läst 3 juli 2006.
Warren, Kay B. (1998). Indigenous Movements and Their Critics: Pan-Maya Activism in Guatemala. Princeton: Princeton University Press. ISBN 978-0-691-05882-5
Finley, Michael (2002). ”The Correlation Question”. The Real Maya Prophecies: Astronomy in the Inscriptions and Codices. Maya Astronomy. Arkiverad från originalet den 30 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070530014051/http://members.shaw.ca/mjfinley/corr.html. Läst 4 juni 2007.
Houston, Stephen D. (1989). Reading the Past: Maya Glyphs. London: British Museum Publications. ISBN 0-7141-8069-6. OCLC 18814390
Houston, Stephen D.; Oswaldo Fernando Chinchilla Mazariegos, and David Stuart (eds.) (2001). The Decipherment of Ancient Maya Writing. Norman: University of Oklahoma Press. ISBN 0-8061-3204-3. OCLC 44133070
Miller, Mary; Karl Taube (1993). The Gods and Symbols of Ancient Mexico and the Maya: An Illustrated Dictionary of Mesoamerican Religion. London: Thames & Hudson. ISBN 0-500-05068-6. OCLC 27667317
Schele, Linda; David Freidel (1990). A Forest of Kings: The Untold Story of the Ancient Maya. New York: William Morrow. ISBN 0-688-07456-1. OCLC 21295769
Voss, Alexander (2006). ”Astronomy and Mathematics”. Maya: Divine Kings of the Rain Forest. Cologne: Könemann. sid. 130–143. ISBN 3-8331-1957-8. OCLC 71165439
Wagner, Elizabeth (2006). ”Maya Creation Myths and Cosmography”. Maya: Divine Kings of the Rain Forest. Cologne: Könemann. sid. 280–293. ISBN 3-8331-1957-8. OCLC 71165439

Externa länkar

[1] Spanska muslimer värvar mayaindianer, SvD (2005-02-20).

[2] Leonidas Oikonomakis on August 6, 2013 Zapatistas celebrate 10 years of autonomy with ‘escuelita’, Oikonomakis (2013).

[1]

[2]