Hoppa till innehållet

Olympiska vinterspelen 2018

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pyeongchang 2018)
Olympiska vinterspelen 2018
Grenar102 grenar i 15 sporter
Deltagare
Nationer92
Aktiva2 914
Värdskap
LandSydkorea Sydkorea
OrtPyeongchang
Invigning9 februari 2018 (för 2 468 dagar sedan)
Spelen öppnades avMoon Jae-in
Elden tändes avKim Yuna
Avslutning25 februari 2018 (för 2 452 dagar sedan)
Olympiska vinterspelen 2018
OS

Olympiska vinterspelen 2018 var de 23:e (XXIII) olympiska vinterspelen och arrangerades i Pyeongchang i Sydkorea 8–25 februari.[1] Ansökningar togs emot av Internationella olympiska kommittén till och med 15 oktober 2009.[2] Utöver Pyeongchang ansökte Annecy, Frankrike och München, Tyskland. Vinnande land presenterades den 6 juli 2011 på IOK:s kongress i Durban, Sydafrika.

Ansökningar

[redigera | redigera wikitext]
Resultat från omröstningen[3]
Stad Nation Omgång 1
Pyeongchang Sydkorea Sydkorea 63
München Tyskland Tyskland 25
Annecy Frankrike Frankrike 7

Följande städer sökte:

Detta var Pyeongchangs tredje raka ansökan om olympiska vinterspelen; i tidigare omröstningar hade staden förlorat värdskapet med tre respektive fyra röster. Spelen genomfördes främst inom två zoner, en i bergen kring Pyeongchang och en närmare kusten i Gangneung.[4]
Skidsporterna avsågs hållas i Garmisch-Partenkirchen, och kälksporterna i Königssee. München kunde ha blivit första stad att ha haft både vinterspel och sommarspel (som staden hade 1972).[4]
Alpin skidåkning och ishockey avsågs äga rum i Chamonix och Mont Blanc. La Clusaz och Le Grand Bornand planerades arrangera nordisk skidsport och skidskytte. I La Plagne skulle kälksporterna hållas, och alla övriga i Annecy.[4]

Tävlingarna

[redigera | redigera wikitext]

Invigningsceremonin

[redigera | redigera wikitext]

Invigningsceremonin ägde rum den 9 februari 2018 i Pyeongchangs Olympiastadion.[5] Den olympiska elden tändes av konståkaren Kim Yuna[6] och spelen öppnades officiellt av Sydkoreas president Moon Jae-in.[7] Sydkorea och Nordkorea tågade in under gemensam flagg under invigningen.[8]

102 grenar i 15 sporter utövades i Pyeongchang 2018. IOK beslutade den 8 juni 2015 att lägga till mixed dubbel i curling, big air för snowboard, lagtävling i alpint, och masstart i hastighetsåkning på skridskor som nya grenar till spelen 2018. Kommittén beslutade också att ta bort parallellslalom i snowboard.[9]

Detta program presenterades den 14 september 2017.[10][11] Alla datum motsvaras av KST (UTC+9).
Håll muspekaren över finaltävlingarna för att se vilka grenar det gäller.
IC Invigningsceremoni  Deltävlingar  1 Finaler  U Uppvisningsshow  AC Avslutningsceremoni 
Sporter / Datum 8/2
T
9/2
F
10/2
L
11/2
S
12/2
M
13/2
T
14/2
O
15/2
T
16/2
F
17/2
L
18/2
S
19/2
M
20/2
T
21/2
O
22/2
T
23/2
F
24/2
L
25/2
S
Grenar
OSsvart Ceremonier IC AC
Alpin skidåkning Alpin skidåkning 1 2 2 1 1 1 2 1 11
Backhoppning Backhoppning 1 1 1 1 4
Bob Bob 1 1 1 3
Curling Curling 1 1 1 3
Freestyle Freestyle 1 1 1 1 2 1 1 1 1 10
Hastighetsåkning på skridskor Hastighetsåkning på skridskor 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 2 14
Ishockey Ishockey 1 1 2
Konståkning Konståkning 1 1 1 1 1 U 5
Längdskidåkning Längdskidåkning 1 1 2 1 1 1 1 2 1 1 12
Nordisk kombination Nordisk kombination 1 1 1 3
Rodel Rodel 1 1 1 1 4
Short track Short track 1 1 2 1 3 8
Skeleton Skeleton 1 1 2
Skidskytte Skidskytte 1 1 2 2 1 1 1 1 1 11
Snowboard Snowboard 1 1 1 1 1 1 1 3 10
Antal grenfinaler 5 6 7 8 4 9 7 9 6 3 5 7 10 4 8 4 102
Ackumulerat antal grenfinaler 5 11 18 26 30 39 46 55 61 64 69 76 86 90 98 102  v  r 


Tävlingarna avgjordes i två olika anläggningsområden – Pyeongchangs bergskluster och Gangneungs kustområde. Huvuddelen av arenorna i bergsklustret tillhör vintersportorten Alpensia resort och anläggningarna i kustområdet ligger i staden Gangneung. Totalt användes 13 olika arenor under tävlingarna.[12]

Fem av arenorna ligger i Alpensia resort och bergsklustret består även av skidorten Jeongseon och Bokwang Phoenix Park. I östra Pyeongchang ligger kustzonen som var platsen för alla tävlingarna på is.

Deltagande nationer

[redigera | redigera wikitext]

93 nationer deltog vid spelen.[13] Alla representerade sina respektive nationella olympiska kommittéer förutom Olympiska idrottare från RysslandRysslands olympiska kommitté var avstängd.[14] Dessutom hade Sydkorea och Nordkorea ett gemensamt damlag i ishockey tävlandes som Korea.[15]

Medaljtoppen

[redigera | redigera wikitext]

Här visas endast topp tio-placering.[16]

      Värdnation (Sydkorea)

Placering Land
Guld

Silver

Brons
Totalt antal
medaljer
1  Norge 14 14 11 39
2  Tyskland 14 10 7 31
3  Kanada 11 8 10 29
4  USA 9 8 6 23
5  Nederländerna 8 6 6 20
6  Sverige 7 6 1 14
7  Sydkorea 5 8 4 17
8  Schweiz 5 6 4 15
9  Frankrike 5 4 6 15
10  Österrike 5 3 6 14

Klimatet i Pyeongchangs stad (som ligger på 300 meters höjd och omkring 50 km sydväst om Alpensia resort) är i februari cirka –1°C i dagstemperatur och −10°C på natten.[17] Alpensia resort med bland annat Alpensia isbanecenter ligger cirka 500 meter högre och har omkring 2 grader lägre temperatur.

Kritik och kontroverser

[redigera | redigera wikitext]

Rysk dopning

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Dopning i Ryssland

Den 5 december 2017 meddelade Internationella olympiska kommittén att Rysslands olympiska kommitté stängs av från de olympiska spelen. Beslutet grundade sig i McLaren-rapporten som indikerade statsstödd och systematiserad dopning av ryska idrottare under olympiska vinterspelen 2014. Enskilda idrottare från Ryssland tilläts dock att tävla under neutral flagg som Olympiska idrottare från Ryssland.[18]

Positiva dopningsprov vid tävlingarna

[redigera | redigera wikitext]
  • Bob: Nadezjda Sergejeva, Ryssland (trimetazidin – hjärtstimulerande)[19]
  • Curling: Aleksandr Krusjelnitskij, Ryssland (meldonium)[20]
  • Ishockey: Žiga Jeglič, Slovenien (fenoterol)[21]
  • Short track: Kei Saito, Japan (acetazolamid)[22]

I Sverige visades TV-sändningarna på Discovery Networks Swedens kanaler.[23]

  1. ^ ”SVT Sport”. 6 juli 2011. Arkiverad från originalet den 9 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110709130142/http://svt.se/2.21335/1.2474514/vinter-os_2018_i_sydkorea. Läst 6 juli 2011. 
  2. ^ 2018 candidature acceptance procedure Arkiverad 15 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ ”63 Votes for PyeongChang: Official Ballot Count for 2018 Olympic Winter Games Bid”. GamesBids.com. https://gamesbids.com/eng/winter-olympic-bids/2018-olympic-bid-news/63-votes-for-pyeongchang-official-ballot-count-for-2018-olympic-winter-games-bid/. Läst 6 juli 2011. 
  4. ^ [a b c] ”Report of the IOC 2018 Evaluation Commission”. Internationella Olympiska Kommittén. http://www.olympic.org/Documents/Commissions_PDFfiles/Evaluation_Commission/FINAL_DRAFT_2018_EV_COM-ENG.pdf. Läst 7 juli 2011. 
  5. ^ ”Pyeongchang Olympic Stadium” (på engelska). Pyeongchang 2018. Arkiverad från originalet den 10 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180210073535/https://www.pyeongchang2018.com/en/venues/pyeongchang-olympic-stadium. Läst 3 oktober 2016. 
  6. ^ ”Konståkerska tände den olympiska elden”. SVT. https://www.svt.se/sport/pyeongchang-2018/bildextra-det-basta-fran-os-invigningen/. Läst 9 februari 2018. 
  7. ^ ”Kim Jong-un's sister and South Korea President shake hands as 2018 Winter Olympics opens” (på engelska). Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/winter-olympics/2018/02/09/winter-olympics-2018-opening-ceremony-live-updates/. Läst 9 februari 2018. 
  8. ^ ”Koreas to march under single 'united' flag in Olympic Games” (på engelska). BBC. http://www.bbc.com/news/world-asia-42721417. Läst 29 januari 2018. 
  9. ^ ”Nya "svenskgrenar" till OS 2018”. SOK. http://sok.se/arkiv-for-artiklar/2015-06-09-nya-svenskgrenar-till-os-2018.html. Läst 1 maj 2017. 
  10. ^ ”Schedule”. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171015045923/https://www.pyeongchang2018.com/en/schedule. Läst 2 oktober 2017. 
  11. ^ ”Olympic Winter Games 2018 Competition Schedule Announced”. Arkiverad från originalet den 6 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180206182936/https://www.pyeongchang2018.com/en/press-releases/olympic-winter-games-2018-competition-schedule-announced. Läst 2 oktober 2017. 
  12. ^ ”Venue Information” (på engelska). Pyeongchang 2018. Arkiverad från originalet den 17 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180217011059/https://www.pyeongchang2018.com/en/venues. Läst 3 oktober 2016. 
  13. ^ ”Athletes and teams” (på engelska). Pyeongchang 2018. Arkiverad från originalet den 10 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180210030935/https://www.pyeongchang2018.com/en/game-time/results/OWG2018/en/general/athletes.htm. Läst 31 januari 2018. 
  14. ^ ”Beskedet från IOK: Ryssland stängs av från OS 2018” (på engelska). Sveriges radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6836451. Läst 31 januari 2018. 
  15. ^ ”Besked från Koreahalvön: Ishockey och inmarsch tillsammans”. Svenska Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/01/17/besked-fran-koreahalvon-ishockey-och-inmarsch-tillsammans. Läst 31 januari 2018. 
  16. ^ ”Pyeongchang 2018 - Medal standings”. Arkiverad från originalet den 24 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180224052438/https://www.pyeongchang2018.com/en/game-time/results/OWG2018/en/general/medal-standings.htm. Läst 12 februari 2018. 
  17. ^ Korea Metorological administration
  18. ^ ”Ryssland stoppas från vinter-OS i Sydkorea”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/just-nu-beskedet-om-ryssland-i-os/. Läst 16 december 2017. 
  19. ^ Sportschau – Zweiter Dopingfall im russischen Olympiateam
  20. ^ ”B-Probe des russischen Olympia-Curler Kruschelnizki positiv” (på tyska). RP-Online. 20 februari 2018. http://www.rp-online.de/sport/olympia-winter/doping-bei-olympia-2018-b-probe-von-curler-alexander-kruschelnizki-positiv-aid-1.7408814. Läst 21 februari 2018. 
  21. ^ ”Slovenien föll mot Norge efter dopningsbesked” (på svenska). Svenska Dagbladet. 20 februari 2018. https://www.svd.se/slovensk-ishockeyspelare-misstanks-vara-dopad. Läst 21 februari 2018. 
  22. ^ Eurosport – Shorttrack bei Olympia 2018: Erster Doping-Fall Kei Saito aus Japan positiv getestet
  23. ^ Karin Frick (29 juni 2015). ”Värvar rättigheterna för kommande fyra OS” (på svenska). Expressen. http://www.expressen.se/sport/varvar-rattigheterna-for-kommande-fyra-os/. Läst 21 juli 2017.