Hoppa till innehållet

Rapssandbi

Från Wikipedia
Rapssandbi
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Status i Sverige: Sårbar[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljGrävbin
Andrenidae
SläkteSandbin
Andrena
UndersläktePlastandrena[3]
ArtRapssandbi
A. bimaculata
Vetenskapligt namn
§ Andrena bimaculata
AuktorKirby, 1802[4]
Synonymer

Melitta bimaculata Kirby, 1802[4]
Andrena melanura Morawitz, 1877[4]
Andrena germabica Radoszkowski, 1893[4]
Andrena decorata Smith, 1847[4]
Andrena magrettiana Schmiedeknecht, 1884[4]
Andrena vitreipennis Costa, 1861[4]
Andrena paveli Schmiedeknecht, 1883[4]
Andrena mystacea Dours, 1861[4]
Andrena vitrea Smith, 1847[4]
Andrena intermedia Morawitz, 1871[4]
Andrena conjuncta Smith, 1847[4]
Andrena morawitzi Thomson, 1872[4]
Andrena articulata Smith, 1847[4]
Andrena atrorubricata Dours, 1872[4]
Andrena comparata Morawitz, 1876[4]
Andrena consobrina Eversmann, 1852[4]
Andrena bluethgeni E. St[4]
ckhert, 1930[4]
Andrena gaetula Benoist, 1961[4]
Andrena tibialis tricolorata Friese, 1922[4]
Andrena bimaculata mondaensis Friese, 1922[4]
Andrena atrorubricata concolor Alfken, 1914[4]
Andrena morawitzi hirtella Friese, 1922[4]
Andrena florea clavipes Friese, 1924[4]
Andrena bimaculata oligotricha Mavromoustakis, 1952[4]

Andrena bimaculata serotinella Friese, 1922[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Rapssandbi (Andrena bimaculata) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin och familjen grävbin.[4]

Rapssandbiet har en mellankropp klädd i brungrå päls. Bakkroppen är ljushårig på tergit[a] 1 och 2, medan bakkroppen är övervägande svart, dock med gradvis ljusnande band mot tergiternas bakkanter.[2] Hanen är mycket svår att skilja från hanar av andra sandbin utan en dissektion av könsorganen.[2] Vissa honor kan ha omfattande, röda markeringar på undersidan av bakkroppen.[5] Arten är stor för att vara ett sandbi, med en kroppslängd på 13 till 14 mm.[2]

Habitatet är växlande, från sandiga marker, inte minst i Sverige, både i kuperade områden och stäpper[2], till ej för torra områden som åkerrenar och fruktträdgårdar.[1]

Arten har normalt två generationer per år: En under våren kring april till maj, och en under sommaren, kring juli och augusti. Vårgenerationen är oligolektisk, den samlar pollen enbart från en växtfamilj, videväxter.[1] Sommargenerationen är däremot polylektisk, den samlar pollen från ett flertal växtfamiljer som korsblommiga växter (bland annat släktena raps,[2] senapssläktet, kålsläktet och gatsenaper[1]), resedaväxter (resedor), rosväxter (Rosor), brakvedsväxter (getaplar) samt väddväxter (ängsvädd)[1].

Hanarna är, som många andra humlehanar, så kallade patrullerare; under parningstiden flyger de runt längs bestämda banor i naturen och avsätter feromoner på objekt längs vägen, som sälgar eller enebuskar, för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar.[2]

Honan gräver sina bogångar (med upp till tre larvkamrar i varje[6]) i sandmark med liten eller ingen växtlighet.[2]

Det förekommer att larvboet blir parasiterat av gullgökbi, vars larv lever av den samlade näringen, efter det att den dödat värdägget eller -larven dödats. Ibland kan de vuxna bina parasiteras av vridvingen Stylops bimaculatae.[5]

Arten förekommer i stora delar av Europa från södra Wales och södra England[5] i väst till Kaukasien i öst, med nordgräns i höjd med Estland.[1] Utanför Europa finns den i Nordafrika (Tunisien, Algeriet och Tunisien) samt från Turkiet, Israel och Jordanien österut över Irak och Iran till Mongoliet.[1]

I Sverige]] finns arten från Skåne och Blekinge, ett antal fynd i Småland till Öland. De flesta av fynden i Småland betraktas som äldre, men senare observationer har gjorts i området kring Möckeln.[2] Arten saknas i Finland.[7]

I Sverige minskar arten, framför allt på grund av igenväxning av de sandmarker där den lever. Artdatabanken rödlistar den därför som sårbar (VU).[2]

Taxonomin är omstridd hos denna art. Vissa forskare anser den vara en senflygande form av dådresandbi. (Andrena bluethgeni)[8]

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ [a b c d e f g] Tomozei, B. 2014 Large Gorse Mining Bee Andrena bimaculata . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 14 november 2024.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] ”Rapssandbi Andrena bimaculata Kirby, 1802”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/102664/information. Läst 14 november 2024. 
  3. ^ Andrena bimaculata (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Andrena+bimaculata. Läst 29 april 2013. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Andrena bimaculata Kirby, 1802” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=752195#null. Läst 14 november 2024. 
  5. ^ [a b c] G R Else (2012). Andrena bimaculata (Kirby, 1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/bee/andrenidae/andrena-bimaculata. Läst 14 oktober 2024. 
  6. ^ ”Sand- bzw. Erdbienen: Andrena bimaculata (på tyska). Wildbienen. 2007. http://www.wildbienen.de/eb-abima.htm. Läst 14 november 2024. 
  7. ^ Juho Paukkunen (2019). Andrena (Plastandrena). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204821. Läst 14 november 2024. 
  8. ^ ”dådresandbi Andrena bluethgeni Stoeckhert, 1930”. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103124/information. Läst 14 november 2024.