hus

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Version från den 22 december 2022 kl. 17.29 av Skalbot (diskussion | bidrag) (iw-länk till {{ö}}: sq, bs, ku, mi, nn, fa, sk, uk)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kvalitetskontroll – diskussion
På diskussionssidan finns en pågående eller oavslutad diskussion som rör detta uppslag.
Motivering: om definitionerna

Se även hús.

Wikipedia har en artikel om:
Hus
Wikipedia har en artikel om:
Hus (fisk)

Svenska

Substantiv

Böjningar av hus 1.-4. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hus huset hus husen
Genitiv hus husets hus husens

hus [1]

  1. byggnad med typiskt utseende som på insidan ofta är uppdelat i mindre rum och som främst är avsett för människor att bo eller arbeta eller vistas i
    Vilket fint hus ni har!
    Husen tornade upp sig på båda sidor om den trånga gatan.
  2. (äldre lagspråk) fastighet
  3. adelssläkt; dynasti; främst använt i bestämd form
    Henrik VII var den förste i Huset Tudor som regerade över England.
  4. konsert- eller teaterlokal, i uttryck om hur välbesökt den är: fullt hus = utsålt, halvt hus; jämför Folkets hus
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska hūs, av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom (”skydd; hölje”).
Synonymer: ajs (orsamål)
Hyponymer: bostadshus, enfamiljshus, flerfamiljshus, hyreshus, höghus, lerhus, radhus, sjukhus, småhus, suterränghus, tegelhus, trähus, villa
Fraser: hålla hus - befinna sig någonstans; gå man ur huse - sluta upp kring något i stor skala (stelnad dativform); ta hus i helvete - uppståndelse; bråk
Grammatik: Hus har en stelnad dativform, huse, som återfinns sammansättningar såsom husesyn samt i vissa uttryck
Besläktade ord: husera, huslig, hysa, husa
Sammansättningar: husandakt, husarrest, husdjur, husesyn, husfrid, husfru, husmoder, husmus, husrum, husvill, ödehus
Se även: lägenhet


Böjningar av hus fiskart Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hus husen husar husarna
Genitiv hus husens husars husarnas

hus [2]

  1. en art (Huso huso) inom fiskfamiljen störfiskar (Acipenseridae); individ av arten hus
    Från husen får man den dyraste typen av så kallad rysk kaviar.
    Synonymer: beluga
    Sammansättningar: husbloss

Översättningar

Bokmål

Substantiv

Böjningar av hus  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hus huset hus husa
Genitiv hus husets hus husas, husenes

Not:

Bokmålsk böjning

Böjningar av hus  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hus huset hus husene
Genitiv hus husets hus husas, husenes

Not:

Bokmålsk/riksmålsk böjning

hus n

  1. hus
    De bor i eget hus.
    Huset var lite og rødmalt.
    Huset var litet och rödmålat.
  2. hushåll
  3. bostad
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom.

Danska

Substantiv

Böjningar av hus  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hus huset huse husene
Genitiv hus' husets huses husenes

hus n

  1. hus
    Huset har tre etager.
    Huset har tre våningar.
  2. böjningsform av hu
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av forndanska hūs, av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom.
Sammansättningar: kædehus, rækkehus, sygehus

Finska

Interjektion

hus

  1. sjas, schas

Forndanska

Substantiv

hūs n

  1. hus
    Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom.

Fornsvenska

Substantiv

hūs n

  1. hus
    Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom.

Norn

Substantiv

hus

  1. hus
    Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom.

Nynorska

Substantiv

Böjningar av hus  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hus huset hus husa

hus n

  1. hus
    Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom.