| dbo:abstract
|
- Magdelaine de La Grange (1641-1679) fue una adivina francesa involucrada en el conocido como asunto de los venenos. Su arresto en 1677 supuso el inicio de la investigación oficial. (es)
- Magdelaine de La Grange (c. 1641–1679) was a French fortune-teller involved in the Affair of the Poisons. Her arrest in 1677 marked the opening of the official investigation. She appealed to François-Michel le Tellier, Marquis de Louvois claiming that she had information about other crimes of high importance. Louvois reported to the King, who told Gabriel Nicolas de la Reynie, who, among other things, was the chief of the Paris police, to root out the poisoners. Magdelaine de La Grange worked as a fortune teller after the execution of her husband for receiving stolen goods. Her specialty was to reveal to clients who were worried about their health that they had been poisoned, and offer them antidotes. Since 1669, she lived in luxury at the expense of the rich lawyer Jean Faurye. On 17 August 1676, Magdelaine de La Grange and a man who introduced himself as Faurye appeared before a law clerk. The man said that they were married, and had a will issued to the benefit of his spouse, Magdelaine de La Grange. Shortly after, Jean Faurye died, and his family reported the matter. The marriage certificate proved to be a forgery issued by Abbé Nail, who had appeared as Faurye at the law clerk's office. After having established a link between her and Louis de Vanens, the case convinced Gabriel Nicolas de la Reynie that there existed a network of poisoners in Paris, and de La Grange and Nial were kept without trial for months for questioning. She never revealed anything of real importance, however, and after the arrest of Marie Bosse in 1679, the trial against her was allowed to proceed. Magdelaine de La Grange and Abbé Nail were sentenced to death for forgery and murder on 4 February 1679, and four days later they were hanged. (en)
- Magdelaine de La Grange, född 1641, död 8 februari 1679, var en professionell fransk spåkvinna. Hon stod åtalad i den berömda Giftmordsaffären. Magdelaine de La Grange var änka efter en skattmas som hade avrättats för att ha tagit emot stöldgods. Efter makens död arbetade hon som spåkvinna, och brukade bland annat intala kunder med dålig hälsa att de hade blivit förgiftade och erbjuda dem motgift. Hon levde sedan 1669 ett lyxliv hos den förmögne gamle advokaten Jean Faurye. 17 augusti 1676 infann hon sig med en man, som presenterade sig som Faurye, hos en notarie. Paret sade sig vara gifta, och mannen lät sedan upprätta ett testamente där han lämnade allt till sin hustru efter sin död. Kort efter detta avled Jean Faurye. Fauryes släktingar anmälde saken. Man kunde då konstatera att vigselbeviset var en förfalskning, att den man som hade poserat som Faurye och den präst som hade utfört vigseln och undertecknat beviset var samma person, Abbé Nail, och att Faurye hade blivit förgiftad. Både La Grange och Nail blev därför arresterade för mord och förfalskning. Arresteringen av La Grange i februari 1677 markerade inledningen på Giftmordsaffären. Efter sin arrestering vädjade La Grange till krigsministern , markis de Louvois, med påståendet att hon hade information om brott av hög betydelse. Louvois rapporterade saken till Ludvig XIV, och det var dessa uppgifter som fick monarken att ge polismästare Gabriel Nicolas de la Reynie i uppdrag att utreda affären. Reynie övertygades i sin tur om att detta fall dolde förekomsten av ett nätverk av giftblandare i Paris. Grange uppgav att hon hade uppgifter om en mordkomplott mot monarken och tronföljaren och utländsk spioneri, och hävdade att hon skulle kunna bidra till utredningen bättre i frihet, eftersom hennes synska gåvor fungerade bättre då. Reynie bedömde hennes uppgifter som alltför motsägelsefulla och osammanhängande för att vara trovärdiga, men efter att han kunnat konstatera att det fanns en länk mellan Grange och Nail och giftblandaren Louis de Vanens blev han övertygad om att han genom Grange kunde komma den illegala giftförsäljningen på spåren. Grange och Nail dömdes till döden för mord och förfalskning, men överklagade inför en högre domstol. Reynie uppsköt överklagandet i många månader för att kunna förhöra Grange om det eventuella nätverket av giftblandare han hade blivit övertygad om att hon var inblandad i, men hon uppgav inte ens under tortyr något som var till någon nytta, och efter arresteringen av Marie Bosse förlorade Reynie intresset för Grange och lät rättsprocessen mot henne fullföljas. Magdelaine de La Granges och Nails dödsdomar bekräftades av högsta domstolen 4 februari 1679 och de avrättades genom hängning fyra dagar senare. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Magdelaine de La Grange (1641-1679) fue una adivina francesa involucrada en el conocido como asunto de los venenos. Su arresto en 1677 supuso el inicio de la investigación oficial. (es)
- Magdelaine de La Grange (c. 1641–1679) was a French fortune-teller involved in the Affair of the Poisons. Her arrest in 1677 marked the opening of the official investigation. She appealed to François-Michel le Tellier, Marquis de Louvois claiming that she had information about other crimes of high importance. Louvois reported to the King, who told Gabriel Nicolas de la Reynie, who, among other things, was the chief of the Paris police, to root out the poisoners. (en)
- Magdelaine de La Grange, född 1641, död 8 februari 1679, var en professionell fransk spåkvinna. Hon stod åtalad i den berömda Giftmordsaffären. Magdelaine de La Grange var änka efter en skattmas som hade avrättats för att ha tagit emot stöldgods. Efter makens död arbetade hon som spåkvinna, och brukade bland annat intala kunder med dålig hälsa att de hade blivit förgiftade och erbjuda dem motgift. Hon levde sedan 1669 ett lyxliv hos den förmögne gamle advokaten Jean Faurye. 17 augusti 1676 infann hon sig med en man, som presenterade sig som Faurye, hos en notarie. Paret sade sig vara gifta, och mannen lät sedan upprätta ett testamente där han lämnade allt till sin hustru efter sin död. Kort efter detta avled Jean Faurye. Fauryes släktingar anmälde saken. Man kunde då konstatera att vigselb (sv)
|
