bländverk

Swedish

Etymology

Borrowed from German Blendwerk. Attested since 1750. Equivalent to blända +‎ verk.

Noun

bländverk n

1. a (harmful, misleading) illusion, a mirage (especially in religious contexts, but also more generally by extension)

Declension

Declension of bländverk

		nominative	genitive
singular	indefinite	bländverk	bländverks
	definite	bländverket	bländverkets
plural	indefinite	bländverk	bländverks
	definite	bländverken	bländverkens

References

• bländverk in Svensk ordbok (SO)
• bländverk in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bländverk in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)