Hoppa till innehållet

Örgryte IS

Från Wikipedia
Örgryte IS

Örgryte Idrottssällskap
Grundad4 december 1887 (fotboll 1892)
HemortGöteborg, Sverige
HemmaarenaGamla Ullevi
OrdförandeLars Ranäng
TränareJan Andersson
Ass. tränareJanne Carlsson
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Svenska mästare12 (1896, 1897, 1898, 1899, 1902, 1904, 1905, 1906, 1907, 1909, 1913, 1985)
Svenska cupen1 (2000)
Allsvenska seriemästare (ej SM-status)2 (1925/1926, 1927/1928)
Allsvenska
säsonger		56 (senast 2009)
Placering i
allsvenskans
maratontabell		8:a
Säsonger i
Sveriges näst
högsta division		24 (senast 2010)
Övrigt
SupportrarÖIS Supporterklubb Balders Hage
Webbplatswww.ois.se

Örgryte IS, Örgryte Idrottssällskap, ÖIS eller familjärt Sällskapet, är ett idrottssällskap i Göteborg i Sverige, bildat den 4 december 1887 av Wilhelm Friberg. Örgryte har sektioner för bowling, brottning, friidrott och handikappidrott men det är sektionen för fotboll som blivit mest känd.

ÖIS är den äldsta och en av Sveriges mest traditionsrika fotbollsföreningar och var en av de drivande i fotbollens utveckling i Sverige under 1890-talet.

I Fotbollsallsvenskan 2009 slutade Örgryte IS på 15:e plats och degraderades därmed till Superettan.

Historik

Bildandet

Söndagen den 4 december 1887 - vid 15.30-tiden - samlades några ungdomar i ett för tillfället outhyrt rum på andra våningen i Carlslund, ett större trähus i nordvästra hörnet av Balders Hage. Huset och hagen ägdes under många år av konsul August Kjellberg som välvilligt upplät det. Huset revs i februari 1937. Gruppen hade samlats för att bilda ett skridskosällskap, och arbetet hade redan satt i gång med anordnandet av en skridskobana i den på Carlslund igenlagda trädgården. På Wilhelm Fribergs förslag antog man namnet "Örgryte idrottssällskap", varpå mötet avslutades efter cirka 1 timma. De tolv stiftarna var: Wilhelm Friberg, W. Silow, Hilmer Ahlqvist, John Ahlqvist, A. L. Hammarbäck, Olof Hammarbäck, Otto Olsson, S. Björklund, A. Gartz, Philip Johnsson, Gustav Alpen, C. Tonning. Första styrelsen bestod av: Wilhelm Friberg (ordförande); H. Ahlqvist (vice ordförande); J. Ahlqvist (sekreterare); A. Gartz (skattmästare) och Philip Johnsson (ledamot). Två veckor senare bestämdes klubbfärgerna till rött och blått; kärlekens och trohetens färger. En sju-uddig stjärna med ÖIS initialer i mitten blev sällskapets sinnebild. Nyårsdagen 1888 var man redan färdig att inviga den första skridskobanan. Den första allmänna idrottstävlingen hölls i Balders hage söndagen den 6 september 1891, med start klockan 16.00. Inbjudan hade gått ut till åtta klubbar i Göteborg, däribland tre gymnastikföreningar, ett skyttesällskap och en tennisklubb. År 1891 lyckades ÖIS få ett par skottar, John Lawson och William Scott som instruktörer i fotboll. Den 3 december 1892 samlades man till femårsfest på Valand. Medlemsantalet uppgick då till över hundra stycken.[1]

Början

Örgryte IS spelade den första "riktiga" fotbollsmatchen någonsin i Sverige. Den spelades den 22 maj 1892 på Heden i Göteborg mellan Örgryte IS och Idrottssällskapet Lyckans Soldater i samband med ed Gymnastik- och Idrottsfesten i staden samma år. ÖIS vann premiärmatchen med 1-0 och i ett referat i GHT kunde man läsa: "I Spelet deltogo II man från hvardera av Idrottssällskapet LS och Örgryte Idrottssällskap. Bland det senare Sällskapets lag befunno sig sex skottar som visade sin skicklighet i spelet vida öfverlägsen de svenska deltagarnas. Det var otvifvelaktigt ganska lärorikt för desse att se med hvilken beräkning skottarne spelade och hvilken uppmärksamhet de egnade sina ledare. Under det att LS' gossar måste nedlägga mycket mera ansträngning och dermed följande kraftförbrukning i sin strid så vann ÖIS en slutlig seger mera genom sin taktik. Det som spelades var det s k Associationsspelet och det skulle vara afgjordt inom 20 minuter. I första dusten blev striden oafgjord, men i den andra segrade som ofvan nämnts sedan LS under 17 minuter försvarat sin ställning".[2]

Idrottsföreningen Örgryte IS hade dock sett dagens ljus fem år tidigare, 1887. Idag står en minnessten på Heden i centrala Göteborg som påminner om denna match. Ännu en minnessten har uppförts inne i nöjesparken Liseberg, på Balders Hage, den plats där klubben bildades. ÖIS kom att dominera fotbollens barndom i Sverige.

Första gången som ÖIS mötte GAIS var den 8 juni 1897, då ÖIS vann med 2-0. IFK Göteborg mötte man första gången den 12 juli 1905. Matchen slutade 4-1 till ÖIS.

Allsvensk debut

ÖIS var en av de lag som deltog i den första allsvenska serien 1924. Dåtidens stora namn var landslagsanfallaren Sven Rydell. Även Carl-Erik Holmberg var starkt bidragande till framgångarna, med sina totalt 193 mål i allsvenskan för ÖIS. ÖIS vann 1925/1926 och 1927/1928, vilket dock inte gav några SM-guld på den tiden. Fram till 1925 hade SM anordnats som en separat turnering - först 1931 fick allsvenskan status som SM-serie.

19 år i division 2

I slutet av 1930-talet började det gå sämre för Örgryte. Man slutade 10 av 12 lag både 1938 och 1939 och undvek alltså precis nedflyttning. 1940 åkte Örgryte ur allsvenskan som nästjumbo. Man var med i toppen av dåtidens Division II Västra och slutade två år i rad trea. 1943 var återtåget till allsvenskan nära efter serieseger men sedan förlorade man kvalet mot IS Halmia. Jubileumsåret 1947 vinner Örgryte återigen Division II Västra men förlorar återigen i kvalet, denna gång mot Halmstads BK (0-2, 1-4). Under de kommande åren satsar ÖIS vidare men går allt sämre. 1951 trillar man till och med ner i Division III. Man tar sig omgående tillbaka till division II. Men redan 1954 åker man på nytt ner i division III men tar sig 1955 upp igen till Division II Götaland. Under dessa år var Harry Hjörne ordförande för Örgryte.

1950-talet: Tillbaka till eliten

Under 1940- och 1950-talen spelade ÖIS i division 2 men skulle komma tillbaka starkt i slutet av 1950-talet. ÖIS lockade rekordpublik trots att man låg i division 2. Det som tar ÖIS tillbaka till den yppersta eliten blir värvandet av Gunnar Gren 1956. Gren blir spelande tränare för det offensiva lag som lockar storpublik till ÖIS matcher. 1958 går så laget äntligen upp i allsvenskan efter 19 års frånvaro. 1959 slutar man fyra i allsvenskan efter storlagen IFK Göteborg, IFK Norrköping och Djurgården. Genomsnittets 25 490 åskådare under säsongen 1959 innebar svenskt publikrekord för allsvensk fotboll som står sig än idag.

Den största stjärnan var Agne Simonsson som var med i det svenska landslag som tog silver i VM i fotboll 1958 på hemmaplan. Anfallsstjärnan Agne Simonsson får både Guldbollen och Bragdguldet efter sin stormatch mot England på Wembley 1959. Andra stora spelare som kom fram i ÖIS under den här tiden är till exempel Lennart Wing och Rune Börjesson.

Nära SM-guld på 1960-talet

Simonsson och Börjesson bildade ett klassiskt anfallspar. Trots ett riktigt bra spel lyckades man inte bärga något nytt SM-guld under storhetstiden kring 1960. Det var under den här tiden som ÖIS fick smeknamnet "Lirarnas lag". 1960 slutade Örgryte IS trea bakom seriesuveränen IFK Norrköping och IFK Malmö. Rune Börjesson blir allsvensk skyttekung med 24 mål. Närmast ett nytt SM-tecken är ÖIS 1964 då man slutar trea på samma poäng som mästarna Djurgården och Malmö FF. 1964 blev Örjan Persson proffs i skotska Dundee United och snart skulle Lennart Wing följa Persson till Skottland.

1970-talets berg- och dalbana

ÖIS åkte hiss mellan allsvenskan och division 2 under 1970-talet. 1968 åker ÖIS ur allsvenskan men tar sig direkt tillbaka till allsvenskan 1970. Allsvenskan 1970 blir en dyster historia för göteborgsfotbollen där alla stadens tre lag slutar i botten av tabellen. Gais hamnar sist och IFK Göteborg som är regerande mästare åker ur. ÖIS klarar sig som trea från slutet och blir enda Göteborgslag i allsvenskan 1971. 1971 slutade ÖIS femma. 1971 var också året då Peter Dahlqvist blev allsvenskans näst yngsta spelare genom tiderna. 1973 åkte man ur som trettonde och näst sista lag före IF Saab. Under säsongen stod man tillsammans med Gais för säsongens bästa publiksiffra när derbyt drog 39 729 åskådare 17 maj 1973. Matchen slutade 1-1. Man kunde göra comeback i allsvenskan redan efter ett år och slutade elva i allsvenskan 1975. Lagets nya storspelare var Sören Börjesson som kom att bli en stor ÖISprofil. I laget spelade även Stefan Allbäck som senare var sportchef i ÖIS på nittiotalet och fram till 2006. 1976 åkte ÖIS på nytt ut som sista lag, med endast 10 inspelade poäng, tre segrar och fyra oavgjorda under hela säsongen.

SM-guld

1980 lyckades man ta sig tillbaka till allsvenskan efter vinst i en mycket tät division II-serie och laget etablerade sig sedan snabbt i allsvenskan. Under comebacksäsongen 1981 slutade ÖIS på en fin sjätteplats på 27 poäng. 1982 infördes SM-slutspel i allsvenskan och ÖIS slutade sjua och mötte Hammarby i kvartsfinalerna. ÖIS förlorade med sammanlagt 1-6 hemma och borta. Nästkommande säsong slutade ÖIS efter en något mager säsong med tabellraden 6-10-6 åtta och kom med som sista lag i SM-slutspelet. Precis som föregående säsong hade ÖIS inte mycket att hämta i SM-slutspelet: Man förlorade med sammanlagt 0-5 mot Östers IF. 1984 missade ÖIS SM-slutspelet precis då man slutade nia i allsvenskan.

I skuggan av IFK Göteborgs stora framgångar (SM-guld, UEFA-cupseger) gick det allt bättre för Örgryte. Framgångarna kulminerade med den överraskande SM-segern mot just IFK Göteborg 1985. ÖIS tog sig till dåtidens SM-slutspel som trea i allsvenskan och mötte Kalmar FF i semifinalen. ÖIS besegrade Kalmar med 4-2 och 3-1. I finalen slog Örgryte ärkerivalen med totalt 6-5. Segern grundlades i den första matchen som man vann med 4-2. Laget tränades av den gamle storspelaren Agne Simonsson och bland spelarprofilerna märktes unge målvakten Sven Andersson (senare i Helsingborgs IF), Glenn Martindahl, Jan Hellström, Hans Prytz,Anders Holmvèn, Sonny Åberg och Conny Karlsson. Den stora segerorganisatören var dock Sören Börjesson - ofta kallad Mäster Sören.

De svenska mästarna 1985

Sven Andersson (22 matcher/0 mål), Hans Berndtsson (9/0), Sören Börjesson (20/10), Karl Engqvist (16/0), Piter Esberg (9/1), Jan Gidebratt (18/1), Jan Hellström (22/8), Anders Holmvén (15/3), Jukka Ikäläinen (2/0), Anders Karlsson (3/0), Conny Karlsson (22/0), Thomas "Poletten" Larsson (7/0), Glenn Martindahl (14/7), Dennis Olsson (17/0), Hans Prytz (21/1), Göran Ramstedt (5/0), Peter Rodin (5/0), Gunnar Samuelsson (22/3), Henrik Svartborn (6/0), Sonny Åberg (19/2), Åke Johansson Fakta avser allsvenskan, SM-slutspelet är inte inkluderat.

Öis firar 100

Öis hoppades ha startat en ny storhetstid i och med SM-guldet, inte minst med tanke på 100-årsjubiléet 1987, men lyckades inte etablera sig som topplag. 1986 slutade man först på en niondeplats i allsvenskan. I Europacupen för mästarlag åkte man ut redan i första omgången mot de östtyska mästarna Dynamo Berlin. Under jubileumsåret 1987 slutade man på niondeplats, Peter Karlsson blev lagets bäste målskytt i allsvenskan med nio mål. Säsongens höjdpunkt kom då man slog IFK Göteborg med 2-1. IFK vann samma år för andra gången Uefacupen. Matchen var en av allsvenskans bästa publikmässigt, 16 470 var en bra siffra under allsvenskans tunga år med svag publiktillströmning. 1988 spelade Örgryte återigen SM-slutspel när man slutade fyra i allsvenskan. Men i slutspelet förlorade man med 0-1 och 1-2 mot Malmö FF:s storlag som kom att bli svenska mästare samma år. Anders Limpar, som man värvade 1986 lämnade klubben för spel i Italien. ÖIS kunde inte fortsätta framgångarna och slutade nia 1989 för att under en katastrofsäsong 1990 åka ur som näst sista lag. Man åkte under säsongen på sin största förlust någonsin i allsvenskan: 1-7 mot Djurgården.

Division 1 och 2 och allsvensk comeback

Under 1990-talet förbyttes framgångarna under 1980-talet mot degradering och spel i division 1. Man skulle till och med hamna i division 2 innan man började gå upp i seriesystemet igen. Inför säsongen 1993 var man tillbaka i allsvenskan via kvalseger mot Gais med sammanlagt 4-1. I den utökade allsvenskan där man gick tillbaka till 14 lag slutade ÖIS näst sist 1993. Tränaren som ledde ÖIS tillbaka till eliten var Torbjörn Nilsson. 1995 gjorde man på nytt comeback och klarade sig kvar på en stabil sjundeplats. I laget spelade flera unga talanger som Marcus Allbäck, Karl Corneliusson och Erik Johansson tillsammans med rutinerade spelare som Niclas Sjöstedt och Morgan Nilsson. Karl Corneliusson, Morgan Nilsson och mittbacken Jozo Matovac skulle komma att avancera till svenska A-landslaget. ÖIS var 1998 på nytt nära att degraderas till division I men klarade sig under nya tränaren Erik Hamrén kvar via kval mot Umeå FC via 3-2 på bortaplan och en defilering hemma med 3-0. ÖIS slutade tolva i serien men hade startat säsongen på ett strålande sätt. Under nya tränaren Bosse Backman vände man 0-2 till 5-2 i vårderbyt mot IFK Göteborg - en av de största derbysegrarna för många öisare. ÖIS var också framme i cupfinal men förlorade på straffar mot Helsingborgs IF - där började nedgången under 1998. ÖIS tappade helt plötsligt spelet och först under Erik Hamrén vändes trenden.

Nya framgångar och sambatakter

1999 skulle man överraska genom en fjärdeplacering vilket gav SM-brons. ÖIS lyckades knyta an till epitetet som "Lirarnas lag". Lagets och allsvenskans skyttekung blev Marcus Allbäck som kommit hem efter utflykter till Lyngby och AS Bari. Erik Hamrén lyckades på ett anmärkningsvärt sätt förvandla 1998 års kvallag till ett av allsvenskans mest sevärda lag som länge utmanade om SM-guldet. Efter en stark första halva av säsongen där laget länge var obesegrat tappade man mark under hösten. 2000 följde man upp med klubbens första seger i Svenska cupen efter finalseger mot AIK. 2002 värvade man brassarna Afonso och Paulinho Guará som gav lagets anfall tyngd och fantasi. Laget slutade på en tredjeplats i allsvenskan - det bästa resultatet sedan 1985. Laget hade flera talangfulla spelare som fick pröva på landslagsspel; Jeffrey Aubynn, David Marek och Martin Ulander. Målvakten Dick Last fick även han göra landskampsdebut.

2003 var ett turbulent år där kontraktsbråk gjorde att Jeffrey Aubynn och Martin Ulander lämnade klubben för spel i Danmark. Trots detta lyckades man efter en något svag inledning segla upp på en fjärdeplats som gav nytt SM-brons. Efter säsongen lämnade den framgångsrike och populäre tränaren Hamrén klubben liksom fixstjärnan Afonso som gick till Malmö FF.

Sämre tider för Örgryte

Inför säsongen 2004 värvade man som tränare Jukka Ikäläinen, som hade ett förflutet som mittfältare i klubben på 1980-talet. Örgryte hade stora problem under säsongen med ett svagt spel och man parkerade tidigt på en kvalplats, utan att kunna förbättra situationen. Kvalet spelade man mot Assyriska föreningen Södertälje och man klarade det allsvenska kontraktet med nöd och näppe. Efter 1-2-förlust på bortaplan vann man med 1-0 hemma efter mål i slutsekunderna av Tryggvi Gudmundsson och stannade kvar tack vare fler bortamål. Assyriska gick sedermera upp på grund av att Örebro SK tvångsdegraderades från allsvenskan.

Under 2000-talet började man samarbeten med den brasilianska klubben Clube Atlético Mineiro och zambiska Chiparamba Great Eagles. Samarbetet med den brasilianska klubben har gett spelare som Afonso Alves, Paulinho Guará, Esquerdinha, Paulo Roberto, Ailton Almeida, Bosco, Roberio da Silva och Marcelo Sá. Samarbetet med den zambiska klubben har gett spelare som Boyd Mwila, Edwin Phiri och Dominic Yobe.

Degradering 2006

Inför 2005 värvade man Zoran Lukic som ny huvudtränare och Ikäläinen fick kliva åt sidan men var fortfarande i organisationen. ÖIS lyckades över förväntan och kom till slut på en niondeplats. Innan säsongen hade ÖIS av många setts som ett lag på nedflyttningsplats. Zoran Lukic lyckades gjuta förtroende i laget efter den miserabla säsongen 2004. Inför 2006 hoppades man kunna förbättra sig ytterligare och lyckades bland annat värva stortalangen Ola Toivonen från Degerfors IF. Men laget lyckades inte alls och hamnade tidigt långt ner i tabellen.

Lukic fick gå och istället tog assisterande tränaren och ÖIS-legenden Sören Börjesson över. ÖIS gick också in och lånade spelare, ytterbacken Martin Strömberg från IF Elfsborg och mittbacken Elias Storm från Djurgården. Efter en skaplig inledning fortsatte den negativa trenden och laget hade bland annat stora problem att försvara ledningar under matcher. Man lyckades inte heller vinna de viktiga matcherna mot de andra bottenlagen, bland annat noterade man 0-2 hemma mot Östers IF, efter att i matchen innan sensationellt vunnit derbyt mot IFK Göteborg med 3-2. Lagets bästa spelare under året ansågs vara unga nyförvärvet Ola Toivonen.

Säsongen 2006 slutade med degradering efter att man under hela säsongen bara vunnit tre matcher och slutat sist på 17 poäng.

Rykten om sammanslagning

Den 13 september 2007 började rykten uppstå om en sammanslagning av de tre göteborgsklubbarna Örgryte IS, BK Häcken och Gais. Vilda protester från supportrar som gjorde gemensam sak för att hindra projektet hörsammades dock och sammanslagningen uteblev.[3]

Allbäck tillbaka i ÖIS

Till alla Öisares glädje blev det den 2 april 2008 klart att den mycket omtyckta ÖISprofilen Marcus Allbäck återvänder till moderklubben från FC Köpenhamn. "Mackan" spelar återigen i det rödblåa matchstället från och med den 15 juli 2008. Han kommer att bära nr 11 på ryggen, samma nummer som han hade under sin senaste period i "Lirarnas Lag". Allbäck säger själv att han valde klubb efter hjärtat, inte efter pengar.

Läktarras och allsvensk återkomst

Efter en mycket stark säsong kunde ÖIS, den 19 oktober 2008, fira ligasegern trots att en omgång återstod efter 3-0 hemma mot Väsby United. Marcus Allbäck blev den stora hjälten efter att ha gjort två nickmål. Men matchen kunde ha fått ett mycket tragiskt slut då Marcus Allbäck gjorde 1-0 redan efter en dryg minut. Öissupportrarna blev förstås mycket glada och när de hoppade i glädje gick ett räcke sönder. Ett antal supportrar föll handlöst ca en meter ner och matchen avbröts och kunde inte fortsätta förrän mer än en timme senare. Läktarraset krävde som tur är inga större offer än några lättare skador på ett par supportrar. När matchen sedan kunde fortsätta gjorde Marcus Allbäck 2-0 i den andra halvleken, och målskyttet avslutades med ett mäktigt skott från 39-åringen Magnus Källander som med vänsterfoten skickade iväg ett kanonskott rätt upp i Väsbymålvaktens högra kryss. Segern innebar att Örgryte IS tog steget från superettan upp till svensk fotbolls högsta serie, allsvenskan, efter att ha spelat två år i superettan.

Nedflyttning 2009

Örgrytes comeback i allsvenskan slutade redan efter en säsong då man slutade näst sist i serien. Klubben hade en mycket dålig vårsäsong där man under elva matcher bara tog två poäng. I den första matchen för säsongen mötte man Gais på den nya arenan Gamla Ullevi och förlorade med 1–5. En rad förlustmatcher följde sedan.

Klubben hade många spelare som gick skadade under säsongen, bland annat skadade sig målvakten Peter Abrahamsson innan säsongen och under säsongen gick anfallarna Alvaro Santos och Marcus Allbäck skadade. Klubben agerade och tog in Åge Hareide som ny tränare. Örgryte fick också in nya spelare som Sebastian Johansson från Halmstad BK, Bengt Andersson den gamle IFK Göteborgs målvakten, Roy Miller som spelar i Costa Ricas landslag och Johan Sjöberg från IF Elfsborg. Trots att Örgryte gjorde en stark andra halva av säsongen och tog betydligt fler poäng men det slutade med nedflyttning. Örgryte såg ut att ta kvalplatsen under en period men efter förlust mot direkta konkurrenten Djurgården och två oavgjorda matcher missade man. Av 30 spelade seriematcher vann laget inte mer än 6 stycken.

Spelartrupp

Nuvarande spelartrupp, per den 23 januari 2010.

Målvakter Försvarare Mittfältare Anfallare
01 Peter Abrahamsson Sverige
030 Victor Skoglund Sverige
02 Christofer Bengtsson Sverige
3 Adam Eriksson Sverige
8 Valter Tomaz Junior Brasilien
14 Tommy von Brömsen Sverige
17 Robin Jonsson Sverige
22 Felix Sehlström Sverige
26 Dennis Jonsson Sverige
29 Danny Ervik Sverige
44 David Leinar Sverige
05 Markus Gustafsson Sverige
06 Alexander Mellqvist Sverige
07 Björn Anklev (kapten) Sverige
09 Pavel Zavadil Tjeckien
13 Steinthor Freyr Thorsteinsson Island
15 Niklas Elving Sverige
16 Alessandro Silva Perreira Brasilien
21 Seif Kadhim Sverige
23 Jakob Olsson Sverige
24  Sebastian Johansson Sverige
27 Jonathan Lindström Sverige
18 Álvaro Santos Brasilien
19 Markus Anderberg Sverige
20 Luka Mijaljevic Sverige
25 Nicolas Sandberg Sverige


Ledarstab

Nuvarande ledarstab, per den 13 juli 2009.

  • Jan Andersson (huvudtränare)
  • Janne Carlsson (assisterande tränare)
  • Magnus Sehlström (målvaktstränare)
  • Fredrik Larsson (sjukgymnast)

Matchställ

ÖIS klassiska hemmaställ inkluderar röd tröja, blåa/mörkblåa byxor samt vita strumpor. Det mest använda bortastället är helvitt (vit tröja, vita byxor och vita strumpor).

Tröjleverantörer

Namn Företagets ursprung Startade Gick/Går ut Värde
Sportjohan Sverige - - -
Umbro England - - -
Nike USA 2002 2007 -
Uhlsport Tyskland 2008 2011 -

Tröjsponsorer

Namn Företagets ursprung Bransch Startade Gick/Går ut Värde
Stena Line Sverige Rederi - - -
HA Bygg AB Sverige Byggfirma 2009 Okänt -
Ernst Rosén AB Sverige Fastighetsföretag - - -
Sapa Sverige Aluminiumprofiler - 2001 -
Nordea Sverige Bank 2001 2003 -
Dunross & Co Sverige Aktiebolag 2003 - -
Föreningssparbanken/Swedbank Sverige Bank 2004 - -
Stavdal Sverige Maskinuthyrning 2004 - -
Hilton Hotels USA Hotell 2006 2006 -
Svenska Garantiprodukter Sverige - 2008 - -

2008

Säsongen 2008, då Örgryte IS spelade i Superettan, använde man enligt traditionerna ett hemmaställ som bestod av en röd tröja med vita detaljer, mörkblåa byxor och vita strumpor. Nummertrycket var vitt. Bortastället var helsvart (svart tröja, svarta byxor, svarta strumpor) med gråa detaljer samt nummertryck i guld. Ett tredjeställ användes även vid ett enstaka tillfälle, i bortamatchen mot Brommapojkarna som ÖIS förlorade med 1-0. Både ÖIS hemmaställ och ÖIS bortaställ var för lika BP:s hemmaställ, vilket innebar att ÖIS fick fixa ett tredjeställ. Tredjestället var helvitt (vit tröja med röda detaljer, vita byxor och vita strumpor). Trycket av nummer på tröja och byxor utfördes av Intersport. Stilen på siffrorna var densamma som det officiella Premier League-trycket, enda skillnaden var att Premier League-loggan var utbytt mot Intersports.

Tröjleverantören var det tyska märket Uhlsport, som bl a har varit framgångsrika när det gäller handbollsutrustning (Kempa). Många framstående fotbollsmålvakter använder även Uhlsport-handskar. ÖIS har sedan 2008 ett kontrakt med Uhlsport som sträcker sig över 4 år. Tidigare leverantör var Nike, som är en av de allra största leverantörerna av fotbollsutrustning och har avtal med storklubbar som Manchester United FC, Arsenal FC, FC Barcelona, FC Internazionale och Juventus.


Örgryte IS i Europacuperna

Säsong Turnering Omgång Land Klubb Resultat
1964/1965 Mässcupen 1R Skottland Dunfermline Athletic 2-4, 0-0
1966/1967 Mässcupen 1R Frankrike OGC Nice 2-2, 2-1
2R Ungern Ferencvaros 0-0, 1-7
1986/1987 Europacupen 1R Tyskland BFC Dynamo Berlin 2-3, 1-4
1989/1990 UEFA-cupen 1R Tyskland Hamburger SV 1-2, 1-5
1996 Intertotocupen Gr Schweiz FC Luzern 3-0
Gr Kroatien Segesta Sisak 1-1
Gr Israel Hapoel Tel Aviv 3-0
Gr Frankrike Stade Rennais 1-1
1998 Intertotocupen 1R Cypern Ethnikos Achnas 4-0, 1-2
2R Polen Ruch Chorzów 2-1, 0-1
2000/2001 UEFA-cupen Q Nordirland Coleraine FC 1-0, 2-1
1R Österrike Rapid Wien 1-1, 0-3
2003 Intertotocupen 1R Litauen Zalgiris Vilnius 3-0, 1-1
2R Frankrike Olympique GC Nice 3-2, 1-2

Ansträngd ekonomi

Örgryte IS har under 2000-talets första årtionde haft återkommande problem med ekonomin. Man har haft 17 ärenden hos kronofogden och flera gånger varit i farozonen att mista sin elitlicens, precis som Örebro SK. Under 2006 avgick ordföranden. Under våren genomfördes en nyemission i riskkapitalbolaget Örgryte Sport AB om cirka 45 miljoner kronor vilket fick licensnämnden att godkänna handlingsplanen för klubben. Örgryte Sport AB har också bytt namn till Örgyte Fotboll AB "Därför att i officiella sammanhang använder förbundet det namn man är registrerad under och då låter det bättre med Örgryte Fotboll AB än Örgryte Sport AB". I augusti såldes Ailton Almeida till den danska klubben FC Köpenhamn för, enligt tidningsuppgifter, knappt 30 miljoner kronor, vilket ytterligare förbättrar ekonomin (Ailton stannade dock i Örgryte säsongen ut). I början av 2008 såldes Afonso Alves, som tidigare spelade i ÖIS, till Middlesbrough från Heerenveen vilket gav ÖIS ca 1,5 miljoner kronor. Även vidareförsäljningar av Ola Toivonen, som gick från Malmö FF till PSV Eindhoven, och Paulinho Guará, som gick från Hammarby IF till det sydkoreanska laget Busan I'Park, har gett ÖIS pengar.

Statistik

Minnessten.
  • Flest allsvenska matcher: Niclas Sjöstedt, 261 stycken, 1987-2000.
  • Flest allsvenska mål: Carl-Erik Holmberg, 193 stycken.
  • Publikrekord:
    • 52 194 åskådare, i en bortamatch i allsvenskan mot IFK Göteborg 3 juni 1959 på Nya Ullevi (allsvenskt rekord).
    • 25 490 åskådare på hemmaplan i snitt under säsongen 1959 (svenskt rekord).
    • Största allsvenska seger: 11-0 mot IFK Norrköping, 6 april 1928.
    • Största allsvenska förlust: 1-7 mot Djurgårdens IF, 26 juli 1990

Allsvenska säsonger

  • 2009
  • 1995-2006
  • 1993
  • 1981-1990
  • 1975-1976
  • 1970-1973
  • 1959-1968
  • 1924-1940

Supportrar

Det finns en rad grupperingar som stödjer Örgryte IS, den äldsta och största är Balders Hage med dryga 1 500 medlemmar (2009)[källa behövs]. På senare tid har det vuxit fram en rad nya grupper exempelvis Inferno Örgryte, Fanatics Örgryte samt Sällskapets Fans. De flesta supportergrupper håller till på puben The Flying Scotsman på Storgatan i centrala Göteborg innan och efter matcher.[4]

ÖIS-profiler

Tränare

Huvudtränare genom åren

Kända supportrar

Referenser

Noter

  1. ^ Örgryte Idrottssällskap 1887 - 1962 : Jubileumsskrift, redaktionskommitté; Einar Lilie, Ivan Lidholm, Sven Rydell, Göteborg 1962 s. 19ff
  2. ^ Göteborgs idrottshistoria 1800-1950, red. Roland Jerneryd, utgiven av Göteborgs Hembygdsförbund 1981 s. 154
  3. ^ http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=647&a=692106
  4. ^ Metro 2/8 2006

Tryckta källor

  • Från A till ÖIS : sällskapet genom 100 år : 1887-1987, Jan Liedholm, Tomas Svedberg, Örgryte idrottssällskap, Göteborg 1987 ISBN 91-7766-026-9
  • Örgryte Idrottssällskap 1887 - 1962 : Jubileumsskrift, redaktionskommitté; Einar Lilie, Ivan Lidholm, Sven Rydell, Göteborg 1962

Externa länkar

v • r
Superettan 2024
v • r
Örgryte IS säsonger
1887 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020
v • r
Göteborgsalliansen
v • r
000Örgryte IS trupp – Säsongen 2024000
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Örgryte_IS&oldid=13016029”