Fredrik Ohlsson
| Fredrik Ohlsson | |
 Frank Sundström och Fredrik Ohlsson (till höger) i Generalen på skolbänken på Helsingborgs stadsteater 1959. | |
| Född | Carl Fredrik Walter Ola Ohlsson[a] 12 juni 1931 Ulricehamns församling i Älvsborgs län,  Sverige[2] |
|---|---|
| Död | 18 november 2023 (92 år) Stockholm, Sverige |
| Utbildad vid | Royal Academy of Dramatic Art[3] |
| Aktiva år | 1957–2023 |
| Partner | Siw Malmkvist (1971–hans död 2023) |
| Betydande roller | |
| Tommys och Annikas pappa i Pippi Långstrump Jens Josefsson i Varuhuset | |
| IMDb SFDb | |
Carl Fredrik Walter Ola Ohlsson, född 12 juni 1931 i Ulricehamns församling i Älvsborgs län,[2] död 18 november 2023 i Stockholm,[4][5][6] var en svensk skådespelare. Ohlsson spelade allt från revy och musikal till tung dramatik. För många är han ihågkommen som pappa till Tommy och Annika i filmerna om Pippi Långstrump.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Tidiga år och debut
[redigera | redigera wikitext]Fredrik Ohlsson föddes i Ulricehamn och växte upp där och i Limmared, i vars folkpark han i sin ungdom såg pjäsen Spårvagn till lustgården (A Streetcar Named Desire) av Tennessee Williams med Karin Kavli i den kvinnliga huvudrollen. Det var en föreställning som gjorde så starkt intryck på honom att han bestämde sig för att ägna sitt liv åt teater.
Efter flytten till Stockholm studerade han ett år vid Witzanskys teaterskola och sökte därefter in till Dramatens elevskola, men sprack i det tredje och sista provet. Då åkte han istället till England där han hade bättre lycka. I London bodde den internationellt verksamma skådespelerskan Mai Zetterling som hjälpte honom att läsa in proven, och på nyåret 1956 blev han antagen vid den Royal Academy of Dramatic Art (RADA). På skolan blev han elevkamrat och vän med Albert Finney, Peter O'Toole, Diana Rigg och John Stride. Det var också i London som han scendebuterade, på Duke of York's Theatre, i rollen som Tesman i Hedda Gabler med elevkamraten Siân Phillips i titelrollen. Den uppsättningen gjorde även ett gästspel på Oslo Nye Teater.
Nya roller och genombrott
[redigera | redigera wikitext]Väl hemma i Sverige igen engagerades han först till Munkbroteatern och sedan av teaterchefen Frank Sundström till Lilla teatern i Stockholm. Där spelade han 150 föreställningar i komedin I sista minuten av Aldo de Benedetti med Signe Hasso och Gunnar Sjöberg i huvudrollerna.
Samarbetet med Frank Sundström fortsatte och han engagerades till ensemblen på Hälsingborgs stadsteater 1959–1961 och följde därefter med Sundström till Upsala-Gävle stadsteater 1961–1964 där han i varierande roller gavs möjlighet att utveckla sig som både komedi- och karaktärsskådespelare. Ohlssons publika genombrott kom dock som Bud Frump i musikalen Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig på Oscarsteatern 1964.
Han filmdebuterade 1959 med en roll i Med fara för livet och kom med tiden att bli en flitigt anlitad film- och TV-skådespelare. 1965 var han med i den första svenska TV-serien Niklasons. Han spelade markägaren Simejonov-Pisjtjik i Körsbärsträdgården på TV-teatern 1969, och året därpå medverkade han i Bengt Lagerkvists TV-serie Röda rummet. Han var med i ytterligare ett par av Lagerkvists uppskattade TV-serier: Någonstans i Sverige och Jorden runt på 80 dagar.
Han återvände till stadsteatrarna i Uppsala och Helsingborg och gjorde en kritikerhyllad tolkning av gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 1969. En annan minnesvärd roll är som Bryggmästaren i Václav Havels enaktare Audiens 1978.
Privatteater
[redigera | redigera wikitext]Ohlsson medverkade i flera komedier och farser som långköraren Arsenik och gamla spetsar i Hasse Ekmans uppsättning på Scalateatern 1970 med Gunn Wållgren och Birgitta Andersson. Tretton år senare återvände han till samma komedi, nu på Maximteatern och med Lars Amble som regissör. Däremellan spelade han bland annat med Gunnar Björnstrand i Habeas corpus på Maximteatern och med Nils Poppe i Fars lille påg på Lisebergsteatern i Göteborg.
Själv framhåller han också sitt samarbete med Gösta Bernhard som inleddes 1961 på Lisebergsteatern i Göteborg och som resulterade i att han 1972 för första gången fick stå på samma scen som sambon Siw Malmkvist, i Noël Cowards komedi Private Lives. I Bernhards och Stig Bergendorffs bearbetning fick föreställningen den svenska titeln Privatkiv.
En annan regissör som har haft stor betydelse för Ohlsson är Staffan Götestam. Han medverkade i sju av Götestams familjeföreställningar och rönt särskild framgång som Fröken Bock i Karlsson på taket och som Skalle-Per i Ronja Rövardotter, båda av Astrid Lindgren.
Dramatenroller och fortsatt karriär
[redigera | redigera wikitext]1980 anställdes Fredrik Ohlsson på Dramaten där han kom att medverka i en rad uppsättningar som Fysikerna av Friedrich Dürrenmatt, Klas Klättermus av Thorbjörn Egner, Riksrevisorn av Nikolaj Gogol med bland andra Ernst-Hugo Järegård och Jan-Olof Strandberg, Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman, Romeo och Julia av William Shakespeare, Tartuffe av Molière och i rollen som Peter i Edward Albees Zoo Story 1992 i regi av Thorsten Flinck.
Han spelade även i Tjechovs Ett frieri på Teaterstudio Lederman och kreerat den judiske grönsakshandlaren Herr Schulz i musikalen Cabaret på turné med Riksteatern.
Som kontrast till Tommys och Annikas snälle pappa gjorde Ohlsson i mitten på 1980-talet sin mest kända skurkroll: den obehaglige antikhandlaren Josefsson, även känd som Pelikanen, i TV-serien Varuhuset. Han var en stram advokat i Bille Augusts film Jerusalem medan han visade prov på sitt komedispel när han gästspelade i TV-serien Sjukan som moderatpolitikern Gunnar Adelhök.
På 2000-talet medverkade Ohlsson i filmerna om kommissarie Beck (röst) och Män som hatar kvinnor. Men han gjorde sig även bemärkt för så väsensskilda rollporträtt som den föregivet judiske hjärnforskaren Leonard Sheinkman i Europa Blues och den ensamme och kärlekslöse Bengt i Between 2 Fires.
Privatliv och övrigt
[redigera | redigera wikitext]Vid sidan av teatern var han även ordförande i Svenska biljardförbundet. Sedan 1971[7] var han sambo med Siw Malmkvist.
Han är dotterson till Carl Brusewitz.
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- 1959 – Himmel och pannkaka
- 1959 – Med fara för livet
- 1962 – Siska
- 1968 – Het snö
- 1970 – Pippi Långstrump på de sju haven
- 1970 – På rymmen med Pippi Långstrump
- 1972 – The Day the Clown Cried
- 1973 – Här kommer Pippi Långstrump
- 1973 – Tintin i hajsjön
- 1977 – Hærværk
- 1979 – Du är inte klok Madicken
- 1982 – En flicka på halsen
- 1984 – Jönssonligan får guldfeber
- 1988 – PS Sista sommaren
- 1988 – Råttornas vinter
- 1993 – Sökarna
- 1996 – Jerusalem
- 1997 – Selma & Johanna - en roadmovie
- 2001 – Beck – Mannen utan ansikte
- 2002 – Beck – Sista vittnet
- 2006 – Den enskilde medborgaren
- 2009 – Män som hatar kvinnor
- 2009 – Oskar, Oskar
- 2009 – Så olika
- 2010 – Between 2 Fires
TV-produktioner
[redigera | redigera wikitext]|
|
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- 1965 – Herr Dardanell och hans upptåg på landet
- 1965 – Niklasons (TV-serie)
- 1969 – Pippi Långstrump (TV-serie)
- 1970 – Röda rummet (TV-serie)
- 1970 – Söderkåkar (TV-serie)
- 1970 – Körsbärsträdgården
- 1971 – Här ligger en hund begraven (TV-serie)
- 1973 – Pappas pojkar (TV-serie) avsnitt 2
- 1973 – Någonstans i Sverige (TV-serie)
- 1973 – Bröderna Malm (TV-serie)
- 1976 – Predikare-Lena
- 1976 – Engeln (TV-serie)
- 1977 – Ärliga blå ögon (TV-serie)
- 1980 – På banken (TV-serie)
- 1982 – Skulden (TV-serie)
- 1982 – Amedée
- 1983 – Colombe (TV-teater)
- 1983 – Distrikt 5 (TV-serie)
- 1983 – Spanarna (TV-serie)
- 1983 – Öbergs på Lillöga (TV-serie)
- 1985 – Nya Dagbladet (TV-serie)
- 1985 – Hemma hoz
- 1986 – Glasmästarna
- 1986 – Hassel – Beskyddarna
- 1988 – Varuhuset (TV-serie)
- 1990 – Rosenbaddarna (TV-serie)
- 1992 – Rederiet (TV-serie)
- 1994 – Du bestämmer
- 1994 – Utmaningen
- 1995 – Saltkråkan
- 1996 – Anna Holt - polis (TV-serie)
- 1997 – Snoken (TV-serie)
- 2001 – Beck - Mannen utan ansikte
- 2001 – Beck - Kartellen
- 2002 – Beck - Enslingen
- 2002 – Beck - Okänd avsändare
- 2002 – Beck - Annonsmannen
- 2002 – Beck - Pojken i glaskulan
- 2011 – Tjuvarnas jul (TV-serie)
- 2012 – Arne Dahl: Europa Blues (TV-serie)
Teater
[redigera | redigera wikitext]|
|
Det här avsnittet behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]Radioteater
[redigera | redigera wikitext]|
|
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1969 | Daddy | Sandlådan | Anders Carlberg |
| 1986 | Lord Buckingham | Rosornas krig | Anders Carlberg |
| 1988 | Georg Aaronow | Bit för bit (Gengarry Glen Ross) | Anders Carlberg |
| 1998 | Georg | Ur drömmarnas ambassad
Göran S. Jonasson |
Anders Carlberg |
| 2000 | Farsan | Bergsprängaren och hans dotter Eivor | Thorsten Flinck |
Bibliografi (i urval)
[redigera | redigera wikitext]- Ohlsson, Fredrik (2000). Ingenting är längesedan. Stockholm: Prisma. Libris 7408783. ISBN 91-518-3763-3
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Folkbokföringsdata. Ratsit.se. Läst 11 november 2013.
- ^ [a b] Sveriges befolkning 2000: Ohlsson, Carl Fredrik Walter Ola (1931-06-12) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
- ^ Student & graduate profiles, Royal Academy of Dramatic Art, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ””Pippi”-skådespelaren Fredrik Ohlsson död – spelade Tommys och Annikas pappa”. www.expressen.se. 19 november 2023. https://www.expressen.se/noje/pippi-skadespelaren-dod-spelade-tommys-och-annikas-pappa/. Läst 19 november 2023.
- ^ ”Skådespelaren Fredrik Ohlsson död – blev 92 år”. www.aftonbladet.se. 19 november 2023. https://www.aftonbladet.se/a/RGMO9J. Läst 19 november 2023.
- ^ https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/876422/Dodsannons
- ^ Bjelvehammar, Bo (2010-09-28/2010-10-18): ”"Jag längtar så efter mor och far"”. Arkiverad 9 november 2013 hämtat från the Wayback Machine. Ystadsallehanda.se. Läst 9 november 2013.
- ^ ”Teaternotis”. Dagens Nyheter: s. 19. 7 december 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-12-07/333/19. Läst 27 december 2021.
- ^ Age (12 mars 1961). ”Herr Padda gästspelar för Stockholms skolbarn”. Dagens Nyheter: s. 32. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-03-12/69/32. Läst 27 december 2021.
- ^ Barbro Hähnel (25 september 1964). ”Senap istället för sirap på Oscars tuffa musical”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-09-25/261/20. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”West Side Story”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25690&pos=173. Läst 12 juni 2015.
- ^ Barbro Hähnel (31 december 1965). ”'West Side Story' på svenska: Ungt, fräscht och ojämnt”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-12-31/354/13. Läst 31 augusti 2015.
- ^ Barbro Hähnel (10 september 1966). ”Vital 'Dolly' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-10/245/16. Läst 20 augusti 2015.
- ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnson (13 juni 1972). ”Mest dålig buskis på Lisebergsteatern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-13/158/12. Läst 25 maj 2019.
- ^ Leif Zern (31 mars 1977). ”Deprimerande 'Mäster Olof'”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-03-31/88/24. Läst 10 augusti 2021.
- ^ Marcus Boldemann (2 maj 1978). ”Övertydlig 'Cabaret'”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-05-02/117/20. Läst 10 augusti 2021.
- ^ Christina Zaar (23 december 1978). ”Karlsson på taket svävar över Folkan”. Dagens Nyheter: s. 40. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-23/348/40. Läst 3 december 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 52. 18 februari 1984. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-02-18/47/52. Läst 17 september 2016.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Fredrik Ohlsson på Internet Movie Database (engelska)
- Fredrik Ohlsson på Svensk Filmdatabas
- Fredrik Ohlsson i Dramatens rollbok
|