29 Orionis
| 29 Orionis | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 23m 56,82768s[1] |
| Deklination | -07° 48′ 29,0332″[2] |
| Skenbar magnitud () | 4,13[3], +4,12 ± (V) [2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8 III Fe-0.5[4] |
| U–B | +0,70[5] |
| B–V | +0,943 ± 0,037[6] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -17,68 ± 0,17[7] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -14,82 ± 0,15[1] mas/år Dek.: -45,02 ± 0,12[1] mas/år |
| Parallax () | 20,73 ± 0,17[1] |
| Avstånd | 157 ± 1 lå (48,2 ± 0,4 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,73[8] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,33 ± 0,6[3] M☉ |
| Radie | 10,36[7] R☉ |
| Luminositet | 71[3] L☉ |
| Temperatur | 4 852[3] K |
| Metallicitet | -0,25(Fe/H)[3] dex |
| Vinkelhastighet | 1,1[9] km/s |
| Ålder | ± 0,6[10] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| e Ori, GSC 05332-01832, JP11 1063, SKY# 8576, HD 35369, 2MASS J05235683-0748289, TD1 4543, BD-07 1064, HIC 25247, PLX 1226, TYC 5332-1832-1, EIC 91, HIP 25247, PLX 1226.00, UBV 5141, GC 6646, HR 1784, PPM 188020, UBV M 10920, GCRV 3241, IRAS 05215-0751, ROT 788, YZ 97 1470, GEN# +1.00035369, IRC -10089, SAO 132067[10] | |
29 Orionis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning är en ensam stjärna[11] i den södra delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud på ca 4,13[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 20,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 157 ljusår (ca 48 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -18 km/s.[7] I Bayers Uranometria är denna stjärna en av två stjärnor (den andra är Ypsilon Orionis) som markerar spetsen av Orions högra känga.[12]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]29 Orionis är en gul till orange jättestjärna av spektralklass G8 III Fe-0.5,[4] som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Suffixnoten anger ett svagt överskott av järn i spektrumet. Den ingår i röda klumpen,[13] vilket betyder att den befinner sig på den horisontella jättegrenen och genererar energi genom termonukleär fusion av helium i dess kärna. Den har en massa som är ca 2,3[3] solmassor, en radie som är ca 10[7] solradier och utsänder ca 71[3] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 900 K.[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 Orionis, 8 april 2020.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
- ^ [a b] ”Basic data: V* 29 Ori – Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=29+Ori&submit=SIMBAD+search. Läst 6 augusti 2016.
- ^ [a b c d e f g h i] Takeda, Yoichi; Sato, Bun'ei; Murata, Daisuke (2008). "Stellar Parameters and Elemental Abundances of Late-G Giants". Publications of the Astronomical Society of Japan. 60 (4): 781–802. arXiv:0805.2434. Bibcode:2008PASJ...60..781T. doi:10.1093/pasj/60.4.781.
- ^ [a b] Hoffleit, D.; Warren, W. H. (1995). "VizieR Online Data Catalog: Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Hoffleit+, 1991)". VizieR On-line Data Catalog: V/50. Originally Published in: 1964BS....C......0H. 5050. Bibcode:1995yCat.5050....0H.
- ^ Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=25247. Läst 6 augusti 2016.
- ^ [a b c d] Jofré, E.; Petrucci, R.; Saffe, C.; Saker, L.; Artur de la Villarmois, E.; Chavero, C.; Gómez, M.; Mauas, P. J. D. (2015). "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets". Astronomy & Astrophysics. 574: A50. arXiv:1410.6422. Bibcode:2015A&A...574A..50J. doi:10.1051/0004-6361/201424474. Vizier catalog entry
- ^ Da Silva, Ronaldo; Milone, André de C.; Rocha-Pinto, Helio J. (2015). "Homogeneous abundance analysis of FGK dwarf, subgiant, and giant stars with and without giant planets". Astronomy & Astrophysics. 580: A24. arXiv:1505.01726. Bibcode:2015A&A...580A..24D. doi:10.1051/0004-6361/201525770. Vizier catalog entry
- ^ De Medeiros, J. R.; Alves, S.; Udry, S.; Andersen, J.; Nordström, B.; Mayor, M. (2014). "A catalog of rotational and radial velocities for evolved stars". Astronomy & Astrophysics. 561: A126. arXiv:1312.3474. Bibcode:2014A&A...561A.126D. doi:10.1051/0004-6361/201220762. Vizier catalog entry
- ^ [a b] "e Ori". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-06-19.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869–879. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ Wagman, Morton (2003). Lost Stars: Lost, Missing and Troublesome Stars from the Catalogues of Johannes Bayer, Nicholas Louis de Lacaille, John Flamsteed, and Sundry Others. Blacksburg, VA: The McDonald & Woodward Publishing Company. p. 513. ISBN 978-0-939923-78-6.
- ^ Alves, David R. (August 2000). "K-Band Calibration of the Red Clump Luminosity". The Astrophysical Journal. 539 (2): 732–741. arXiv:astro-ph/0003329. Bibcode:2000ApJ...539..732A. doi:10.1086/309278.
