Hoppa till innehållet

Aleksandr Tvardovskij

Från Wikipedia
Aleksandr Tvardovskij
Född8 juni 1910 (g.s.)[1]
Zagorje[1], Ryssland
Död18 december 1971[2][3][4] (61 år)
Vatutinki, Ryssland
BegravdNovodevitjekyrkogården
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen
Utbildad vidMoskvas institut för filosofi, litteratur och historia
SysselsättningPoet[5], journalist, författare, novellförfattare
Befattning
Chefredaktör
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti
Utmärkelser
Statliga Stalinpriset
Leninpriset
Röda stjärnans orden
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”
Arbetets Röda Fanas orden
Patriotiska krigsorden av 1:a klass
Sovjetunionens statliga pris
Patriotiska krigsorden av andra graden
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
Leninorden
Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum
Redigera Wikidata
Aleksandr Tvardovskij avbildad på ett ryskt frimärke år 2000.

Aleksandr Tvardovskij, född 8 juni 1910 i Zagorye, Guvernementet Smolensk, död 18 december 1971 i Moskva, var en sovjetisk poet och författare.

Tvardovskij har kanske främst gått till eftervärlden som den som fick Solsjenitsyns bok En dag i Ivan Denisovitj liv publicerad i Novyj Mir och den som först fick läsa romanerna Första kretsen och Cancerkliniken.

Hela Solsjenitsyns memoarer Kalven som med eken stångades utgör egentligen en flerhundrasidig beskrivning av samarbetet med Tvardovskij; hans person, hans värderingar och bedömningar. De hade under åren många gräl och tvister men nådde inför Tvarkovskijs död tillslut fram till att ”…samförstånd om att allt var förlåtet. Om att ingenting illa hänt. Varken oförrätter eller gräl”. [6]

De tre polerna - Solsjenitsyn, Censuren och Tvardovskij på Novyj Mir står i centrum för hela boken. Solsjenitsyn ville publicera sina verk, Censuren vill ej ge sitt medgivande medan Tvardovskij ser att Solsjenitsyn är en begåvning som borde publiceras fastän med strykningar, borttagande av kapitel och rättningar i texten. Även inne på redaktionen fanns ju även censurens ombud. Det var en balansakt på styv lina, en konstakt för att tidskriften överhuvudtaget skulle kunna få komma ut.

Tvardovskij som person beskrivs utförligt i memoarerna med sin alkolism, sitt svårmod och skiftande temperament samt sin beslutsångest inför hur han skall kunna få censuren att gå med på publiceringar. Som han själv uttryckte det: ”Åå-nej jag är inte den som åker spårvagn utan biljett”. Han inväntade censurens beslut.

Vid hans begravning släpptes Solsjenitsyn fram till kistan ”endast därför att hans hustru ville det (hon gjorde det på egen risk eftersom hon visste att hon uttryckte den dödes vilja)”. Solsjenitsyn lämnade sitt kända avskedsord till samizdat: ”Det finns många sätt att döda en poet. För Tvardovskijs del valde man att beröva honom hans verk - hans lidelse - hans tidskrift”. [7]

Solsjenitsyn anför att Tvardovskij var suppleant i centralkommittén och deputerad i Högsta Sovjet.

Tvardovskij föddes i en rysk familj i Zagorye i Guvernementet Smolensk, där de bodde på en gård som hans far hade köpt i omgångar från The Peasant Land Bank. Tvardovskijs far, som var son till en jordlös soldat, var smed till yrket. Gården var belägen på dålig mark, men fadern var stolt över vad han hade förvärvat genom år av hårt arbete.

Tvardovskij far var en beläst och intelligent man som ofta läste för Aleksandr och resten av familjen. Från tidig ålder blev Aleksandr bekant med verk av Aleksandr Pusjkin, Nikolaj Gogol, Michail Lermontov, Nikolaj Nekrasov och andra. Han började skriva poesi redan som mycket ung. Vid 13 års ålder visade han några av sina dikter för en ung lärare, som gav honom vilseledande kritik och sade till honom att poesi ska skrivas så obegripligt som möjligt. Hans första publicerade dikt var "A New Hut", som trycktes i tidningen Smolensk Village. Efter publiceringen samlade han sina dikter och visade dem för poeten Michail Isakovsky. Tvardonskij erkände senare Isakovskys inflytande och sade att denne hade varit den enda sovjetiska poeten som haft en positiv effekt på honom.

Tvardovskij lämnade byskolan på grund av fattigdom efter bara fyra klasser och ägnade sig helt åt litteraturen. Vid 18 års ålder flyttade han till Smolensk, men lyckades inte hitta litterärt arbete. Under vintern 1930, efter att ha besökt Moskva, återvände han till sin hemby. Under denna period genomgick han ett pedagogiskt institutet med hjälp av en partifunktionär, men avslutade inte sina studier där. Han avslutade sin utbildning senare vid Institutet för historia, filosofi och litteratur i Moskva. Hans dikt Landet Muravia skrevs under 1934-36 och fick ett positivt mottagande av kritikerna. Denna dikt, tillsammans med hans andra tidiga berättande dikt Vägen till socialismen (1931), var produkter av Tvardovskijs försök att komma till rätta med kollektiviseringen i landet. Han tilldelades Stalin-priset för Landet Muravia.

År 1939 deltog han i marschen i västra Vitryssland, och i vinterkriget, där han var en del av en "författarebrigad" som skrev patriotiska vers. Han anslöt sig till Sovjetunionens kommunistiska parti 1940 och var krigskorrespondent under andra världskriget. Tidigt under kriget började han självständigt arbeta på sin dikt Vasili Tyorkin.

Under efterkrigstiden tjänstgjorde han som chefredaktör för Novyj mir, en inflytelserik litterär tidskrift, och blev tidningens chefredaktör 1949. Han avskedades från sin tjänst 1954 efter publicering officiellt oacceptabla artiklar av V. Pomerantsev, Fjodor Abramov och M. Shcheglov, men återkom på posten i juli 1958.

År 1963 publicerade Tvardovskij en kort satirisk dikt med titeln "Tyorkin i den andra världen", där Tyorkin får reda på att helvetet är en väldigt lik vardagen i Sovjetunionen. År 1970 avgick Tvardovskij från Novy Mir, trots detta tilldelades han röda fanans orden "för tjänster i utvecklingen av Sovjetisk poesi" samma år, och statens litteraturpris år 1971 i Moskva.

Han försökte göra tidskriften till ett forum för progressiv litterär verksamhet av flera slag; prosa och poesi, inhemska och utländska författare, skönlitteratur och dokument. Under Tvardovskij publicerades nästan samtliga verk i avstaliniseringsdiskussionen. [8]

Hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]

Tvardovskij tilldelades:

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b] Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, Stora ryska encyklopedin-ID: 4184367, läs online och läs online, läst: 5 november 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Твардовский Александр Трифонович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 23752779, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: twardowski-alexander-trifonowitsch.[källa från Wikidata]
  5. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 32298, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Solsjenitsyn, Alexander (1975). En kalv med eken stångades. sid. 257 
  7. ^ Solsjenitsyn, Alexander (1975). En kalv med eken stångades. sid. 403 
  8. ^ Lars Erik Blomqvist, Magnus Ljungberg (1969). Sovjetprotest - den nya ryska oppositionen i dokument. sid. 232 
  9. ^ ”Minor Planet Center 3261 Tvardovskij” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3261. Läst 10 december 2017.