Hoppa till innehållet

André Chevrillon

Från Wikipedia
André Chevrillon
FöddLouis André Chevrillon
3 maj 1864[1][2][3]
Ruelle-sur-Touvre, Frankrike
Död9 juli 1957[4][5] (93 år)
Paris
BegravdMontmartrekyrkogården
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidUniversity College School
Universitetet i Paris
École alsacienne
Lycée Louis-le-Grand
SysselsättningFörfattare
Befattning
Stol nummer 21 i Franska akademien (1920–1957)[6]
Ordförande, Institut de France (1937–1937)
BarnClaire Chevrillon (f. 1907)
SläktingarHippolyte Taine
Utmärkelser
Prix Marcelin-Guérin (1892)[7]
Prix Marcelin-Guérin (1895)[7]
Prix Vitet (1902)[7]
Officer av Hederslegionen
Redigera Wikidata

André Louis Chevrillon, född den 3 maj 1864 i Ruelle-sur-Touvre (Charente), död den 9 juli 1957 i Paris, var en fransk författare. Han var systerson till Hippolyte Taine.

Chevrillon var en tid professor vid marinskolan vid Lilles universitet. Han skrev innehållsrika studier över brittisk litteratur, bland vilka märks Sydney Smith et la renaissance des idées libérales en Angleterre (1894), Études anglaises (1901), Nouvelles études anglaises (1910) och Trois études de littérature anglaise (1921). Han utgav även ett flertal reseskildringar, varibland märks Dans l'Inde (1891), Terres mortes (1897), Sanctuaires et paysages d'Asie (1905), Crépuscules d'Islam (1906) samt La Bretagne d'hier. Chevrillon var från 1920 ledamot av Franska Akademien.

  1. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]
  2. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: 19800035/265/35353, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6bw9rw2, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Guillaume Pinson & Marie-Ève Thérenty, Médias 19, Médias 19-ID: 16205.[källa från Wikidata]
  5. ^ Bruno Delmas & Rémi Mathis (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 104375, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: andre-chevrillon, läs online, läst: 4 juni 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] Jérôme Fenoglio (red.), Le Monde, Societe Editrice Du Monde .[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]