Antiproton
Utseende
Antiproton | |
Grundläggande egenskaper | |
---|---|
Symbol | p |
Klassifikation | Fermion → Hadron → Baryon → Nukleon |
Sammansättning | 2 uppantikvarkar 1 nerantikvark |
Växelverkan | Stark växelverkan Svag växelverkan Elektromagnetism Gravitation |
Antipartikel | Proton |
Historia | |
Upptäckt | Emilio Segrè och Owen Chamberlain (1955) |
Fysikaliska egenskaper | |
Laddning | −1 e −1,602176462 × 10−19 C |
Massa | 1836,1526736(23)[1] me 938,272 MeV/c2 |
Spinn | 1/2 |
Isospinn | 1/2 (z-komponent −1/2) |
Paritet | −1 |
Antiproton () är protonens antipartikel. Den har samma massa som protonen men har negativ elektrisk laddning. Dess existens påvisades experimentellt 1955 av en forskargrupp vid University of Californias bevatron under ledning av Emilio Segrè vilket ledde till Nobelpriset i fysik år 1959.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Antiproton.