Hoppa till innehållet

Beate Grimsrud

Från Wikipedia
Beate Grimsrud
Beate Grimsrud på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan, i Stockholm 2015.
Född28 april 1963[1]
Bærums kommun[2], Norge
Död1 juli 2020[3][4] (57 år)
Stockholm[5][4]
Medborgare iNorge
Utbildad vidNordens Folkhögskola Biskops-Arnö
SysselsättningFörfattare, boxare, fotbollsspelare, filmregissör, manusförfattare, novellförfattare
Utmärkelser
Tanums kvinnostipendium (1996)
Sveriges Radios romanpris (2000)
Amandapriset för bästa dokumentär (2000)
Wahlström och Widstrands litteraturpris (2002)
Aftonbladets litteraturpris (2002)
P2-lyssnarnas romanpris (2007)
Lydia och Herman Erikssons stipendium (2007)
Kritikerpriset (2010)
Stina Aronsons pris (2011)
Sveriges Radios novellpris (2011)
Sveriges Radios romanpris (2011)
Doblougska priset (2011)
Bragepriset[6]
Redigera Wikidata

Beate Emilie Grimsrud, född 28 april 1963 i Bærum, Norge, död 1 juli 2020 i Högalids distrikt, Stockholm, Sverige,[7][8] var en norsk författare, dramatiker och filmregissör. Hon var bosatt i Sverige och skrev på svenska och norska.[9] Hon skrev romaner, filmmanus, dramatik och manus till radioproduktioner. Tillsammans med författaren Inger Alfvén gav hon också ut barnböcker.[10]

Grimsrud växte upp i Norge men lämnade landet för att studera vid Biskops Arnös författarskola i Uppland. Hon var bosatt i Stockholm sedan 1984. Hon hade dyslexi och ett allvarligt synfel.[11] Hon utbildades på Biskops-Arnös folkhögskola.[11]

Grismrud debuterade 1989 med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår och fick sitt publika genombrott 1999 med barndomsskildringen Jag smyger förbi en yxa.[10] Grimsrud skrev på svenska och översatte själv sina verk till norska.[12] Sammanlagt skrev hon ett tiotal romaner och novellsamlingar. Har någon sett mig någon annanstans? (2007) nominerades till Augustpriset.[10] Hennes största framgång är romanen En dåre fri, som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris i både Norge och Sverige. Romanen har även nominerats till Ungdomens litteraturpris samt det norska Bragepriset.[13] En dåre fri har översatts till bland annat franska och tyska.[14]

Grimsrud regisserade även filmer, som kort- och dokumentärfilmer om fotboll och boxning som visats i Sveriges Television. En av hennes boxningsfilmer vann norska Amandapriset för årets bästa dokumentär år 2000.[10]

Grimsrud sommarpratade i Sveriges Radio två gånger, år 2000[15] och 2011[16].

År 2016 producerade Sveriges Radio P1 en dokumentär om Grimsrud, Det jag inte klarar är att dö. I dokumentären följer radioproducenten Siri Ambjörnsson henne under ett års tid, i ett samtal om Grimsruds bröstcancer och cellgiftsbehandlingar.[10]

  • 1989Det finns gränser för vad jag inte förstår
  • 1993Continental heaven
  • 1999Jag smyger förbi en yxa (Sänd som radioföljetong i Sveriges Radio år 2000[17])
  • 2002Vad är det som finns i skogen barn?
  • 2007Har någon sett mig någon annanstans?
  • 2010En dåre fri
  • 2012God jul; hvor er du (norska)
  • 2015Evighetsbarnen
  • 2019Jag föreslår att vi vaknar

Tillsammans med Inger Alfvén

[redigera | redigera wikitext]
  • 2007Serien om Alba och Adam (barnböcker, fyra titlar)
  • 2007Serien om Lydia (barnböcker, fyra titlar)
  • 2010Dinosaurierna och de dansande träden (barnbok)
  • 2010Mammas affär och kattbesvär (barnbok)
  • 1993Konungen
  • 1994En film om fotboll
  • 1999En film om boxning
  • 2000Några frågor om boxning
  • 2000Bollen i ögat
  • 2010Det brukar gå bra
  • 1996 – Har noen sett meg et annet sted (norska)

Radioproduktioner

[redigera | redigera wikitext]
  • 2006 – Dörrarna stängs (radioteater)
  • 2011Matilda (radionovell)

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Beate_GrimsrudStore_norske_leksikon.[källa från Wikidata]
  2. ^ Forfatter Beate Grimsrud er død (på norskt bokmål), Cappelen Damm, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Beate Grimsrud er død (på norskt bokmål), Aftenposten, 1 juli 2020, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Författaren Beate Grimsrud är död, SVT Nyheter, 1 juli 2020, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Forfatter Beate Grimsrud er død (på norskt bokmål), Cappelen Damm, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.nrk.no .[källa från Wikidata]
  7. ^ Cappelen Damm förlag (1 juli 2020). ”Forfatter Beate Grimsrud er død” (på norska). Pressmeddelande. Läst 1 juli 2020. Arkiverad från originalet den 2020-07-21.
  8. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/659478
  9. ^ "Författaren Beate Grimsrud död" Svenska Dagbladet 1 juli 2020
  10. ^ [a b c d e] ”Författaren Beate Grimsrud är död – blev 57 år gammal”. DN.SE. 1 juli 2020. https://www.dn.se/kultur-noje/beate-grimsrud-dod/. Läst 4 juli 2020. 
  11. ^ [a b] ”På rätt hylla i livet”. Språktidningen. https://spraktidningen.se/artiklar/2012/02/pa-ratt-hylla-i-livet. Läst 19 juni 2019. 
  12. ^ Lina Kalmteg (25 januari 2015). ”Beate Grimsrud: Jag vill vara en kylskåpsmagnet!”. Svenska Dagbladet: s. 52-54. 
  13. ^ Administrator. ”Beate Grimsrud - Albert Bonniers Förlag”. www.albertbonniersforlag.se. http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/G/beate-grimsrud/. Läst 25 augusti 2015. 
  14. ^ ”Beate Grimsrud”. Albert Bonniers Förlag. https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/5914/beate-grimsrud/. Läst 24 juni 2019. 
  15. ^ ”Beate Grimsrud 2000 - Sommar & Vinter i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/911961?programid=2071. Läst 24 juni 2019. 
  16. ^ ”Beate Grimsrud - Sommar & Vinter i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/126292?programid=2071. Läst 24 juni 2019. 
  17. ^ ”Radioföljetonger 2000 - Radioföljetongen & Radionovellen”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=254390. Läst 24 juni 2019. 
  18. ^ ”Bonnier | Nordens ledande medieföretag”. www.bonnier.com. Arkiverad från originalet den 3 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200103160811/https://www.bonnier.com/sv/news/fem-forfattare-tilldelas-albert-bonniers-stipendium-2019. Läst 3 januari 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]