Bell P-39 Airacobra
| Bell P-39 Airacobra | |
 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Jakt- och attackflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 6 april 1938[1] |
| I aktiv tjänst | 1941 – 1945 |
| Ursprung |  USA |
| Tillverkare | Bell Aircraft |
| Antal tillverkade | 9 588 |
| Data | |
| Längd | 9,2 meter |
| Spännvidd | 10,37 meter |
| Höjd | 3,63 meter |
| Tomvikt | 2 540 kg |
| Max. startvikt | 3 400 kg |
| Motor(er) | Allison V-1710 |
| Motoreffekt | 1 200 hk |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 612 km/h |
| Transporträckvidd | 1 086 km |
| Max. flyghöjd | 10 670 meter |
| Dragkraft/vikt: | 350 hk/ton |
| Beväpning & bestyckning | |
| Fast beväpning | 1 × 37 mm kanon genom propellern 2 × .50 Cal Browning M2 kulsprutor på flygkroppen 4 × 7 mm kulsprutor på vingarna |
| Bomber | 260 kg |
| Ritning | |
 Bell P-39D Airacobra | |
Bell P-39 Airacobra var ett amerikanskt jakt/attackflygplan som flög för första gången den 25 november 1939 och spåddes en lysande framtid, mestadels tack vare sin 37 mm kanon. Bell började leverera P-39 till amerikanska flygvapnet (US Army Air Forces) tidigt 1941.
Under flygkriget över Stilla havet syntes snabbt P-39:s brister, dess motor var inte utrustad med kompressor vilket gjorde att effekten sjönk på höjder över 3 600 meter och planen användes sedan uteslutande som attackplan. Redan under 1944 slutade man använda P-39 i det amerikanska flygvapnet.
Många av planen hamnade i Sovjetunionen som köpte planen genom Lend-Lease Act. Totalt sändes ca 5 000 P-39 till Sovjetunionen, som använde dem i huvudsak som luftunderstöd för markstyrkorna.
Under 3 600 meter hade P-39 bättre egenskaper än de tyska planen Bf 109 och Fw 190 speciellt hade den mycket bättre svängradie. Av Sovjetunionens högst rankade flygaräss flög mer än hälften P-39 Airacobra.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”The History of Bell Helicopter: 1935-1949”. www.bellhelicopter.com. http://www.bellhelicopter.com/company/history/1935-1949. Läst 16 oktober 2016.