Carl Adam Stackelberg

Carl Adam Stackelberg
Carl Adam Stackelberg, porträtt av okänd konstnär.
Titlar
Friherre
Tidsperiod	1715-1749
Utnämnd av	Karl XII
Yrke	Militär
Övrigt arbete	Guvernör på Ösel
Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Försvarsgren	Armén
Land	Sverige
Tjänstetid	1686-1723
Grad	Generallöjtnant
Slag/krig	Stora nordiska kriget Slaget vid Errastfer Slaget vid Hummelshof Belägringen av Stade Belägringen av Tönning Belägringen av Stralsund Belägringen av Fredrikstens fästning
Personfakta
Född	8 maj 1668 Thomel, Ösel, Svenska Estland
Nationalitet	Svensk
Död	1749 Thomel, Ösel, Kejsardömet Ryssland
Släkt
Frälse- eller adelsätt	Stackelberg
Familj
Gift	10 januari 1692
Make/maka	Sofia Elisabet von Liewen
Barn	1
Familj 2
Gift 2	1694
Make/maka 2	Hedvig Ingeborg Clodt von Jürgensburg
Barn med 2	5
Familj 3
Make/maka 3	Ulrika Eleonora von Albedyl
Barn med 3	3
Familj 4
Gift 4	1722
Make/maka 4	Juliana Christina Bonde af Björnö
Barn med 4	1

Carl Adam Stackelberg, född 8 maj 1668 på Thomel, död 1749 på samma ort, var en svensk militär, friherre och generallöjtnant i Karl XII:s armé. Stackelberg deltog i ett flertal fälttåg under stora nordiska kriget och var bland annat närvarande i Fredrikshald då kungen blev skjuten.

Biografi

Stackelberg föddes den 8 maj 1668 på ön Ösel, som då tillhörde svenska Estland. Som ung studerade han på universitet och var för en tid anställd vid riksarkivet, men valde senare att söka karriär inom armén. 1686 tog han därför värvning som volontär vid livgardet, och blev följande år fänrik vid Österbottens infanteriregemente. Vid krigsutbrottet år 1700 satte Stackelberg på egen bekostnad upp en värvad infanteribataljon, som han själv ledde med överstelöjtnants grad. Med sin bataljon deltog han sedan på den baltiska krigsskådeplatsen i slagen vid Errastfer och Hummelshof. År 1703 utnämndes han till överste för ett livländskt infanteriregemente och utsågs 1709 till kommendant för fästningen Dünaburg. Följande år befordrades han även till generalmajor av infanteriet.

Under kriget i Tyskland besegrade han vid Zehna en rysk styrka på 700 man och erövrade deras pukor och trumpeter. I augusti 1712 tjänstgjorde Stackelberg som kommendant för fästningen Stade, men tvingades snart till kapitulation av en överlägsen dansk armé, och hamnade för en tid i krigsfångenskap. Efter att blivit utväxlad deltog han i Magnus Stenbocks fälttåg i Nordtyskland åren 1712–1713, men blev åter tillfångatagen vid fästningen Tönnings kapitulation. Efter att ha blivit utväxlad för andra gången anslöt han sig till garnisonen i det belägrade Stralsund. Vid stadens fall i december 1715 blev han ännu en gång tillfångatagen, denna gång av preussarna, och skickades till Zitadelle Spandau i Berlin. Redan följande kunde han dock återvända till Sverige och upphöjdes till friherrlig värdighet av kungen.

Efter hemkomsten utnämndes han till överste för Smålands tremänningsinfanteriregemente och deltog 1718 i Karl XII:s fälttåg mot Norge, då han bland annat var närvarande vid Fredikstens fästning när kungen blev skjuten. Året efter blev han även guvernör över hemön Ösel.

År 1723 fick han avsked från tjänsten och drog sig med generals rang tillbaka till sitt gods på Ösel, där han sedan avled år 1749.

Äktenskap

Stackelberg var gift fyra gånger. Hans första hustru var friherrinnan Sofia Elisabet von Liewen, dotter till generalmajoren Reinhold Liwe. De gifte sig år 1692, men äktenskapet blev mycket kort då hustrun avled i samband med födseln av parets enda barn, sonen Reinhold Mattias. Följande år gifte han om sig med Hedvig Ingeborg Clodt von Jürgensburg. Med henne fick Stackelberg fem barn: sönerna Carl Vilhelm, Gustaf Adolf och Adam Fredrik samt döttrarna Ingeborg Hedvig och Augusta Elisabet.

Hedvig Ingeborg avled dock efter sexton års äktenskap, varför Stackelberg gifte om sig ännu en gång. Hans tredje hustru var Ulrika Eleonora von Albedyl, som födde honom döttrarna Ulrika Eleonora och Anna Barbara, samt sonen Otto Peter. Efter den tredje fruns död gifte han år 1722 om sig för sista gången med grevinnan Juliana Christina Bonde af Björnö. Deras enda barn, sonen Alexander Julius, avled dock i späd ålder.

Befordringar

Carl Adam Stackelbergs befordringshistorik

Datum	Tjänstegrad
28 juni 1687	Fänrik
1690	Löjnant
23 september 1691	Ryttmästare
28 juni 1700	Överstelöjtnant
10 februari 1703	Överste
18 juli 1710	Generalmajor
9 november 1715	Generallöjtnant
21 april 1721	General

Referenser

Webbkällor

• Stackelberg_nr 127 - Adelsvapen.com