Hoppa till innehållet

Elis Eriksson

Från Wikipedia
Elis Eriksson
Född22 augusti 1906[1][2][3]
Stockholm[4][3]
Död4 januari 2006[5][1] (99 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningSkulptör[6], författare
BarnChrister Eriksson (f. 1943)
Kristina Eriksson (f. 1948)
Magnus Eriksson (f. 1948)
FöräldrarElis Eriksson[6]
Utmärkelser
Moderna Museets Vänners skulpturpris (1950)
LO:s kulturpris (1962)[7]
Prins Eugen-medaljen (1981)
Redigera Wikidata
Stengodsspaljé (1950), utanför Höganäsbolagets huvudkontor i Höganäs.
Enskedehallen i Stockholm. Ovanför entrén syns Erikssons skulptur Härere.

Elis Ernst Eriksson, född 22 augusti 1906 i Kungsholms församling i Stockholm, död 4 januari 2006 i Maria Magdalena församling,[8] var en svensk målare, skulptör och författare.

Elis Eriksson var son till möbelsnickaren Elis Eriksson, brorson till Christian Eriksson och kusin till Liss Eriksson. Han lämnades bort av sina föräldrar och uppfostrades hos en stockholmsfamilj.[9] Han gick till sjöss i 20-årsåldern och började på 1930-talet studera vid Tekniska skolan i Stockholm. Han var gift med Hanna Viola och de fick fem barn tillsammans 1934–1948. Sonen Christer Eriksson är författare, dottern Kristina Eriksson är konstnär och yngste sonen Magnus Eriksson är skådespelare. Elis kom sedan in på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där han utbildade sig 1934–1939. Redan tidigt vände han sig emot det gängse konstbegreppet och kallade sina alster för produkter och inte konstverk.

I början av 1960-talet vistades han till Paris, där han kom i kontakt med Pablo Picasso och andra modernister. Han fick ett stort genombrott 1964 med installationer i utställningen ”Indijaner å en kåvboj” på Galleri Eva Burén i Stockholm, som kläddes in glansigt papper och som bildade en historia om figurerna Pavan, Krokodilet och Ormet.

Elis Eriksson var ständigt verksam med att bearbeta språket i sina bilder, där svenskan bryts upp och bitvis blir berättelse, bitvis former som bildar collage. Hans bildspråk har beskrivits som rått och anarkistiskt och i samma tradition som dadaisterna.[10] I sina verk berörde han ofta det politiska läget, kriget och poesin.

Han skrev 2001 prosaboken Nattens hundar.[11] Han gjorde också serieböcker med figuren Pavan. På 1960-talet gavs dessa ut på Åke Hodells förlag Kerberos och senare har de getts ut av Rönnells Antikvariat. Eriksson finns representerad vid Moderna museet[12] och Värmlands museum.

Elis Eriksson är gravsatt i urnlunden på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.[13]

Verk i urval

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Elis Eriksson: Bok, 1998 (självbiografi)
  • Bengt Emil Johnson: Elis Eriksson, Bonniers serie ”Små konstböcker” 1965
  • OEI nr 9/10 2002 (temanummer om Ernst Elis Eriksson och alternativ ortografi)
  1. ^ [a b] Mapping the Practice and Profession of Sculpture in Britain and Ireland 1851–1951, MSBI person-ID: msib6_1207669276, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Namn: Ernst Elis Eriksson Status: Ogift, Fosterbarn, Rotemansarkivet, läs online, läst: 15 maj 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Allmänna barnbördshusets kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/6039/C I/16 (1904-1906), bildid: 00017144_00372, sida 376, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 16 maj 2019, ”1042,,22....Ernst Elis oä,Fader - Moder o.g. Anna Maria Eriksson”.[källa från Wikidata]
  4. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 16 maj 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6p84fq3, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Eriksson, släkt från Värmland, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 15424, läst: 16 maj 2019.[källa från Wikidata]
  7. ^ LOs Kulturpris genom tiderna, Landsorganisationen i Sverige, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Sveriges dödbok 6 (2014)
  9. ^ Christer Wik: Elis Eriksson – bohem med stort hjärta i Nya Wermlandstidningen 14 april 2007, läst 2013-08-29
  10. ^ Fred Andersson: Elis Eriksson - uppfinnare av egna världar i Svenska Dagbladet 12 januari 2006
  11. ^ Rönnells antikvariat 2001 ISBN 91-971981-4-5
  12. ^ Moderna museet
  13. ^ ”Eriksson, Elis Ernst”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/b2b8b0cf-0c7f-4f6e-b25c-0882d0124a04. Läst 6 augusti 2023. 
  14. ^ ”Clinamen, TK/2=MA/s=P.”. Sök i samlingen. Statens konstråd. https://statenskonstrad.se/upplev-konsten/sok-i-samlingen/sok-i-samlingen-verkssida/#esc_entry=2504&esc_context=14. Läst 15 oktober 2024. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]