Françoise d'Aubigné de Maintenon
| Françoise d'Aubigné de Maintenon | |
.jpg) | |
| Född | Françoise d'Aubigné 27 november 1635[1][2][3] Niort, Frankrike |
|---|---|
| Död | 15 april 1719[1][2][3] (83 år) Slottet i Versailles, Frankrike |
| Begravd | Maison royale de Saint-Louis |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Salongsvärd, brevskrivare, filosof |
| Make | Paul Scarron (g. 1651–1660) Ludvig XIV av Frankrike (g. 1683–1715)[4][5] |
| Föräldrar | Constant d'Aubigné[6] Jeanne de Cardillac[6] |
| Släktingar | Théodore Agrippa d'Aubigné Marthe-Marguerite de Caylus Françoise Charlotte d'Aubigné |
| Namnteckning | |
 | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Françoise d'Aubigné "Madame de Maintenon", född 27 november 1635, död 15 april 1719, var en fransk hovdam; mätress och morganatisk hustru till kung Ludvig XIV av Frankrike. Hennes äktenskap med kungen var inofficiellt och aldrig öppet erkänt, och hon var aldrig drottning, utan hade titeln markisinna de Maintenon (marquise de Maintenon). Hon är känd för sitt stora inflytande över den franska politiken.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund
[redigera | redigera wikitext].jpg)
Françoise d'Aubigné var dotter till hugenotten Constant d'Aubigné och Jeanne de Cardhilhac och sondotter till den franske författaren Agrippa d'Aubigné. Hon var döpt i den katolska tron och hade katolska gudföräldrar, men uppfostrades som protestant.
Fadern dog efter att familjen återvänt till Frankrike från Martinique 1647, och hon överlämnades till sin förmögna moster Madame de Villette. Eftersom Villette var protestant, blev hon dock av sina gudföräldrar placerad i kloster, där hon konverterade till katolicismen och blev en starkt troende katolik.
Hon gifte sig 1651 med författaren Paul Scarron, som hon hade lärt känna under en permission från klosterskolan, och kom på så vis in i Paris-societeten. Då hon blev änka 1660 fick hon en pension av änkedrottning Anna av Österrike, men den ställdes in av kungen vid Annas död 1666.
När hon kom till det franska hovet var hon änka och oskuld. Hon lärde där känna Madame de Montespan, som förmådde kungen att återställa hennes pension, och utsågs 1669 till guvernant åt Ludvig XIV:s barn med Madame de Montespan, och fick översynen över deras hushåll i Vaugirard i Paris, där barnen levde i hemlighet fram till att kungen legitimerade dem och förde dem till hovet.
Hon gavs 1678 titeln markisinna de Maintenon efter sin egendom Maintenon, som hon hade köpt för sin lön. Hon inledde vid ungefär samma tidpunkt en relation med kungen, även om hon skulle förneka att de hade ett sexuellt förhållande. År 1680 blev hon hovdam hos Frankrikes kronprinsessa Maria Anna Victoria av Bayern, och blev som sådan en permanent medlem av hovet.
Morganatisk gemål till Ludvig XIV
[redigera | redigera wikitext]Någon gång efter drottningens död 1683 gifte sig Ludvig XIV och Madame de Maintenon. Enligt en uppgift skedde vigseln i kungens bönekammare på Versailles hösten 1683. Enligt en annan version ägde den rum under vintern 1685/1686. Vigseln hölls hemlig och några dokument finns inte bevarade, men äktenskapet anses historiskt bekräftat. Orsaken till giftermålet var möjligen att kungen efter sin relation med Marie-Angelique de Fontanges hade beslutat att inte längre ha sexuellt umgänge utanför äktenskapet, men ändå inte ville avstå från ett sexualliv, samtidigt som han inte var villig att ingå ett nytt dynastiskt äktenskap.
Vid hovet blev det snabbt klart att äktenskapet hade ägt rum. Kungen kallade henne inte längre vid titel utan endast Madame, precis som han hade sagt till drottningen; hon använde drottningens loge i kapellet och de tog emot nattvarden tillsammans, något endast gifta par vanligen gjorde; och hon satt vid hedersplatsen under privata middagar. Äktenskapet blev dock aldrig offentliggjort, och hon intog heller aldrig någon drottningroll. Efter giftermålet deltog hon nästan aldrig i det officiella hovlivet, och när hon gjorde det var det fortfarande enligt rangen som markisinna. Som kungens morganatiska hustru levde hon i stället utanför hovceremonielet och stannade vanligen i sin privatvåning på Versailles, där kungen tillbringade alltmer av sin tid.
Maintenon var mycket from och bedrev en "kamp för kungens själ". Trots att hon höll sig utanför det formella representationslivet och endast deltog i kungens inofficiella sällskaps- och familjeliv, dominerade hon på många sätt hovet. Hon såg till att fylla hovet med personer lojala till henne genom att rekommendera sina sympatisörer till olika hovtjänster, och kungen följde som regel hennes rekommendationer. Hon gynnade flera av sina släktingar i sin nya ställning, och tog två fosterbarn från släkten, Françoise Charlotte d'Aubigné och Marthe-Marguerite de Caylus. Vid hovet väckte hennes inflytande ett visst ogillande på grund av hennes oklara rang och den strikta moral hon förespråkade, och hennes intensiva religiositet beskrevs av vissa som bigott.
Maintenon utövade ett stort inflytande på kungen, speciellt i religiösa frågor. Ministrar lade enligt uppgift först fram sina ärenden för henne innan de gick vidare till kungen, som sedan ofta frågade henne om råd. Det är också känt att hon hade inflytande i tillsättandet av politiska poster. Till skillnad från vad som ofta har antagits låg hon dock troligen inte bakom upphävandet av ediktet i Nantes eller trakasserierna av protestanterna. Trots sin starka religiositet tyckte hon illa om omvändelser under tvång, och gav sitt beskydd till de protestanter som befann sig i hennes egen personal. Hon anses inte heller haft inflytande över det spanska tronföljdskriget.
Hon grundade år 1684 skolan Maison royale de Saint-Louis för fattiga adliga flickor i Saint-Cyr, ett av hennes mest kända projekt, som hon engagerade sig mycket i. År 1692 gavs hon visitationsrätt över Frankrikes kloster av påven.
När kungen insjuknade 1715 förmådde hon honom att underskriva ett dokument där han utsåg sin utomäktenskaplige son, hertigen av Maine, till den blivande Ludvig XV:s förmyndare. Det var en position som i praktiken underminerade ställningen för den blivande kungens förmyndarregent, hertigen av Orleans, som hon ansåg omoralisk. Detta dokument lämnades dock utan hänseende när kungen väl avlidit, något även kungen tycktes ha utgått ifrån. Efter Ludvig XIV:s död drog hon sig tillbaka till flickskolan Maison royale de Saint-Louis, där hon tillbringade sina återstående år. Under Peter den stores besök i Frankrike besökte han henne där. Hon avled i skolan i Saint-Cyr.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Mitford, Nancy, 1966, Solkonungen. Ludvig XIV och Versailles, Göteborg, Bonniers
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6071g7j, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 84661263, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p10207.htm#i102063, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Françoise d'Aubigné de Maintenon.