Konstfilm
En konstfilm (engelska: art film, art movie, independent film) är ett omstritt filmbegrepp för ofta independenttillverkad film som är avsedd för en nischpublik, snarare än för den stora massan.[1] Konstfilmer är ofta, men långt ifrån alltid, icke-kommersiella.
Vad som ska anses vara "konstnärligt" och "kommersiellt" är fortfarande en omstridd definitionskategorisering, men historiskt sett har den följt filmgenrernas utveckling ända från deras födelse.
Historia
[redigera | redigera wikitext]1910-talet: De tidigaste pionjärerna
[redigera | redigera wikitext]Till konstfilmens stilmässiga pionjärer brukar ofta filmer av D. W. Griffith (exempelvis Nationens födelse från 1915 och Intolerance från 1916) och Sergej Eisenstein (exempelvis Pansarkryssaren Potemkin från 1925) räknas.[2]
1920- och 1930-talen: Spanska, franska och engelska avantgardister
[redigera | redigera wikitext]Under 1920-talet började filmföreningarna försvara uppfattningen om att filmer kan delas i en underhållningsdel skapad för den stora massan och en seriös konstfilmsdel riktad till intellektuell publik.
På grund av detta influeras ofta konstfilmer av filmer från denna tid, däribland spanska avant garde-skapare som Luis Buñuel och Salvador Dalí (exempelvis Den andalusiska hunden från 1929 och Guldåldern från 1930) och Jean Cocteau (En poets blod också från 1930). I England startade Alfred Hitchcock och Ivor Montagu en filmförening, för att importera filmer som de ansåg vara konstnärliga bedrifter, exempelvis sovjetiska filmer med dialektiska montage[förtydliga] och expressionistiska filmer från Universum Film AG-studiorna i Tyskland.[2]
Cinéma Pur, en fransk avant garde-filmrörelse under 1920- och 1930-talen, påverkade utvecklingen och idéerna om "konstfilm". Cinéma Pur-rörelsen inkluderade dadakonstnärer, som Man Ray (Emak-Bakia, Return to Reason), René Clair (Entr'acte - de kloka galningarna) och Marcel Duchamp (Anemic Cinema). Dadaisterna använde filmerna för att omvälva vanliga berättartekniker och borgerliga sedvänjor. Cinéma Pur influerades av tyska "absoluta"[förtydliga] filmskapare som Hans Richter, Walter Ruttmann och Viking Eggeling.
Mer självständiga filmskapare som också utvecklade filmkonsten under denna tid var bland andra fransmannen Jean Vigo (C i uppförande från 1932 och L'Atalante från 1934).
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Filmgenre
- Dokumentärfilm
- Independentfilm
- Mainstream
- Videokonst
- The Independent Spirit Awards
- Sundance Film Festival
- Hans Viksten[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Art film definition – Dictionary – MSN Encarta”. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090830233850/http://encarta.msn.com/dictionary_1861685559/art_film.html. Läst 13 maj 2008.
- ^ [a b] Siska, William Charles (1980) (på engelska). Modernism in the narrative cinema: the art film as a genre. Dissertations on film 1980. New York. Libris 4900759. ISBN 0-405-12918-1
- ^ Hans Viksten