Hoppa till innehållet

Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg

Från Wikipedia
Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg
Kurfürstentum Braunschweig-Lüneburg (Tyska)



1692–1806
Flagga Vapen
Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburgs läge i Nordtyskland.
Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburgs läge i Nordtyskland.
Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburgs läge i Nordtyskland.
Huvudstad Hannover
Språk Lågsaxiska (officiellt), Engelska (de facto)
Religion Lutherdom
Statsskick Furstendöme
Sista kurfurste Georg III av Storbritannien
Bildades 1692
 – bildades genom skifte till ett kurfurstendöme
 – bildades ur Furstendömet Calenberg
Upphörde 1814
 – upphörde genom skifte till ett kungarike
 – uppgick i Kungariket Hannover
Idag del av Förbundslandet Niedersachsen

Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg, ofta kallat Hannover, var ett kurfurstendöme till största delen beläget i det som idag är det tyska förbundslandet Niedersachsen.

Det skapades 1692 när hertigdömet Braunschweig-Lüneburg upphöjdes till ett kurfurstendöme. Huvudstad var staden Hannover och Kurfurstendömet kallades ofta Hannover efter huvudstaden. Efter Napoleonkrigen upphöjde Wienkongressen landet till Kungariket Hannover.

Ernst August av Hannover erhöll 1692 kurfurstevärdighet som furste av Braunschweig-Lüneburg [1] men titeln blev inte officiell innan den godkändes av riksdagen 1708. När sonen Georg Ludvig blivit kung av Storbritannien 1714 ingick Braunschweig-Lüneburg i en personalunion, något som ledde till återkommande konflikter med angränsande länder.

År 1719 förvärvade man Bremen-Verden från Sverige,[2] vilket var en följd av att man hade anslutit sig till koalitionen mot Karl XII:s Sverige i stora nordiska kriget.

Personalunionen med Storbritannien ledde bland annat till konflikter med Frankrike, som endast kunde komma åt Storbritannien genom Hannover. Under Napoleonkrigen besattes landet 1801 av preussarna, 1803 av fransmännen och 1806 åter av preussarna. År 1807 uppgick det delvis, 1810 helt i kungariket Westfalen.

Wienkongressen erkände 1814 kurfurstendömet som kungariket Hannover och erkände den tidigare kurfursten (tillika kungen av Storbritannien) som dess kung, samtidigt som det utökades med Ostfriesland, Hildesheim och några smärre stift.[3]

  1. Ernst August (1692–1698)
  2. Georg I (1698–1727)
  3. Georg II (1727–1760)
  4. Georg III (1760–1814)
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ ”Berlin den 17. Decemb.”. Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender: s. 8. 2 januari 1693. https://tidningar.kb.se/2979645/1693-01-02/edition/145134/part/1/page/8/. 
  2. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok, band 12. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag. sid. 596 
  3. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok, band 12. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag. sid. 596-597 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]