Hoppa till innehållet

Slaget vid Smolensk (1941)

Från Wikipedia
Slaget vid Smolensk
Del av Östfronten under andra världskriget

Östfronten vid tiden för slaget vid Smolensk.
Ägde rum 6 juli - 5 augusti 1941
Plats Smolensk, Ryska SFSR, Sovjetunionen
Resultat Tysk seger
Stridande
Nazityskland Tyskland Sovjetunionen Sovjetunionen
Befälhavare och ledare
Nazityskland Fedor von Bock
Nazityskland Heinz Guderian
Nazityskland Hermann Hoth
Sovjetunionen Semjon Timosjenko
Sovjetunionen Fjodor Isidorovitsj Kuznetsov
Sovjetunionen Andrej Jerjomenko
Styrka
430 000 man
1 000 stridsvagnar[1]
581 600 man[2]
(exklusive reserver)
Förluster
100-200 stridsvagnar Total: 759,947[5]

Döda: 186,144 Skadade: 273,803 Tillfångatagna: 300,000[6][7] Förstörda: 1,348–3,273 stridsvagnar och SPGs,[8][a] 903 flygplan[9][3][4]
1348[5]

Det första slaget vid Smolensk var det första stora slaget under Operation Barbarossa i andra världskriget som förhalade Hitlers Wehrmachts framryckning in till Sovjetunionen. Det ägde rum i området kring staden Smolensk, cirka 400 km väster om Moskva, mellan 10 juli och 10 september 1941. Vid det laget hade Wehrmacht ryckt fram 500 km in i Sovjetunionen utan större svårigheter under loppet av endast 18 dagar sedan inledningen av invasionen den 22 juni 1941.

Wehrmacht satte in Armégrupp Mittes 2.a och 3:e pansargrupp och Röda armén satte in västfronten, Reservfronten, Centralfronten och Brjanskfronten.

Den sovjetiska 16:e, 19:e och 20:e arméerna omringades och förintades strax söder om Smolensk, även om stora delar ur de 19:e och 20:e arméerna lyckades fly från fickan.

Om än en stor tillfällig framgång för Hitler var förlusterna i soldater och materiel hos Wehrmacht under denna utdragna strid enorma och—ihop med 2-månaders försening i marschen mot Moskva—visade sig vara avgörande för Wehrmachts nederlag mot Röda armén i slaget om Moskva tre månader senare, i december 1941.[6][7]

  1. ^ Glantz (2010), s. 43.
  2. ^ Krivosheev (2001), Chapter V – Battle of Smolensk: 10 July – 10 September
  3. ^ Glantz (2010), s. 576.
  4. ^ Klink (1983), s. 461.
  5. ^ Glantz (1995), s. 293.
  6. ^ Evans 2008, s. 198–199.
  7. ^ Glantz (1995)