Stjärnhusen, Gröndal
Stjärnhusen i Gröndal är ett bostadsområde vid Sjöbjörnsvägen och Gröndalsvägen i stadsdelen Gröndal i Stockholm. Området uppfördes som stjärnhus åren 1944 till 1946 samt 1958 till 1962 av byggmästaren Olle Engkvist efter ritningar av arkitektduon Sven Backström och Leif Reinius (se även Backström & Reinius Arkitekter AB). Enligt arkitekturhistorikern Fredric Bedoire hör stjärnhusen i Gröndal till Stockholms finaste bebyggelsegrupper.[1] Området med terrass- och punkthus är av riksintresse för kulturmiljövården och en representant för folkhemsarkitekturen.
Historik
[redigera | redigera wikitext]
På 1940-talet köpte storbyggmästaren Olle Engkvist mark i norra Gröndal och han gav arkitektfirman Backström & Reinius uppdraget att rita stjärnhusen vid Sjöbjörnsvägen. Nästa projekt blev de lika berömda terrasshusen med Galjonshuset mot Gröndalsvägen. Olle Engkvist ville skapa en intim och småskalig stadsdel, en mönsterstad, som infogades i den vackra naturen.[2]
Stjärnhusen är uppförda på en före detta industritomt. Att anordna huskropparna stjärnformigt med tre symmetriska flyglar kring ett centralt trapphus var Backström och Reinius idé, som de utvecklade i Gröndal och även tillämpade i exempelvis Rosta, Örebro (uppförda 1948–1952).[3] Varje huskropp kan antingen stå ensam som ett punkthus eller fogas samman till en större grupp som kedjor likt ett bikakemönster kring sexkantiga innergårdar. I Gröndal finns både punkthusvarianten och bikakemodellen, i Örebro är husen sammanlänkade till långa slingrande kedjor.
När bebyggelsen på norra Gröndal stod klar blev det en hel liten stadsdel med terrasshus längs Gröndalsvägen, själva stjärnhusen runtomkring och i centrum det så kallade Galjonshuset ett elva våningars punkthus med biograf Galjonen, konsertlokal och teater. Högst upp i Galjonshuset hade konstnären Otte Sköld sin ateljé.
Arkitektur
[redigera | redigera wikitext]
Stadsplanen för Gröndals stjärnhus i kvarteret ”Akterspegeln” fastställdes i juni 1945 och är undertecknad av Sven Markelius.
Stjärnhusen i Gröndal är utförda mellan tre och sex våningar höga, ibland även med hög bottenvåning som innehåller butiker. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i kraftiga kulörer. Husknutarna och fönsteromfattningarna är vitmålade. Varje bostad har balkong och från de norra byggnaderna har man en strålande utsikt över Mälaren. Mot Gröndalsvägen / Sjöbjörnsvägen anordnades en låg V-formad hörnbyggnad med post, klädesbutik och ett konditori. Här öppnade 1946 Lundbergs konditori som fortfarande har sin verksamhet i samma lokal med välbevarad inredning från 1940-talet.
Sättet att skapa ljusa och välplanerade lägenheter och en väl tillvaratagen utemiljö uppmärksammades i internationell arkitekturpress. Arkitekternas intressanta och nydanade arkitektur, speciellt stjärnhusen, började snart imiteras i Europa. På hemmaplan blev Backström & Reinius dock kritiserade av de renläriga funktionalisterna.[4] Det nya området togs däremot väl emot av allmänheten och massmedia. 1952 presenterades den nya stadsdelen i ett kort SF-reportage under rubriken ”Nya Gröndal–- den fula ankungen som blev en svan”.
Gröndals stjärn- och terrasshus inklusive Galjonshuset är numera q-märkta på stadsplanen och även inringade av en blå rand på planen, vilket innebär att området är av riksintresse för kulturmiljövården.[5] Fastigheten är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att den bedöms ha ”synnerligen höga kulturhistoriska värden”.[6]
Upplåtelseform
[redigera | redigera wikitext]Stjärnhusen ägdes och förvaltades av Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare och uppläts som hyresrätter. År 2005 bildades bostadsrättsföreningen Stjärnhusen och samma år övertogs fastigheten från stiftelsen.
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Henrik Poppius (2023). Olle Engkvist : folkhemmets storbyggmästare. Stockholm: Carlssons. Libris gx7qdkp6dgwt594g. ISBN 9789189826014
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bedoire & Andersson (1977), s. 253
- ^ Henrik Poppius (2023). Olle Engkvist : folkhemmets storbyggmästare. Stockholm: Carlssons. Libris gx7qdkp6dgwt594g. ISBN 9789189826014 sid 172-183
- ^ Bedoire & Andersson (1986), s. 242
- ^ Hultin (2002), s. 211
- ^ Alvring, Urban (11 december 2006). ”Bostadsrätt och byggnadsminne”. Svenska byggnadsvårdsföreningen. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100821022423/http://www.byggnadsvard.se/index.php?option=com_content&view=article&id=530%3Abostadsraett-och-byggnadsminne&catid=53%3Aoevrigt&Itemid=77. Läst 4 september 2010.
- ^ Stadsmuseets interaktiva karta för kulturmärkning av byggnader i Stockholm.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Andersson, Henrik O.; Bedoire, Fredric (1977) [1973]. Stockholms byggnader: en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm (3). Stockholm: Prisma. Libris 7406664. ISBN 91-518-1125-1
- Fredric Bedoire, Henrik O Andersson (1986). Svensk arkitektur - ritningar 1640-1970. Byggförlaget. ISBN 91-85194-67-0
- Hall, Thomas (1999). Huvudstad i omvandling - Stockholms planering och utbyggnad under 700 år. Källström, Gunnar (illustratör). Stockholm: Sveriges Radios förlag. Libris 7409712. ISBN 91-522-1810-4
- Olof Hultin; Ola Österling; Michael Perlmutter (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur Förlag. Libris 8465772. ISBN 91 86050‐58‐3
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Stjärnhusen, Gröndal.