Västervik låg ursprungligen längst in i Gamlebyviken. Redan 1275 omtalades Västervik som stad. År 1433 beordrade Erik av Pommern, som då var Sveriges konung, borgarna i Västervik att slå sig ner närmare havet, där Västervik nu ligger, i skydd av Stegeholms slott. Orten kallades sedan Gamla Västervik, senare Gamleby och skrivs 1456 Gamblaby, Gamleby. [1]
Staden blev en egen kommun, enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) den 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes. Staden inkorporerade 1 januari 1967 Gladhammars landskommun och ombildades 1 januari 1971 till Västerviks kommun.[2]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0884[5] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Blasonering: I blå sköld ett enmastat skepp av guld.
Vapnet fastställdes 1931. Sedan 1500-talet hade staden Västervik ett skepp i sitt sigill. När man på 1930-talet ville få ett vapen fastställt så föreslog Riksheraldikerämbetet ett enmastat sådant, vilket det också blev. Efter kommunbildningen övertog kommunen vapnet och registrerade det 1974.
Av den förvärvsarbetande befolkningen jobbade bland annat 14,0 procent med varuhandel, 12,4 procent i metallindustrin, 11,3 procent med hälso- och sjukvård samt personlig hygien, 8,8 procent med byggnadsverksamhet, 8,7 procent med samfärdsel, 8,4 procent med jord- och stenindustri samt 6,1 procent med kemisk-teknisk industri. 1,5 procent av stadens förvärvsarbetare hade sin arbetsplats utanför kommunen.[8]
