William Unwin
William Unwin | |
Född | William Cawthorne Unwin 12 december 1838[1] Coggeshall, Storbritannien |
---|---|
Död | 17 mars 1933[1] (94 år) |
Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
Sysselsättning | Väg- och vattenbyggnadsingenjör, ingenjör |
Arbetsgivare | University of London |
Utmärkelser | |
Fellow of the Royal Society Legum doctor | |
Redigera Wikidata |
William Cawthorne Unwin, född 12 december 1838 i Coggeshall, Essex, död 17 mars 1933, var en engelsk ingenjör.
Unwin var, efter studier i Manchester (som elev till William Fairbairn) och London, åren 1861–68 ledare av olika ingenjörsarbeten, 1868–72 instruktör vid skeppsbyggeriskolan i South Kensington, 1872–85 professor i vattenbyggnadskonst vid Royal Indian Engineering College och 1884–1904 professor i ingenjörsvetenskap vid Central Technical College of the Guilds of London.
Unwin tjänstgjorde som sekreterare i 1890 års internationella kommission för Niagarafallens utbyggande och var president i Institution of Civil Engineers (1911), i Institution of Mechanical Engineers (1915–16) samt tillhörde Londons universitets senat (1900–05 och från 1911). Han erhöll 1921 Kelvinmedaljen.
Bibliografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- Machine Design (1877)
- The Testing of Materials of Construction (1888)
- The Development and Transmission of Power from Central Stations (1894)
- Treatise on Hydraulics (1907)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Unwin, William Cawthorne i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6515vtq, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
|