Hoppa till innehållet

Sida:Stockholm, Del 3 (Elers 1801).pdf/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
37


i samma sträcka som nu. Förstnämde väg kallades då Götha vägen, såsom ledande till Götha Rike, innan Hornstulls vägen, först i slutet af 17 årahundradet blef anlagd: är nu en allmän Sochenväg, ifrån Skantstull, förbi Brännkyrka och Långsjö brink, Källebrinken, Huddinge och ned på nu varande stora vägen till Fittja; ehuru en del utsätta vägen till Alby, som då varit Gästgifvaregård, och sedan ut, vid Kumbla i Botkyrko-Sochen. Långbro gård i Bränkyrko-Sochen, skall fått sitt namn af den på gamla Landsvägen der förbi, varande långa Kafvelbro, efter vägen legat sänkt, i anseende till de å ömse sidor varande ängar, som höst och vår blifvit öfversvämmade af vatten.

Om denna vägs å nyo uprödjande, är ett märkeligt bref af K. Carl IX, af d. 28 Apr. 1604, hvarutinnan han gifver alla Dannemen tillkänna, uppå Ekerön, Munsön och Lofön, Alnsön, Lidingön och Svartsjölandet, att Han med det första gerna ville hafva vägen emellan Telge och Stockholm, som slätt och grant fördärfvad var, uppröjd igän, både med broar och annat; så att man kunde med vagnar der framkomma, som det tillförne hade varit; begärandes derföre att de obesvärade ville hjelpa till, att samma väg måtte blifva väl pyntad på nytt uppröjd igän; att af dem, vid vägen boende, sedan underhållas. När en gammal väg in vid Rikes Hufvudstad, fådt så förfalla, att man med vagnar icke kunnat framkomma; synes deraf kunna slutas, att vägarne i allmänhet, icke måtte varit i bättre tillstånd, eller att kunna nyttjas utan att färdas fram ridande, som bruket af ållder var; samt att väglagning då, ännu icke varit någon allmän skyldighet, eller ett allmogen ålagdt besvär.

2. §.
C 3