hål

Se även hal och häl.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hål	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hål	hålet	hål	hålen
Genitiv	håls	hålets	håls	hålens

hål

1. urgröpning i ett material

   Han borrade ett hål i skivan.

   Det är inte roligt att trampa ner i ett hål.

   Barnet fick hål i tänderna.

   Synonymer: grop (i marken), håla (i marken)

2. öppning som går igenom ett föremål eller ett material

   Det enda resultatet av cykelvurpan var att hon fick ett hål på byxknät.

   Han har hål i både öron och näsa.

   Synonymer: öga (i en nål)

3. (golf) den grupp av bandelar: fairway, tee, bunkrar, vattenhinder samt green som har ett eget nummer t.ex. "hål nr 12"

   Skall vi gå några hål?

   Fraser: nittonde hålet

4. (bowling) uppställning med flera käglor, utom kägla nummer 1, vilka är uppdelade i minst två grupper (med minst en tom kägelpositions mellanrum)

   Synonymer: split

Sammansättningar: borrhål, hålkort, kikhål, kryphål, kulhål, maskhål, råtthål, sorkhål, säkerhetshål, titthål, vattenhål

Fraser: svart hål, vitt hål

Översättningar

urgröpning

• belarusiska: дзі́рка f
• bokmål: hull ^(no) n
• bulgariska: ду́пка ^(bg) f
• danska: hul ^(da) n
• engelska: hole ^(en)
• esperanto: truo
• estniska: auk ^(et)
• finska: reikä ^(fi), kuoppa ^(fi), kolo ^(fi)
• franska: trou ^(fr)
• färöiska: hol n
• isländska: hola ^(is) f
• italienska: buco ^(it) m
• kroatiska: otvor m, rupa ^(hr) f
• lettiska: bedre f, dobums m
• litauiska: duobė f
• makedonska: дупка f
• nederländska: gat ^(nl) n, gaatje ^(nl) n
• nynorska: hol n
• okinawianska: あーき
• polska: dziura ^(pl) f
• portugisiska: buraco ^(pt) m, oco ^(pt)
• rumänska: gaură ^(ro), ды́рка f
• ryska: дыра́ ^(ru) f
• serbiska: отвор m, рупа ^(sr) f
• slovakiska: diera f
• slovenska: luknja ^(sl) f
• spanska: hueco ^(es) m
• tjeckiska: díra ^(cs) f
• turkiska: delik ^(tr)
• tyska: Loch ^(de)
• ukrainska: ді́рка f
• ungerska: lyuk ^(hu)
• älvdalska: uol n

öppning som går genom föremål eller material

• bokmål: hull ^(no)
• engelska: hole ^(en)
• finska: reikä ^(fi)
• franska: trou ^(fr)
• nynorska: hol n
• polska: dziura ^(pl) f, otwór ^(pl) m
• tyska: Loch ^(de)

Adjektiv

hål

1. (numera endast i sammansättningar) urholkad, konkav; urgröpt och djup

   Sammansättningar: hålfot, hålgång, hålpenning, hålsjö

2. (ålderdomligt, numera dialektalt eller i sammansättningar) mörk och djup

   1687: Tragedien om Orpheus och Eurydice. Uppförd å teatern Lejonkulan i Stockholm 1687., Johan Celsius:

   Äy har dän håle Skog så Svarta Mörka wrår

   1895 (19 dec): Julnatt. - Skizz för ”Westerbottens” Julnummer af Segen (Westerbotten):

   Anna följer så noga med och ser så förståndig ut; hon har varit ensam förr med de små i torpet i håle skogen.

   Varianter: Dialektal återgivning: hôl, höl

   Sammansättningar: hålskog

   Vanliga konstruktioner: i håle skogen (i hôle skogen) - i skogens djup

3. (endast i sammansättningar) perforerad, ihålig eller med håligheter

Bokmål

Adjektiv

hål

1. hal, glatt

   Synonymer: glatt

   Besläktade ord: hålke

Nynorska

Adjektiv

hål

1. hal, glatt

   Synonymer: glatt

   Besläktade ord: hålke