hinder

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hinder 1 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hinder hindret hinder hindren
Genitiv hinders hindrets hinders hindrens
Böjningar av hinder 2 Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ hinder hindret
Genitiv hinders hindrets

hinder

  1. någonting som stoppar, försenar eller gör svårare
    Synonymer: aber
    Besläktade ord: förhinder, hindra, hinderlig
    Sammansättningar: hinderlöpning, trafikhinder, verkställighetshinder
    Fraser: till hinders
    Lågkonjunkturen är ett hinder för min karriär.
  2. friidrottsgren där deltagarna tävlar i löpning med vissa hinder (1)

Översättningar

[redigera]

Engelska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

hinder

  1. böjningsform av hind

Verb

[redigera]
Böjningar av hinder  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens hinder hinders hinder
Preteritum hindered
Perfektparticip hindered
Presensparticip hindering, vard. hinderin'

hinder

  1. förhindra, hindra

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]

hinder

  1. böjningsform av hindern