Hoppa till innehållet

skrika

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av skrika  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skrika skrikan skrikor skrikorna
Genitiv skrikas skrikans skrikors skrikornas

skrika

  1. kråkfågel av någon av de två arterna lavskrika och nötskrika
    Sammansättningar: lavskrika, nötskrika

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av skrika  Aktiv Passiv
Infinitiv skrika skrikas
Presens skriker skriks (skrikes)
Preteritum skrek skreks
Supinum skrikit skrikits
Imperativ skrik
Particip
Presens skrikande, skrikandes
Perfekt skriken

skrika

  1. (om människa) med hjälp av hög och kraftig röst frambringa starka ljud
    Synonymer: gapa, gasta, gorma, hojta, ropa, vråla
    Mina föräldrar skriker alltid mig.
    Vanliga konstruktioner: skrika efter/till/åt/på ngn, skrika efter/om/på ngt, skrika (om) att ngt sker
    Fraser: (konkreta) skrikahjälp, skrika av fasa/förskräckelse/glädje/förtjusning
    Fraser: (partikelverb) skrika till, skrika ut
  2. (om djur) frambringa ett läte som liknar ett skrik
  3. (om föremål) frambringa ett ljud som mer eller mindre liknar ett skrik (speciellt: gnisslande, skärande, knastrande eller knarrande ljud)
    Bromsarna skrek när föraren kastade sig på bromsen.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: gallskrika
Besläktade ord: skrik, skri, skria

Översättningar

[redigera]