åra

See also: aara, and Appendix:Variations of "ara"

Norwegian Bokmål

Etymology 1

Noun

åra m sg or f sg

1. definite singular of åre

Alternative forms

• åren

Etymology 2

Alternative forms

• årene

Noun

åra n pl

1. definite plural of år

Norwegian Nynorsk

Etymology 1

Pronunciation

• IPA^(key): /²oː.rɑ/, /ˈoː.rɑ/

Noun

åra f

1. definite singular of åre
2. definite singular of år

Etymology 2

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈoː.rɑ/

Noun

åra n

1. definite plural of år (Etymology 1)

Swedish

Etymology

From Old Norse ár, from Proto-Germanic *airō (“oar”). Cognate with Finnish airo.

Pronunciation

• IPA^(key): /²oːra/

Noun

åra c

1. an oar

   Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror?

   Who can sail without wind, who can row without oars?

   (folk song lyrics)

Declension

Declension of åra

		nominative	genitive
singular	indefinite	åra	åras
	definite	åran	årans
plural	indefinite	åror	årors
	definite	årorna	årornas

Derived terms

• akteråra
• bogåra
• högeråra
• paddelåra
• styråra
• vrickåra
• vänsteråra
• årtag (“a stroke with oars (or an oar)”)

See also

• paddel (“paddle”)

References

• åra in Svensk ordbok (SO)
• åra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• åra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• åra in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• åra in Svenskt nautiskt lexikon (1920)

Anagrams

• råa, åar