läglig
Jump to navigation
Jump to search
See also: laglig
Swedish
[edit]Etymology
[edit]läge (“situation”) + -lig, Old Swedish läghliker, from Middle Low German legelik.
Adjective
[edit]läglig (comparative lägligare, superlative lägligast)
- timely, well-timed, fitting, suitable; happening at the right time or occasion
- Bible, Matth. 26:16
- Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
- And from that time he sought opportunity to betray him.
- Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
- Shakespeare, Macbeth, II, 1.
- Nämn tiden, ni. — När helst ni finner lägligt.
- If you would grant the time. — At your kind'st leisure.
- Nämn tiden, ni. — När helst ni finner lägligt.
- Bible, Matth. 26:16
Declension
[edit]Inflection of läglig | |||
---|---|---|---|
Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
Common singular | läglig | lägligare | lägligast |
Neuter singular | lägligt | lägligare | lägligast |
Plural | lägliga | lägligare | lägligast |
Masculine plural3 | läglige | lägligare | lägligast |
Definite | Positive | Comparative | Superlative |
Masculine singular1 | läglige | lägligare | lägligaste |
All | lägliga | lägligare | lägligaste |
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic |